degerogard

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Alexandra Lindström - 2 december 2013 13:57


Efter framträdandet med körerna i kyrkan igår (både barn- och kyrkokören var också med) så kom Maddi med oss hem för en fika. Vi hade hittat ett nytt recept på LCHF lussekatter som vi bestämde oss för att tweaka lite och prova.

Jag och Maddi

Visst blev de fina? Riktigt bra blev de också, fluffiga och saftiga.
  
Lisa, pappa, Maddi och jag (och så mamma bakom kameran förstås)

 


Imorse hade Kim stallet. Efter sedvanliga morgonsysslor blev det ett ridpass på Fjarki och idag gick passet huvudsakligen ut på att analysera sig själv, sina hjälper och sin kroppskontroll och kroppsmedvetenhet. Idag blev också dagen som Kim knäckte nöten som legat henne som en black om foten ett tag, så nu ska här bli ändring! Är man inte helt medveten om vad man gör är det svårt att ta instruktioner och det är ännu svårare att känna att det instruktören påstår att man gör eller inte gör nog faktiskt stämmer. Nu är vi i alla fall alla överrens om vad som ska tränas upp och vad som ska vänjas av med, så nu tar vi nya tag och siktar mot stjärnorna!


Ikväll blir det lucia- och körövning, och imorgonbitti kommer Kim ut igen. :)


/Alexandra

ANNONS
Av Alexandra Lindström - 1 december 2013 09:01

 

"När första ljuset brinner,

står julens dörr på glänt,

och jubelpsalmen klingar

i helig tid advent."


Vi firar med tända ljus, nybakta frallor och hemgjord morotsjuice till frukost och en allmänt slö morgon. Hästarna är redan ute och stallet är redan klart för kvällen. I eftermiddag drar Lisa och jag in till byn för att sjunga med kören. Efter det skulle jag åkt hem till Jennie med familj på kvällsfika, men det har blivit inställt då den lilla familjen är krasslig. Det får bli i veckan istället helt enkelt :)


/Alexandra

ANNONS
Av Alexandra Lindström - 30 november 2013 12:42


Viddi och jag invigde vår förtidiga julklapp från mamma och pappa igår. Ett micklem competition-träns fick vi, så jag slipper gråta över mässingfärgade knäppen och silverfärgat bett mera... ;) Gillar även att competition-tränset är lite smalare än multit, det ser inte lika klumpigt ut. Älskar dessa träns, och tror bestämt att hästarna också gör det. Stella vill inte jobba om hon får på sig ett annat träns, sen kanske det delvis beror på att jag skämmer bort henne med att få sin vilja igenom där, men varför inte när man har att tillgå och det har alla funktioner man kan tänkas behöva under ett arbetspass. Det är lite svårt med storlekarna till islandshästarna dock. Alla våra, förutom Stella, behöver stl full för att käk- och nosremmarna ska räcka till, i vanliga fall drar alla stl cob.

Viddi från Degerö i sitt fina träns (pannbandet har vi köpt till separat!)

Gerpla jobbade i rundkorallen för första gången igår. Vilka underbara gångarter hon har nu när hon har lite paus från växtvärken! En riktig pärla vår hjältinna. För lite sedan introducerade vi henne för sadel, vilket hon tog med ro. Miska var mer nyfiken är mor sin.


Svågern kom ner hit i torsdags kväll efter jobbet och stannade tills i morse. Han och Lisa hjälpte pappa med byggande under dagen igår, och igårkväll åkte vi allihopa in till stan för att titta på 'The Hunger Games: Catching Fire' på bio. Mycket bättre än första filmen som jag tyckte var slarvigt gjord! Kanske för att syrran som är utbildad inom området alltid överanalyserar filmer så väldigt, men jag hängde knappt med i handlingen stundtals. Andra filmen var bättre. Jag har vägrat titta på dessa filmer tidigare då titeln avskräckt mig, men efter att Petra hjälpt Lisa att peppa mig under adventsfikat i Norrköping så gav jag med mig. Och nej, de var inte så farliga...;)


Så får jag avslutingsvis lov att gratulera gammelfaster Marianne som idag fyller 80 år. Hipp, hipp, hurra! Vi skulle ha kört henne till mormor och morfar idag för att fira henne hos dem, men mormor och morfar tyckte visst att det vore bättre att en av mina mostrar gjorde det istället. Så vi fick nöja oss med att gratta över telefon. Smällar man får ta när man alltid finns till hands, då kan man vackert få vänta också när andra får för sig att efter flera år plötsligt "engagera" sig... Nej, det retar mig inte alls. Och ja, nu käftar jag igen. Och jo, jag tycker nog jag har rätt till en åsikt. Punkt.

