degerogard

Direktlänk till inlägg 11 november 2013

Det blev som det blev när det inte blev som det skulle...

Av Alexandra Lindström - 11 november 2013 09:15

Lisa gästbloggar
Det skulle väl lätt kunna sammanfatta min resa till Spanien. Som många utav er säkert vet så blev resan ca.5,5 månader kortare än vad det var tänkt... :P


Okej en snabb sammanfattning av vad jag sökte till:
European Voluntary Service (EVS) är ett EU-projekt som låter ungdomar åka på volontärprojekt runt om i EU. Jag kom i kontakt med Nätverket SIP och Globala Kronoberg, som anordnar bland annat dessa resor, genom en föreläsning som anordnats av arbetsförmedlingen. Vill ni läsa mer om SIP och Globala Kronoberg så bifogar jag länkar längre ner :).
Efter att ha kollat runt hittade jag ett projekt som handlade om att hjälpa till på en "utbildningsfarm" som bland annat rehabiliterade och omplacerade gatuhundar, hundar utan ägare som lever vilt. Kunde inte bli mer perfekt, tänkte jag, då detta är något jag brinner för. Min älskade, underbara hund Dixie som lämnade oss för 5 månader sen är bara ett exempel på djur som jag fått förmånen att rehabilitera.
Under skypeintervjun berättade min dåvarande kontaktperson att jobbet på gården var under min kompetensnivå och att de ville att jag skulle undervisa i engelska, hålla i musikkurser och hjälpa en lokal teater, men att jag kunde hjälpa till på gården också om jag verkligen ville. Glad i hågen skrev jag på kontrakt, bokade biljetter och åkte söder ut för vintern.
 
Trodde jag ja... ;)

Jag delade en lägenhet med en kille från Ungern och en tjej från Polen. Lägenheten låg mitt i staden så det var nära till allt och mycket liv och rörelse hela tiden.
(klicka på bilderna för större format)
     
Trevligt kanske vissa av er tänker nu? Visst säger jag, en kort stund kanske… :P Jag får lite storstadsdamp vilket oftast resulterar i att jag går i någon obestämd riktning - bara rakt ut. Till slut hittar man berg, dalar, skog och hav eller annat som stillar mitt landsbyggdshjärta och så kan jag även ägna mig åt en av mina stora hobbies, fotografi. Mitt favoritminne från Spanienresan är från just en sådan här promenad. Jag fann mig själv på en dammig spansk grusväg, omgiven av guldbruna fält som möttes av en klarblå himmel som dekorerats med en strålande sol, och helt plötsligt svärmar runt mig hundratals trollsländor. Helt magiskt! Inte bara för att vi inte ser så många utav dem i Sverige utan av en mycket mer personlig anledning. Trollsländor är ju min syster Lallas (Alexandras) favorit och att bli innesluten av just dessa när man känner sig allmänt ensam och nere var som att universum skickade en kram ifrån de mina där hemma.
   

Efter några dagars acklimatisering var det dags för min första dag på gården. Gick dit med min nya kontaktperson från mottagarorganisationen som visade mig runt. Jag gick sedan för att hälsa på den som skulle vara min kontaktperson på gården då han var den som pratade mest engelska där. Konversationen tog dock tvärstopp när vi sagt "Hej", jag frågade om allt var bra och jag möttes av en stirrande fågelholk... Det var ju en bra början tänkte jag :P
Sedan blev jag presenterad för en annan volontär, en kvinna i 40-50årsåldern, som inte ens försökte prata engelska utan bara stack ett koppel med en utav hundarna i andra änden i näven på mig och viftade bort mig. Det var så vi jobbade; ingen presentation eller förinformation om djuret utan bara tuta och kör, se vad som händer.
Ni förstår säkert hur borttappad man känner sig när man på spanskalektionerna där har lärt sig att säga ”min kusin har inte någon tiger i bilen” men inget som har med hundar att göra... :P


Det var vid det här laget tydligt att djuren inte rehabiliterades och knappt ens genomgick någon slags utvärdering innan de hamnade i stallet som helt enkelt fungerade som en förvaringslokal tills hundarna blev någon annan lyckligt ovetande familjs problem... Detta fick jag även bekräftat av min kontaktperson på mottagarorganisationen som förklarade att gården inte hade råd att rehabilitera hundarna...


Första dagen på gården slutade med att jag haltade hem med blödande sår på benen efter att en utav hundarna hade bitit mig. Ingen verkade bry sig (de frågade inte ens hur det var med mig...) så jag gick hem, tvättade av såret med tvål och vatten och loggade in på Skype. Där väntade en ordentlig föreläsning om hur mitt ben i värsta fall kunde behöva amputeras! Lalla och mamma, bless them <3

Ett av såren ca två veckor efter händelsen

 


Det visade sig sedan att det inte bara var jag som blivit biten på gården, utan iallafall två till som till och med blev mer allvarligt skadade än mig. Något som organisationen i Sverige inte visste något om och något som tydligen inte var så farligt... "Det finns ju alltid en viss risk när man jobbar med djur..."
När jag försökte prata med min kontaktperson på mottagarorganisationen om säkerhetsbristen på gården möttes jag av bortförklaringar och blev tillsagd att jag kunde promenera med de mindre aggressiva hundarna. När jag svarade att mer eller mindre alla hundarna visade tydliga tecken på aggression blev svaret att jag kunde mata katterna och vattna blommor. Ni kan ju tänka er min stora besvikelse!

