Idag har jag och mamma börjat planera DJ:s inridning.
Djarfur från Smemåla köpte jag i somras, min första riktigt egna häst. Han är brun, hårfager och vacker att se på. Han är e: Ari från Alvargården och u: Harka frá Bjarnastöðum.
Vår Dís och DJ är alltså halvsyskon. :) Om DJ är lika lättlärd som Dís så räknar vi med att "insittningen", inte kommer ta mycket mer en 1 månad. Med "insittning" menar jag att han ska acceptera sadeln, tygeltagen, svänga, stanna och ryttare. Allt detta gör vi med kapson. Men vi får se, det är ingen idé att stressa, vi har gott om tid.

Här är DJ precis hemkommen.

Visst är han söt? :)

Hans gångarter går inte att klanka ner på. Han är 5-gångare och visar alla 5 i hagen. Jag tror att även han kommer bli en väldigt trevlig ridhäst. Kan hända att han har kapacitet för tävlingsbarnorna, vi får se, kanske kommer vi dit också..

Men jag vill i första hand ha en trevlig ridhäst med GO! i.. :) En allsidig häst som passar i alla lägen. Men bara för att han är "insutten" betyder inte det att han ska ridas. Han fyller 4 år iår, så att komma igång med själva ridningen får vänta ett tag.

Efter snön ser jag även fram emot att kunna komma igång med att försöka lära Pontus rida, eller iallafall få honom någorlunda säker på hästryggen. Hittills har han suttit på Logi vid två tillfällen, och det har gått riktigt bra måste jag säga. :)
Kan ni tänka er något mysigare än att kunna rida ut tillsammans i sommarvärmen och lyssan till svalornas sång och känna doften av skog och solvarm häst?

Han har själv sagt att han vill lära sig, så tro inte att det är något jag har tvingat på honom! :P

Stallbygget stannade av lite pga kylan. Men kylan till trots så har golvet blivit gjutet. Tack alla inblandade för hjälpen! :)

Som jag ser fram emot att få fölboxen klar för användning! Det närmar sig med stormsteg nu. Om Dís är punktlig så är det knappt 2 månader kvar tills lilla Perla/Blesa/Pontiac kommer till världen. Dís har en så fin fölmage. :)

Vår vackra Árdís från Degerö.

/Alexandra

Häromdagen fick vi ett mail från Dokkas ägare. Jätteroligt att höra av dem igen! :)

En litet rad då och då gör så mycket, att få höra hur det går med ditt och datt. Vad det finns för planer för framtiden etc. Det kan inte bli för mycket, och ingenting är obetyligt eller ointressant.

Jag kan känna att det är av andras erfarenheter och historier som man lär sig mest, att våga och kunna prata om saker som gått bra eller dåligt. Att våga be om hjälp och att våga ge av sin egen kunskap till någon annan.

Dokkas nya ägare är mycket nöjda med henne. De berättar att "Dokka är lättriden, framåt och med ett underbart lynne. Hon är ca. 130-132cm i mankhöjd."

Vi fick höra att Dokka är dräcktig igen, nu med Breki frá Auðholtshjáleigu och hon kommer föla i juli. Vi hoppas att det blir ett fint föl! :) År 2006 fick hon ett fint stoföl efter Jarl från Granbakken, Hamingja från Ängalyckan. Hamingja är nu såld till Örebro och hennes nya ägare är jättenöjda med henne.

Även om Dokkas avkommor inte föds hos oss, kan jag inte hjälpa att jag känner mig lite stolt. Det gör vi alla här på gården. Dokkas fölungar är ju trots allt gårdens "barnbarn". Det finns inte mycket som är roligare än när det går bra för gårdens avkommor, och dessas avkommor i sin tur.

Dokka är så väldigt lik sin mamma Donna. Dokka har inte Donnas huvud, men i övrigt är Dokka en kopia av sin mamma, både i fysik och temperament. Så att de tycker att Dokka har ett underbart lynne kan vi mycket väl förstå. :)

Det finns ett par gamla bilder på Dokka som ungsto i vår pixbox, under rubriken övriga hästar.

Vi önskar Dokka och hennes ägare lycka till i framtiden, och vi hoppas att kontakten med er blir mer frekvent! :)

/Alexandra

Igår var det alla hjärtans dag. En dag i kärlekens tecken.

Själv spenderade jag den med min älskling, Pontus. Han bjöd på bio och mat på restaurang. En mysig heldag på stan.

