degerogard

Direktlänk till inlägg 20 augusti 2014

Bitterljuva sommartid

Av Alexandra Lindström - 20 augusti 2014 11:32

Som jag skrev sist så blir jag verkligen helt tidsvill nu sommartid, och att då sitta här och försöka sammanfatta senaste månaden är inte det enklaste. Jag får väl skylla mig själv som inte varken orkat eller hunnit skriva oftare.  

Det absolut största i sommar har ändå varit att se Dolly Parton live. Den 11/7 var The Blue Smoke World Tour i Globen och vi var där!
 
 
 
 
Så värt varenda krona! Denna extremt musikaliska kvinna (spelade hela 9 instrument under kvällen) på snart 70 bast levererade en upplevelse i världsklass med otrolig glöd och värme. Hon bjöd på sig själv och delade med sig av sitt liv och sina upplevelser på ett väldigt personligt plan. Det var stort, som sagt. 
Tyvärr kom denna otroliga upplevelse lite i skymundan då vi på hemvägen var en hårsmån ifrån att hamna i en bilolycka och jag kunde där och då ha kört ihjäl hela min älskade familj inklusive svåger. Nu blev det lyckligtvis inte så och som alla säger så hade det inte varit mitt fel bara för att det var jag som satt bakom ratten i vår bil, men nog hade jag skyllt mig själv om så blivit fallet. Det som hände var att vi på en trefilig väg, körandes i 90km/h på farthållaren i mittenfilen, planerar köra om/passera en lastbil som kör i filen till höger om oss. Det är mycket trafik, vi är ju påväg ut ur Sthlm på E4an en fredagskväll... Nästan alla kör för fort, men de visste väl vart de skulle och det visste inte jag. Så ur ingenstans har jag plötsligt två motorhuvar på var sida om bilen och på en microsekund har de svischat förbi, bilen som körde till vänster om mig är redan borta men bilen till höger har ju nu en lastbil mitt framför sig och jag hade bilar både bakom och framför mig i mittenfilen. Föraren satsar då på att få plats mellan lastbilen och ytterräcket, på väggrenen, utan att en enda gång trampa till på bromsen. Tror ni att det gick? Nej, just det. 
När bilarna svischar om mig börjar jag bromsa, och mamma säger i passagerarsätet "Nu bromsar du, det där kommer inte gå vägen". På en millisekund har bilen som svischade om till höger om mig varit i ytterräcket, varit in under lastbilen så pass att den punkterat lastbilens högra bakre hjul och studsar nu rakt över den trefiliga vägen mitt framför näsan på oss och in i mitträcket. Jag hinner inte stanna, så fort gick det, och hade jag hunnit hade väl jag haft extra bilar i bagagen och hela familjen i vindrutan. Jag fick istället fokusera på att parera bilen över glassplitter och mellan bildelar medans mina passagerare börjar ringa SOS. De som svarade på deras samtal den kvällen borde förövrigt gå Gästen i fokus, en serviceutbildning som vi går varje år som anställda. SOS avslutade samtalet innan de ens frågat om vi i vår bil var okej. De avslutade samtalet. Det är inte okej.
Mamma pratade mig igenom att parkera bilen framför lastbilen som stannat då han kännt smällen och trott han fått en vanlig hederlig punka. Det fick han ju dock upptäcka, att värst vanlig var den inte.
Jag gick i chock. Mamma och pappa samtalade med lastbilschauffören, Lisa och Johan ringde diverse instanser(i brist på bättre ord?) med upplysningar, och den speedande och nu totalkvaddade bilen blev på nolltid omringad av en herrans massa folk. Det tog sin lilla tid innan polisen hade tid att prata med oss och tills dess hade jag iallafall slutat frossa och ambulanshelikoptern hade hunnit både dit och lämna... Resten av vägen hem fick pappa köra, och vi stannade på både McD och Max och hävde i oss kolhydrater. Jag tyckte mig ha förtjänat att tröstäta.
Anton, som ni som hängt med ett par år säkert kommer ihåg, som för många år sen nu var en av mina bonusgrabbar frågade mig en gång om det var svårt att köra bil och hur svårt det isåfall var. Det besvarade jag med att det egentligen inte är så svårt att just köra bilen från A till B, utan det svåra är ansvaret som kommer med det. Och det var just det ansvaret som vägde så tungt och som fortfarande gör att det knyter sig i magen på mig när jag ska köra om lastbilar på tvåfiliga vägar. Jag väntar liksom bara på suset och smällen. Jag mäter min bil med blicken när jag passerar lastbilar för att se hur långt in under lastbilen vi hade hamnat om det varit vi som kört in i den och hur stora skadorna då troligen blivit. Vanliga 90- och 70-vägar går bra, men flerfiligt är jobbigt även om jag varje dag får jobba med det när jag kör till och från jobbet... Ett slag i ansiktet, som jag så väl behövde. Uppskatta livet medans du har det.