Man säger ju att det kräver en by för att uppfostra ett barn och det är väl lite likadant med hundar. Så efter att jag märkte att ingen skulle eller ville kommunicera med mig blev det omöjligt för mig att stanna och jag hoppas innerligt att de inte behöver vara med om något fruktansvärt för att de ska inse att något måste förändras...

Allt eftersom tiden gick började informationen förändras;
Undervisningen innebar att jag skulle assistera min polska sambo som skulle hålla lektionerna.
Musiklektionerna nämndes aldrig igen.
Att hjälpa den lokala teatern innebar att vara statist i en teaterföreställning (typ sitta på en stol någonstans och eventuellt säga något litet...) och rehabiliteringen hade nu alltså förvandlats till kattmatning och bevattnande av diverse plantor.

Mitt i allt detta tog sig även min polska sambo, som inte tilltalat mig sedan första mötet, sig tiden att sätta sig ner och berätta för mig hur tyst, onormal och konstig jag var. Allt jag borde göra annorlunda och att jag inte visat tillräckligt med intresse. Hur extremt jobbigt det var att bo med mig och att jag spenderade min tid på fel sätt. Hon ville dock inte säga till mig hur jag skulle spendera min tid bara upplysa mig om att jag spenderade den fel... Jag hade ju inte frågat henne verken vart hon kom ifrån, vad hon gjorde om dagarna eller vad hon åt till frukost...

När jag väl hade bestämt mig för att jag ville åka hem slutade mottagarorganisationen med alla försök till trevliga charader och det var plötsligt lättare för dem att missförstå mig än att ta hand om saker och ting och erkänna att ännu en till (jag var den tredje på ganska kort tid) ville åka hem och lämna projektet. Men eftersom saker och ting tycks fungera enligt dem där nere så skickades även jag hem utan någon mer ansträngning än en axelryckning och ett "Tja, jag hade ju velat att du stannade... *eller inte, spela roll*"

Men nog om det negativa. Även om mycket kanske var långt ifrån idealiskt så var ju inte ALLT dåligt... ;) Vädret var helt fantastiskt! Strålande sol och tropisk hetta är ju inget vi är direkt borskämda med här i Norden! ;) Att kunna sitta på balkongen med en kopp te och njuta av en konsert på torget precis nedanför var inte heller helt fel! :) Och även om folk hade svårt att förstå att jag gjorde mitt bästa med att damma av skolspanskan och inte riktigt hängde med när de pratade på (och de inte förstod min brittiska utan jag fick prata ”bebis-engelska” för att de skulle förstå) så är spanska språket superhäftigt. Det är häftigt att få uppleva och bli omsluten av en annan kultur på ett sätt som inte är möjligt på en vanlig solsemester. Samtidigt fick jag också träffa många nya supertrevliga människor. Roligt hur liten världen kan vara samtidigt, när man lyckas springa på vänners vänner även på volontärresa i Spanien :P

Min gata                            "Utsikten" från mitt fönster     Plaza de España
                
            
       

               
 

Jag skulle nog inte direkt rekommendera detta till någon som värdehåller kommunikation, organisation och ordning... Men om man bara vill ha det varmt och skönt, festa och inte bryr sig så mycket om vad man gör om dagarna så absolut, då är det här perfekt för dig! ;)

Som ni förstår blev jag naturligtvis fruktansvärt besviken, men ni som känner mig vet säkert också att jag alltid återhämtar mig och så bär det av på nya äventyr. Har redan hänt mycket sen jag kom hem, men mer om detta i senare inlägg ;)

http://ec.europa.eu/youth/youth-in-action-programme/european-voluntary-service_en.htm

http://www.sip.se/globalakronoberg/globala-kronoberg/

http://www.cerujovi.org/

/Lisa

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Alexandra Lindström - 25 maj 2017 07:30

    /Alexandra

Av Alexandra Lindström - 19 maj 2017 08:15

             Den 25 är det Aris tur   /Alexandra   ...

Av Alexandra Lindström - 16 april 2017 07:58

Åh, vad tiden går! Vädret har äntligen börjat stabilisera sig på plussidan, men det betyder också att mosquiton har fått börja jobba på högtryck och att vi ser fram emot promenader på betet flera gånger om dagen i jakt på de flughuvor Valdi roat sig ...

Av Alexandra Lindström - 7 februari 2017 12:29


Bröderna V växer och frodas. Det är så roligt att följa deras utveckling, och se hur de växer in i sina egna personligheter och roller i flocken. Den 17/2 blir en stor dag i grabbarnas liv. Då blir det transportfärd för första gången, och det till hä...

Av Alexandra Lindström - 27 september 2016 16:38

Poff sa det, så var den över. Bara så där. Högsommaren kom utan förvarning i maj, och hösten med samma korta varsel första september. Mina squaschplantor tog frosten redan i aug, men de kämpar sig till ett andra liv nu när Brittsommaren hälsat på. Gu...

Presentation

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

6 besvarade frågor

Skapa flashcards