I onsdags blev vi stannade på stan. "Hur ska ni fira alla hjärtans dag?" Hon kom från activemagazine och hade inte hittat något annat kärlekspar, som hon sa, utom oss så vi tyckte lite synd om henne och hon fick ta en bild av oss till "Pulsen på stan".

kanske inte bästa bilden någonsin men ändå :)

I fredags var Eva här en runda. Mamma jobbade Stella i rundkorallen.
Det var Stellas tredje runda i korallen. Nu var första gången hon hade sadel på sig, hon var jätteduktig. Hon accepterade den direkt, inget bockande, rullande eller dyligt..

 Innan sadeln.

 Sadel på för första gången, mamma i bakrunden.

Trav med sadeln på, inga konstigheter :)

Hon är så härlig denna häst. Hon må vara en tunna på fyra ben, men högrest och lätt för att sammla sig har hon, så ståtlig att se på. Hon byter lätt och ledigt mellan sina fyra gångarter. Jag tror att hon kommer bli en kalasbra ridhäst i framtiden.

/Alexandra

Idag slog det mig att jag bara har presenterat hästarna, och inte de andra djuren på gården.

Förutom hästarna så har vi dvärghöns. Jag har fött upp Mille fleur i första hand och Faverolle, och Lisa har fött upp japanska silkeshöns. Denna uppfödning har vi nu lagt ner men vi har fortfarande ett litet gäng av varje ras kvar.

Tre ungfåglar av rasen Millefleur, jag har fött upp dessa tre färger.

En silkeshöna med sina kycklingar.

Lisa och jag har även fött upp kaniner i liten skala av rasen Löwen (Lejonkanin). Även denna uppfödning har vi nu lagt ner men har kvar en hona från egen uppfödning, Lovis. Och så har vi Lisas gamla Emil som är dvärgvädur/något, han fyller 9år i år.

Lovis

Emil

Vi har två hundar på gården. En storpudel som heter Pondorosa, men som vi kallar Dito, och en mellanpudel som heter Dixie. Dixie är en omplaseringshund som vi har haft i ca 5 år nu. Dixie är Lisas hund, ser du Lisa så är inte Dixie långt borta. Båda hundarna är födda 1998.

Dito

Lisa och Dixie

Och vi har fyra katter, Wincent, Ossian, Casper och Silver.

Winne är äldst, han är född 1997, han är en mysig blandras.

Ossian är en Oriental/Maine Coon. En riktig liten pratkvarn med mycket åsikter :P Ossian hittar man oftast hos Dito.

Casper

Silver

Casper och Silver är bröder, födda här hemma hos oss. Veterinären brukar säga att det inte är katter vi har utan lejon, de är stora dessa två.

En kort presentation av de övriga djuren på gården :)

/Alexandra

Till minne av

Blesi från Kalvsvik & Donna från Börsebo

Idag är det 1 år och 5 månader sedan vi tog farväl

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Jag och Blesi, 33år

"Forever and for always"

Mamma och Donna, 29år
"En på miljonen"

 <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

/Alexandra

Jaha då var snön här igen.. kramsnö, snöblask och isgata... Platåskor av snö på hästarna.. Trist!

Själv cyklade jag omkull i onsdags och stukade högerhanden, aj aj..! Blev lite övermodig på väg hem från bussen, lillasyster hade ju klarat att cykla hem på isgatan, då kunde väl jag oxå tyckte jag.. Men där hade jag fel. Jag känner mig som ett stort blåmärke hela jag.

Ett annat litet problem med snön är att den tog med sig kylan. Nästa steg i stallet är att gjuta, och det funkar inte i minusgrader. Men framåt går det :)

 Ser fram emot att få måla den nya boxen till våren.
Ska även bli väldigt roligt att få slänga ut alla pappas verktyg från sadelkammaren med tiden.... Det tog nog mamma och mig tio minuter bara att få ut en fodersäck därifrån idag.. Då tröttnar man så smått på allt "skräp" han har där inne :P Men utan allt hans "skräp" hade det inte kommit upp någon box, så vi biter ihop och väntar in sommaren..

Sleipnir och Ylva skickar en nyfriserad hälsning uppe från Kröcklinge.

Ibland undrar jag om Sleppe, och Fjalars övriga syskon, vet att Fjalar inte finns mer... Sleipnir är lite speciell för mig. Jag brukar kalla honom min tvillingbror, då han föddes samma dag som mamma och jag kom hem från BB.
Jätteroligt med bilder på gårdens uppfödningar! Tack Ylva! :) Roligt när våra uppfödningars ägare håller kontakten med oss. Det uppskattas verkligen! :)

/Alexandra

Mormor och morfar var och hälsade på en stund igår eftermiddag. Morfar var nyfiken på hur stallet artade sig, och så ville vi reflektera över Fjalars liv tillsammans.

