Så åkte vi då upp till Kolmården i fredags. Känslor. Blandade sådana. Bilkö, massa bilar på parkeringen och KÖÖÖÖÖ till biljettkontoret. Jag kunde inte sluta le. Tempot, förväntningarna och lysande barnaögon. JAG VILLE OCKSÅ JOBBA! Men istället fick jag nöja mig med att traska runt i parken och njuta av den som en helt vanlig civil människa, trygg i tanken på att Petra höll ställningarna i Gästinformationen. Även om jag SÅ GÄRNA hade stått där med henne!

 
Lisa mötte upp vid entrén för att ta emot sin beställning hemifrån och visa upp sin snygga frisyr.
 
Senare på dagen visade hon upp sitt tjusiga leende, "in action" inne i delfinariet.
 
Delfinshowen, LIFE, gav gåshud som vanligt!
 
Därefter tittade vi in på kolosseum för att få en glimt av lilla noshörningstjejen Nambi.
 
Och så var vi på spökbal minsann!
 
Innan vi åkte hemåt kikade vi in i gästinfo för en liten pratstund med saknade kollegor. Kanske blir det en sista sommar i min älskade gästinfo, med mina underbara kollegor (och då förutsatt NYA chef) och denna fantastiska park trots allt. Den som lever får se!
Jag och Petra
 

   
Halloween i all ära, men jag har inte mycket till övers för den amerikaniserade delen av högtiden. Alla helgon går ut på att hedra minnet av de som lämnat oss, inte tigga godis och kasta ägg på varandras hus.

På lördagskvällen gjorde vi således fint nere på Blesis, Donnas och Traustis gravar och saknade dem och Logi och Harras lite extra där en stund. Det närmar sig ett år sedan vi sa adjö till Lolle och Harras nu...


Vi hälsade på hos farmor och farfar också. Kransen hade pappa valt ut och ljushållaren med fågeln på hittade mamma och jag för lite sen. Den blev ett självklart val, farmor älskade sina småfåglar som matades här utanför köksfönstret redan på hennes tid.
 

Kim letar vidare efter lagom mycket driv och lagom mycket samling. Jag tror på att ridningen är något som måste få upplevas för att kunna läras. Det vill säga att du kan få verktygen, men bygga måste du göra själv. Att ha någon som springer efter dig och ständigt talar om för dig vad du ska göra, hur du ska göra och när du ska göra det kanske behövs i början, men sedan måste man testa sina vingar. Våga kasta sig ut och TRO på både sig själv och hästen som lånar dig sin kropp och själ. 

 
Samtidigt behöver hon bygga egna muskler vår lilla Kim. Vi nyttjar nu Fjarkis fram- och avskrittning till att träna ryttare! På bilden nedan står Kim i fältsits, och har så gjort en stund när bilden tas... ;) Det handlar om att hitta och aktivera sina muskelgrupper, helt "enkelt". 
 
Vi må ha höga krav och rejäla mål, men det ger utdelning! :) 

Vi fick ett ryck häromdagen. Sadelkammaren har känts lite som en black om foten ett tag. Där finns en herrans massa grejer, men ingen har haft riktig koll på vart eller så har man inte orkat rota fram just den specifika sak man var ute efter. Nu vart det ändring på det och samtidigt blev sadelkammaren dubbelt så stor! Nu behöver vi inte ta hänsyn till att alla små ska nå, så sadlarna åkte upp på höjden (jag fick en pall!), och med var sak på sin plats och bättre nyttjande av väggytorna upplevs utrymmet helt enkelt större. En och annan pryl flyttade ut också, vilket kanske också bidrog till den större rymden i rummet... ;)
Före:
 
Efter:
 

Vad ska vi hitta på imorgon?

/Alexandra

Stormen var relativt hygglig med oss. Några fallna träd, staketen fick sig små makeovers och 36 timmar utan ström (14 grader inomhus sista dygnet), annars klarade gården sig ganska bra. Simone kom inte i närheten av Gudrun, tack och lov.

Idag hade Kim stallet på morgonen. Efter det red hon Fjarki i paddocken och avslutade med en tur på ovalen.

  
"Du kommer bara kunna smälta samman med din häst i harmoni, om du bemöter den på ett ärligt och naturligt sätt" - Bent Branderup
Stora ord. Tunga ord. Det knepiga med ord är bara det faktum att de betyder olika saker för olika människor. Många gånger tas inte ens tiden att reflektera över vad ord egentligen betyder. Betyder varje ord samma sak för alla? Tolkar du meningen ovan likadant som jag? Troligen inte.