Det har blivit en del musik i sommar, då det är ett intresse som både Lisa, Johan och jag delar.
Årligen har Peter Johansson och Matilda Hansson konstert i S:t Annas kyrka, och i år hade vi möjlighet att se den. Stor eloge och hatten av, så begåvade och ödmjuka båda två. Musiken tycks flöda i den släktens ådror, här nedan (på den extremt gryniga bilden, I know!) står de med de som körat (och spelat massa instrument om vartannat) under kvällen, och alla är de släkt med varandra. Finast på hela kvällen, tyckte jag, var när Peter bad publiken blunda och uppmanade oss att föreställa oss en 10-årig Peter springa omkring på gårdsplanen utanför skolan vi alla kört förbi på väg till kyrkan. Så började en pojke sjunga Astrid Lindgrens "Fattig bonddräng", sedan anslöt Peter och sedan också en äldre man med dragspel. Grabben presenterades efter låten som Peters systerson och den äldre mannen som Peters far. Sådant rör vid mitt hjärta då vi aldrig haft den värmen i vår släkt. Tack för en fin kväll!
   

Härom dagen var vi och lyssnade på Norrköpings symfoniorkester när de spelade tillsammans med Janne Schaffer, lite extra kul då de bland annat spelade musiken från Kolmårdens delfinshow LIFE, men också för att Lisa och jag körade bakom Schaffer med kontraktskören Crystal Light 2013. :)
   

I övrigt har sommaren rullat på som en sommar ska. Massa bad, sena kvällar i goda vänners lag, en eftermiddag med en av våra fastrar och hennes familj som brukar komma upp till Kolmården och Vildmarkshotellet en gång per sommar, ett besök på Harry Potter the exhibition (som ju Lisa jobbar på också, utöver Kolmården och hotellet), säsongsavslutningsfest med jobbet och en massa annat. Jag har märkligt nog blivit dålig på att dra fram kameran/mobilen så så mycket bilder finns inte från sommarens alla hittepån, men det överlever vi nog.
            
Lär dyka upp fler bilder vartefter, Johan och Lisa är ibland flitigare än jag med kameran...

Det har inte blivit lika mycket tid till att åka hem emellan varven i sommar dock, vilket på ett sätt bara är kul då det betyder mer jobb men också har varit väldigt jobbigt stundtals då jag behöver komma bort från stadslivet ibland. Det är ju folk precis överallt!! Vissa dagar vill man inte ens ha radion på i bilen påväg hem från jobbet utan vill bara njuta av tysnaden, och vissa dagar (främst lediga sådana har jag märkt) måste man ha musik, radio eller tv igång HELA TIDEN för att tystnaden gör en nervös. I-landsproblem 2.0 Det fina med pendlandet är att tiden hemma blir så intensiv och att man därmed gör mesta möjliga av den.

En kväll drog vi fram grillen och dukade upp vad som fick mig att tänka på en fransk bistro, och njöt av att sitta ute ända fram till kl 21.30 Innan vi hade vår älskade Mosquito magnet kunde vi knappt visa oss utomhus efter kl 18 utan att bli totalt överfallna. Nu går alla hästarna, inklusive känsliga Fjarki, ute dygnet runt utan problem! :D
     
Vi passade på att fira pappas födelsedag lite i förskott för att få det riktiga överraskningsmomentet. Mamma och jag var inne i stan och "köpte foder" och när vi kommer hem kör vi upp till pappsen som i vanlig ordning är i full gång med ett av sina projekt och beordrar honom att tömma bilen.
Det gjorde han med den glädjen! :D
 
Det togs en paus i snickrandet...
   
...men sedan kom presenterna genast till pass! :)
 

Mamma och jag tog en en sväng på Tingsryd marknad, åt Langos marknadstraditionerna trogna, och stockade upp på torv och foder på Börjes när vi ändå var där.
 
En tur till Vetlanda och Ponny SM blev det sist jag var hemma en sväng, tillsammans med Liv och "granntösen" Alde.
 
Men självklart blir det också tid för att bara andas och umgås när jag väl är ledig, mycket med fokus på Mio-dio-bappe-liten som alltid vill vara med. Här kikas det i nya Hööks katalogen... ;)
 

Nu går det dock ner på lågsäsong vilket innebär mer hemmatid för mig. Bitterljuvt som alltid, men ser fram emot att komma igång med höstens projekt här hemma! :) Just nu är jag nere och blir här i 8 dagar till, himla skönt. Hoppas inte det blir mer regn än redan utlovat bara. Hösten är redan här! :(

/Alexandra

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Alexandra Lindström - 25 maj 2017 07:30

    /Alexandra

Av Alexandra Lindström - 19 maj 2017 08:15

             Den 25 är det Aris tur   /Alexandra   ...

Av Alexandra Lindström - 16 april 2017 07:58

Åh, vad tiden går! Vädret har äntligen börjat stabilisera sig på plussidan, men det betyder också att mosquiton har fått börja jobba på högtryck och att vi ser fram emot promenader på betet flera gånger om dagen i jakt på de flughuvor Valdi roat sig ...

Av Alexandra Lindström - 7 februari 2017 12:29


Bröderna V växer och frodas. Det är så roligt att följa deras utveckling, och se hur de växer in i sina egna personligheter och roller i flocken. Den 17/2 blir en stor dag i grabbarnas liv. Då blir det transportfärd för första gången, och det till hä...

Av Alexandra Lindström - 27 september 2016 16:38

Poff sa det, så var den över. Bara så där. Högsommaren kom utan förvarning i maj, och hösten med samma korta varsel första september. Mina squaschplantor tog frosten redan i aug, men de kämpar sig till ett andra liv nu när Brittsommaren hälsat på. Gu...

Presentation

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

6 besvarade frågor

Skapa flashcards