Mormor och morfar har varit gifta i 47år i år. Det fina är inte alla åren utan att de fortfarande älskar varandra och inte kan tänka sig ett liv utan varandra.

Den här bilden togs 2005 här hemma när de hade varit och förnyat sina bröllopslöften i Växjö Domkyrka, där de gifte sig 1962.
*

Jag ser upp till dem för deras förhållande. De ger och tar, lyssnar till varandras önskemål och kompromissar. Jag hoppas kunna få ett lika starkt och kärleksfullt äktenskap någon gång i framtiden.

De ställer alltid upp för oss och finns till hands i med- och motgångar.

Morfar och pappa när dom byggde foderbordet.
*

Morfar, som jag har nämt i ett tidigare inlägg, hjälper till med små och stora projekt här på gården. Han har varit med och byggt ligghall, foderbord, rundkorall, ridbana etc. Han hjälpte till i ur och skur med det nya avloppet, och klagade inte på vädret. Han hjälper oss när vi ska byta bil, inga bristande kunskaper på det området inte. En hjälpande hand som är oersättlig. Det finns bara en som morfar.
*

Mormor med Dísa från Spelnästorp och nyfödda Árdís från Degerö.
*

Mormor pratar på om allt och ingenting, hon har lärt oss mycket. Historielektioner till kändisskvaller. Tack vare henne hade jag egentligen redan gått ut lågstadiet när jag började ettan. Lågstadielärare som hon är så försatt/försitter hon inte ett tillfälle att lära mig och lillasyster något. Hon är blommornas skyddsombud, säg en blomma och hon beskriver den ingående. Hon kan mycket lilla mormor. Ädelstenar, zonterapi och kosthållning, you name it.
Hon är världens bästa bollplank, oavsett vad man tänker göra. Hon kollar av så man inte missat något i planeringen eller glömt något som man kan komma att behöva.
När mamma bestämde sig som 16-åring för att bli vegetarian gick mormor utan invändningar på kurs för att lära sig mer om vegetarisk kosthållning och de vegetariska proteinkällorna, mormor vill vara välförberedd.
*

Jag hoppas att texten visar att mormor och morfar är oss väldigt kära.

Mormor, pappa, jag och morfar. (mamma bakom kameran)

Ni är mina förebilder. Jag älskar er.

/Alexandra

       
Till minne av
Fjalar från Degerö
född 26 maj 1997   avlivad 2 februari 2009

 
2007

 2004

"Ögonen kan glittra, munnen kan le,
men sorgen i hjärtat kan ingen se."

Sorgen sänker sig över gården medans meddelandet sjunker in, vår älskade Fjalar har lämnat jordelivet.
Tårarna strömmar när jag skriver detta inlägg, och våra tankar är med Fjalar, och dig och din familj Catrin. Skyll inte detta på dig själv, du har handlat efter bästa förmåga.

Vi vill att Fjalars död inte ska vara förgäves. Därför väljer vi att använda detta som information. Orsaken till Fjalars död är att någon "snäll" människa tippat in en skottkärra äpplen i hästarnas hage, utan att rådfråga ägaren först. Detta resulterade i ett fånganfall med hovbensförsänkning/-rotation på alla fyra hovarna. Så vi tänker göra allt vi kan för att informera om att detta är att spela "rysk roulette" med andras djur. Detta är inte första gången som vi vet att hästar har förolyckats genom andras okunskap... Så nu vill vi att ni som läser detta lovar att sprida detta budskap vidare till så många som möjligt, så Fjalars död blir den sista som orsakas av "snälla" människors okunskap!

Fjalar var en underbar häst, och kärt barn har många namn. Fjulle, Fjalle, Fjolleman... Du fantastiska tölthäst.. Fjalar var, under den tiden då han var i vår ägo, läromästare till många. Inte bara inom familjen, utan även till andra vänner och bekanta. Vi har tricktränat och ridit både akademisk dressyr, hoppning, western, ingenting var omöjligt med Fjalar.. Han var en utav de lättaste hästar mamma någonsin ridit in, han har aldrig någonsin försökt att slänga av sin ryttare. Det var i stort sätt bara att sätta på honom sadel och träns, då han var så oehört lättlärd och lyhörd.

Jag tror att allt som händer har en mening, nu ska vi bara försöka förstå denna...

Nu gick himmeln från gråmulen till klarblå med strålande sol här utanför fönstret, jag är som jag är och tar det symboliskt.

/Alexandra