Imorgon blir det en tur uppåt för att kolla in Halloween på Kolmården! Mysigt!

/Alexandra

Idag rustar vi för storm. Riskklass 2 för östra Kronoberg och riskklass 3 för västra. På radion pratar de om nästa Gudrun. Det kan vi väl ändå få slippa? Vi har plockat in, plockat undan och surrat fast allt som kan tänkas blåsa iväg. Vi har sett över alla staket och vi har tappat upp 250 extra liter vatten så vi kan fylla på till hästarna utifall vi skulle bli strömlösa. Mamma och jag har även roat oss med att baka LCHF-pizzabullar nu på morgonen så vi själva har något roligt att äta om vi skulle bli utan el.
 
Och i frysen har vi ett urval LCHF-småkakor, så det ska nog inte gå någon nöd på oss till en början i alla fall! ;)
 
Efter Gudrun grävde de dock ner elledningar här i området då det skulle minska riskerna för strömavbrott, så vi kan ju hoppas att de har rätt i det!
Hästarna kommer vanligtvis in för kraftfoder/mineraler på kvällarna för att sedan få gå ut i lösdriften under nätterna, men inatt får de stå inne hela natten då vi inte vill riskera att ha dem nere på vägen ifall fallna träd river staketen för oss. Efter Gudrun hade pappa att göra en hel dag med motorsågen innan vi kunde ta oss ner till vägen. Vi var utan ström i 1 månad innan de satte ett tillfälligt elverk till vår ledning, detta stod där i ca 2 månader innan de fick ordning på den vanliga strömmen. Vatten till hästarna hämtades i dunkar inne i byn under denna tid... Roliga tider i -20 grader... ;) Telefonen var vi utan i 6 månader och mobilmottagninen existerade inte på veckor... Nu har vi dock fibertelefon om nu det är bättre... ;) 


Min fröjd och glädje jobbade ett pass igår och den 27/10 blev datumet jag satt på min jätte för första gången! :D Dock blev det inga foton på detta, tyvärr. Ni får hålla tillgodo med hans fina trav!

 

Kim och Fjarki tränar för tillfället mycket på samling, takt, medvetenhet och kontakt, allt under tiden som de lär sig de olika momenten i de olika nivåerna i Tölt in Harmony.
 
 

Fredag till lördag hade jag lilla tösabiten Liv här på besök, och sanna mina ord - jag tror vi har en ny hästtjej in the making! ;) 
Liv hjälpte till med hästarnas frukost och tog sig en pratstund med favoriten Viddi
 
som hon inte slutat prata om sedan hon kvällen innan varit inne i boxen och sagt god natt till honom (och helt spontant gett honom en godnatt-puss på manken!). :)
 
Ridlektionerna på Brunte går nu ut på att försöka låta bli att hänga i tygeln utan istället få hästen att gunga med vikthjälper (luta sig framåt och bakåt...). Detta kräver en god balans! :P Allt under lekformer och bus förstås, man ska ju förena nytta med nöje! ;) Hon kommer ha god nytta av dessa lekstunder om intresset hänger sig kvar upp i åldern.
 
Att studsa på pilatesbollen är också himla kul, och på den övar hon ovetandes på nersittning och lättridning i travtakt och nu sist även galoppombyten... ;)
 
En och annan mysstund blev det också förstås! <3
Här läser vi saga för Nalle:
        

Vinden börjar ta i och regnet öser ner. Snart dags att ge sig ut och plocka in hästarna kanske...

/Alexandra

 
Skönt med en torr höst. Ingen lera ännu, peppar peppar...

Som hör hösten till har vi sökt efter svamp i skogarna. Svampen hade dock velat ha mer regn, men lite hittade vi. Mirabelle var, som alltid, med och höll ett öga på oss.
 

Viddi jobbade med bett för första gången idag. Inga bekymmer. Blev snabbt tillfreds med det även om det var lite lustigt att ha något att jonglera med i munnen. 
 
Min... teddybjörn? Vinterpäls... *suck*
  

Nu ska vi till kören, för tänk att Lisa och jag har påmint varandra hela dagen att det ÄR måndag IDAG!