Pappa, gammelfaster och mamma när vi var ute och lunchade efter att ha skjutsat gammelfaster till affären och hjälpt henne handla så som vi gör med jämna mellanrum.




Imorgon ska Lisa och jag sjunga med kören utanför övning för första gången på vad som känns som en evighet. Känner mig inte så pepp på det som jag hoppats dock... Det är ju samma gammla sånger, framförda på samma gammla vis... Inspirerande! Jag blir uttråkad.


/Alexandra

Av Alexandra Lindström - 28 november 2013 09:03



Dagarna i Norrköping avslutades med årets första adventsfika, några kära och saknade kollegor bjöds på våra hembakta lussebullar, glögg och pepparkakor. Mysigt! 

 

Amanda, Johan och jag (lisa står bakom kameran och Petra anslöt lite senare)

 

Lisa roade sig med mobilkameran under bilfärden hem

   

I Tranås hade de snö...

 


Vackert väder idag, njöt av soluppgången från stallet.

 

Har lite att styra med idag. Igår fick vi ett städ- och röjningsryck och jag passade på att slänga upp adventsstjärnorna... ;) Julpyntet får vänta lite. Hur den lilla julgranen som står på mitt bord hamnade där vet jag inget om! ;)

Tänk att det är första advent redan på söndag! Tiden går så ruskigt fort!


/Alexandra


Av Alexandra Lindström - 24 november 2013 08:42

Härlig dag igår. Vi hann med både julmarknad, julklappsshopping och finmiddag innan vi begav oss mot Flygeln.
Lisa

Turturduvorna bjöd på lax, sparris och hemmagjord hollandaisesås.
Johan och Lisa

  


Livemusiken jag pratade om att vi skulle se. Stifltelsen! Julen kom visst tidigt i år! Jag har världens bästa syster och svåger minsann!

Ulf Nilsson var förband

Stiftelsen

     

Johan har tagit alla bilder från konserten. Min mobilkamera såg visst bara lamporna... Ännu en orsak till att byta upp sig kanske...


Idag väntas lussekattsbakande och sen rullar vi hemåt!


/Alexandra 

Av Alexandra Lindström - 23 november 2013 10:02

Är i Norrköping sedan i onsdags och hälsar på Lisa och Johan i deras nya lägenhet. Torsdag och fredag var vi uppbokade som publikvärdar för Talang Sverige, och idag blir det julmarknad och senare ikväll livemusik. Imorgon ska vi troligen vara lite sociala innan bilen går hemåt med både mig och lillasystern.


         


Snabbt incheck!

/Alexandra

Av Alexandra Lindström - 11 november 2013 09:15

Lisa gästbloggar
Det skulle väl lätt kunna sammanfatta min resa till Spanien. Som många utav er säkert vet så blev resan ca.5,5 månader kortare än vad det var tänkt... :P


Okej en snabb sammanfattning av vad jag sökte till:
European Voluntary Service (EVS) är ett EU-projekt som låter ungdomar åka på volontärprojekt runt om i EU. Jag kom i kontakt med Nätverket SIP och Globala Kronoberg, som anordnar bland annat dessa resor, genom en föreläsning som anordnats av arbetsförmedlingen. Vill ni läsa mer om SIP och Globala Kronoberg så bifogar jag länkar längre ner :).
Efter att ha kollat runt hittade jag ett projekt som handlade om att hjälpa till på en "utbildningsfarm" som bland annat rehabiliterade och omplacerade gatuhundar, hundar utan ägare som lever vilt. Kunde inte bli mer perfekt, tänkte jag, då detta är något jag brinner för. Min älskade, underbara hund Dixie som lämnade oss för 5 månader sen är bara ett exempel på djur som jag fått förmånen att rehabilitera.
Under skypeintervjun berättade min dåvarande kontaktperson att jobbet på gården var under min kompetensnivå och att de ville att jag skulle undervisa i engelska, hålla i musikkurser och hjälpa en lokal teater, men att jag kunde hjälpa till på gården också om jag verkligen ville. Glad i hågen skrev jag på kontrakt, bokade biljetter och åkte söder ut för vintern.
 