/Alexandra

Det känns i kroppen att jag inte är riktigt van vid gårdslivet längre kan jag säga... Både på ont och gott. 
I söndags var jag, Kim och mamma på föreläsning som hölls av Eva Andersson, läs mer om henne här. Just denna handlade om hästens hållbarhet, hur man på ett tidigt stadie kan upptäcka små tecken på en kommande skada och hur man kan gå till väga för att kunna förebygga i tid. Till stor del handlar det bara om sunt förnuft.
Vi hade bokat massage både till Fjarki och mig också nu när Eva ändå var i krokarna, så efter föreläsning och mat fick vi med oss henne hem.
Fjarki uppskattade sin massage väldigt mycket, vi stod och log som fån både Kim och jag. Mamma och Eva turades om med att hålla låda. Under Fjarkis massagetimme lärde vi oss massor och fick "kvitto" på att vi gör och har gjort rätt med honom under hans rehabilitering här hos oss. 
 
Efter min timme på mangelbordet fick jag mig en ordentlig åthutning, vår kära massör hittade bra mycket nytt i min lilla kropp... Den här sommaren har inte gjort mig gott, varken stressen den ingjutit eller det faktum att jag stått på tå och sträckt mig över disken mer eller mindre 200 timmar/månad... I mitt undermedvetna har jag reflekterat över att jag inte kännt igen min hållning och det fick sin förklaring i att jag gett mig själv en mindre puckelrygg och skickat ner spänningar i korsryggen. Nu är jag mig själv igen hur som haver, med ett gäng tjusiga blåmärken lite här och där efter att Eva plågat mig på sin massagebänk. Fin avslutning på helgen... ;)
I måndags var jag helt enkelt ur funktion...

I tisdags hade vi en ny hovslagare på besök. Fick fakturan igår. Jag fick hicka. Vi letar vidare.

I onsdags blev Miska chippad och fick sin andra vacc.spruta Stora tjejen.
Här nedan ritas konturdiagram, det blev dock inte roligare än en virvel i pannan på den gulsvarta tösen som uppförde sig exemplariskt.
 

I torsdags hämtade jag hit Jennie och Liv för att umgås lite och så bjöd mamma oss allihop på lunch. Jag tjatar om lyckan över att ha vännerna på nära håll igen, men det är guld värt. Det värmer hjärtat att att se lilltjejen växa upp. Nu när hon börjat prata blir det så mycket lättare att kommunicera med henne och man börjar bygga en relation med henne som person. Denna bestämda unga dam med glimten i ögat hade sin första ridlektion i torsdags, på gamle Brunte. 
 
Jag hittade min gamla vapendragare för ett tag sedan när jag röjde runt i flyttkaoset (som minskar dag för dag då pappa har målat mitt tak och jag börjat kunna flytta in på rikitgt!) så nu har Liv en alldeles egen häst här på gården. En stabil läromästre som får duga tillsvidare... ;)

Här har vi en bild på min prins från dagens promenad:
   

Igår rapporterade Katrin, ägare till Viddis pappa Viðir frá Sæfelli, att Eragon från W-Gård, ett halvsyskon till Viddi, fått bäst poäng på en unghästmönstring han varit på. Eragon från W-Gård, född samma år som Viddi (2010), fick följande poäng: 
Rörelser, 8,10 
Spirit, 7,9 
Exteriör, 7,9

Grattis säger vi, och jag sitter här och sörjer att jag fått jobba bort somrarna i Norrköping/Kolmården istället för att fara runt och visa upp MIN snygga kille...

/Alexandra

Så var vi inne i oktober. Förrådet av thermoleggins, underställ, handskar och mössor har kompletterats och overallerna har plockats fram. Dock är det något härligt över kyliga höstdagar med alla vackra färger och solen som strålar från blå himmel. Det är leriga och blöta höstar/hästar jag inte riktigt tycker om.

Jag har jobbat min sista helg på Kolmården för i år, och ni anar inte hur skönt det är att få landa hemma! Jag känner dock att stressen inför helgerna och känslan av att "det inte riktigt är lönt för jag ändå snart ska iväg igen" sitter i, men det ger sig väl med tiden. :) Efter helgen är tanken att jag ska ha kommit i ordning ordentligt här hemma, vilket också känns väldigt bra! Tror det kan hjälpa mig att landa ännu lite till! :)

I torsdags var vi, som ni vet, och firade Liv som fyllt 2 år.

 
Favoriten av presenterna blev Pippi-boken.
 