Trodde jag ja... ;)

Jag delade en lägenhet med en kille från Ungern och en tjej från Polen. Lägenheten låg mitt i staden så det var nära till allt och mycket liv och rörelse hela tiden.
(klicka på bilderna för större format)
     
Trevligt kanske vissa av er tänker nu? Visst säger jag, en kort stund kanske… :P Jag får lite storstadsdamp vilket oftast resulterar i att jag går i någon obestämd riktning - bara rakt ut. Till slut hittar man berg, dalar, skog och hav eller annat som stillar mitt landsbyggdshjärta och så kan jag även ägna mig åt en av mina stora hobbies, fotografi. Mitt favoritminne från Spanienresan är från just en sådan här promenad. Jag fann mig själv på en dammig spansk grusväg, omgiven av guldbruna fält som möttes av en klarblå himmel som dekorerats med en strålande sol, och helt plötsligt svärmar runt mig hundratals trollsländor. Helt magiskt! Inte bara för att vi inte ser så många utav dem i Sverige utan av en mycket mer personlig anledning. Trollsländor är ju min syster Lallas (Alexandras) favorit och att bli innesluten av just dessa när man känner sig allmänt ensam och nere var som att universum skickade en kram ifrån de mina där hemma.
   

Efter några dagars acklimatisering var det dags för min första dag på gården. Gick dit med min nya kontaktperson från mottagarorganisationen som visade mig runt. Jag gick sedan för att hälsa på den som skulle vara min kontaktperson på gården då han var den som pratade mest engelska där. Konversationen tog dock tvärstopp när vi sagt "Hej", jag frågade om allt var bra och jag möttes av en stirrande fågelholk... Det var ju en bra början tänkte jag :P
Sedan blev jag presenterad för en annan volontär, en kvinna i 40-50årsåldern, som inte ens försökte prata engelska utan bara stack ett koppel med en utav hundarna i andra änden i näven på mig och viftade bort mig. Det var så vi jobbade; ingen presentation eller förinformation om djuret utan bara tuta och kör, se vad som händer.
Ni förstår säkert hur borttappad man känner sig när man på spanskalektionerna där har lärt sig att säga ”min kusin har inte någon tiger i bilen” men inget som har med hundar att göra... :P


Det var vid det här laget tydligt att djuren inte rehabiliterades och knappt ens genomgick någon slags utvärdering innan de hamnade i stallet som helt enkelt fungerade som en förvaringslokal tills hundarna blev någon annan lyckligt ovetande familjs problem... Detta fick jag även bekräftat av min kontaktperson på mottagarorganisationen som förklarade att gården inte hade råd att rehabilitera hundarna...


Första dagen på gården slutade med att jag haltade hem med blödande sår på benen efter att en utav hundarna hade bitit mig. Ingen verkade bry sig (de frågade inte ens hur det var med mig...) så jag gick hem, tvättade av såret med tvål och vatten och loggade in på Skype. Där väntade en ordentlig föreläsning om hur mitt ben i värsta fall kunde behöva amputeras! Lalla och mamma, bless them <3

Ett av såren ca två veckor efter händelsen

 


Det visade sig sedan att det inte bara var jag som blivit biten på gården, utan iallafall två till som till och med blev mer allvarligt skadade än mig. Något som organisationen i Sverige inte visste något om och något som tydligen inte var så farligt... "Det finns ju alltid en viss risk när man jobbar med djur..."
När jag försökte prata med min kontaktperson på mottagarorganisationen om säkerhetsbristen på gården möttes jag av bortförklaringar och blev tillsagd att jag kunde promenera med de mindre aggressiva hundarna. När jag svarade att mer eller mindre alla hundarna visade tydliga tecken på aggression blev svaret att jag kunde mata katterna och vattna blommor. Ni kan ju tänka er min stora besvikelse!

Man säger ju att det kräver en by för att uppfostra ett barn och det är väl lite likadant med hundar. Så efter att jag märkte att ingen skulle eller ville kommunicera med mig blev det omöjligt för mig att stanna och jag hoppas innerligt att de inte behöver vara med om något fruktansvärt för att de ska inse att något måste förändras...

Allt eftersom tiden gick började informationen förändras;
Undervisningen innebar att jag skulle assistera min polska sambo som skulle hålla lektionerna.
Musiklektionerna nämndes aldrig igen.
Att hjälpa den lokala teatern innebar att vara statist i en teaterföreställning (typ sitta på en stol någonstans och eventuellt säga något litet...) och rehabiliteringen hade nu alltså förvandlats till kattmatning och bevattnande av diverse plantor.

Mitt i allt detta tog sig även min polska sambo, som inte tilltalat mig sedan första mötet, sig tiden att sätta sig ner och berätta för mig hur tyst, onormal och konstig jag var. Allt jag borde göra annorlunda och att jag inte visat tillräckligt med intresse. Hur extremt jobbigt det var att bo med mig och att jag spenderade min tid på fel sätt. Hon ville dock inte säga till mig hur jag skulle spendera min tid bara upplysa mig om att jag spenderade den fel... Jag hade ju inte frågat henne verken vart hon kom ifrån, vad hon gjorde om dagarna eller vad hon åt till frukost...

När jag väl hade bestämt mig för att jag ville åka hem slutade mottagarorganisationen med alla försök till trevliga charader och det var plötsligt lättare för dem att missförstå mig än att ta hand om saker och ting och erkänna att ännu en till (jag var den tredje på ganska kort tid) ville åka hem och lämna projektet. Men eftersom saker och ting tycks fungera enligt dem där nere så skickades även jag hem utan någon mer ansträngning än en axelryckning och ett "Tja, jag hade ju velat att du stannade... *eller inte, spela roll*"

Men nog om det negativa. Även om mycket kanske var långt ifrån idealiskt så var ju inte ALLT dåligt... ;) Vädret var helt fantastiskt! Strålande sol och tropisk hetta är ju inget vi är direkt borskämda med här i Norden! ;) Att kunna sitta på balkongen med en kopp te och njuta av en konsert på torget precis nedanför var inte heller helt fel! :) Och även om folk hade svårt att förstå att jag gjorde mitt bästa med att damma av skolspanskan och inte riktigt hängde med när de pratade på (och de inte förstod min brittiska utan jag fick prata ”bebis-engelska” för att de skulle förstå) så är spanska språket superhäftigt. Det är häftigt att få uppleva och bli omsluten av en annan kultur på ett sätt som inte är möjligt på en vanlig solsemester. Samtidigt fick jag också träffa många nya supertrevliga människor. Roligt hur liten världen kan vara samtidigt, när man lyckas springa på vänners vänner även på volontärresa i Spanien :P

Min gata                            "Utsikten" från mitt fönster     Plaza de España
                
            
       

               
 

Jag skulle nog inte direkt rekommendera detta till någon som värdehåller kommunikation, organisation och ordning... Men om man bara vill ha det varmt och skönt, festa och inte bryr sig så mycket om vad man gör om dagarna så absolut, då är det här perfekt för dig! ;)

Som ni förstår blev jag naturligtvis fruktansvärt besviken, men ni som känner mig vet säkert också att jag alltid återhämtar mig och så bär det av på nya äventyr. Har redan hänt mycket sen jag kom hem, men mer om detta i senare inlägg ;)

http://ec.europa.eu/youth/youth-in-action-programme/european-voluntary-service_en.htm

http://www.sip.se/globalakronoberg/globala-kronoberg/

http://www.cerujovi.org/

/Lisa

Av Alexandra Lindström - 8 november 2013 14:16

på, och ens inställning till, saker och ting påverkar utfallet av dessa mer än man tror.

Idag reds Fjarki med repgrimma. Detta var något nytt och främmande för Kim, men när hon vände på pannkakan och såg det spännande med denna utmaning som den nya utrustningen gav henne i en övning hon egentligen redan kan så gick allt plötsligt mycket lättare... Man kan ju undra varför! ;)

Dagens citat:
"Det är ju rätt fantastiskt egentligen! :D" ...och visst katten är det det!

Volt med enhandsfattning

 
Nedsutten trav med avsiktligt släppta stigbyglar och långa tyglar
 
Avskrittning runt ovanlen
 


/Alexandra

Presentation

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

6 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ degerogard med Blogkeen
Följ degerogard med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se