Viddi är nu uppe i tre arbetsdagar i veckan. Han är inne i en växtfas igen och har lite växtvärk så medans vi väntar ut den utforskar vi nya spännande saker. Vi har exempelvis börjat med utflykter för att se oss om lite grann, och presenterar nya saker i träningen med jäma mellanrum. Jag funderar på att köpa en mätsticka bara för att smidigt kunna mäta honom lite då och då... Man har ju i regel aldrig ett vattenpass och en tumstock på samma ställe när man får ett infall att mäta, och det känns som att det skulle bli ett mer exakt mått med en mätsticka än två lösa delar. Någon som har ett utlåtande på mätstickan?
Denna häst gör mig knäsvag   
 

 
 

Någon som har nåt bra tips, eller får nån snilleblixt, på hur man bäst hänger upp en sådan här Himalaya saltsten? Så som den häger på bilden här nedanför fungerade i ca 3 minuter, sedan hade Viddi skickat den över kanten in till grannen... Jag tänker att en hållare liknande de som man har till 10 kg saltstenarna kanske vore något...
 

Nu ska här målas tak i mitt krypin!

/Alexandra

hemma igen! Börjar få struktur i hästarnas träning och börjar hitta i alla mina flyttlådor och påsar som står överallt och ingenstans. Taket ska målas innan jag flyttar in i mit nya kvarter här på gården, och då jag behöver fars hjälp så drar det ut lite på tiden....;)

Det är dags att koppla in thermobaret för i år, 4mm is mötte oss i hästarnas vattenkar igår morse...
  

Lite nya bilder på min prins
Ökad trav
 
Vi har börjat jobba på tölten...
 
...och intoducerat tygeltagen...
 
... och han står lugn som en filbunke när jag hoppar och studsar bredvid honom... :)

Kan lilla jag få in tekniken så jag kan svinga mig upp på honom sen tror ni? ;)

Nya favoriten är att få rulla sig i paddocken efter avslutat arbetspass :)
 

I övrigt denna vecka har jag umgåtts med Jennie och Liv, hennes sockerbit till dotter, i dagarna tre.
I förrgår åkte jag över för en sen lunch och skitsnack. Blev en del bus också, tösen är ju ständigt i rörelse! :)

Igår var vi inne i stan. En docka skulle införskaffas och jag skulle en runda på Hööks och handla lite åt mor min.
Här fattas ett svårt beslut, Alice eller Olle?

Liv fyllde två år i måndags, tänk vad fort tiden går!
 
Här har vi sångstund i baksätet medans vi väntar på Jennie som skulle inom en butik i centrum, och jag var för snål för parkeringsavgift ;)

 
Strax åker vi över hela gänget för att fira lilla sockerbiten en stund innan vi åker uppåt igen! Vi skriver jag då det är som så att Lisa har kommit hem från Spanien till vår stora glädje och hennes stora besvikelse. 6 månader blev lite drygt två veckor, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Mer får hon själv berätta i ett senare inlägg. Jag kan väl säga som så att organisationen och upplägget inte riktigt var vad hon förväntat sig...
 
 Jag laddar nu för sista helgen på jobbet. Om det är sista helgen någonsin eller bara för det här året får vi se nästa vår... Denna helgen får jag i alla fall dela med en av mina käraste kollegor, Petra! Kollegor kan göra all skillnad i världen!

/Alexandra

D som i Delfin.

I söndags kom mamma, pappa och Maddi upp till Kolmården, för att gå i djurparken medans jag jobbade. De började med att titta förbi hos mig vid entrén för att hämta sina dagsprogram och kartor på vilka jag märkt ut i vilken ordning de skulle göra saker och ting för att hinna med så mycket som möjligt i en så lämplig ordning som möjligt.
Maddi poserar framför... en apa i bur? Jag lyckas inget vidare med att låtsas som ingenting ;)
 
Så vart det folktomt i gästinfo :)
  

Deras dag i bilder:
         
Min fina kollega Sanna hoppade in för mig så jag kunde smita iväg en snabbis för en glass till lunch med familjen :)
 
Namsai ('rent vatten' - passar som handen i handsken då grabben älskar att duscha!) växer så det knakar och härmar de vuxna vid visningen av elefanterna
 
Kapten Sjösjuk hälsade dem välkomna vid delfinariet :) Han klär i det där Philip ;)
       

Bara 1600 gäster och mulet, en perfekt djurparksdag!

När jag slutat så körde vi till lägenheten för att lämpa (slänga) av deras grejer och for sedan vidare till Lilla Krogen för middag.

Så kom då äntligen den stora dagen, när vi fick följa med in bakom kulisserna på delfinariet på en exklusiv guidning. Info hittar ni här.
Vilken grej. En stor eloge till personalen, mina kollegor, så tillmötesgående och vänliga. Så kunniga och tålmodiga. Svarade lika glatt på varenda fråga, trots att jag kan sätta en peng på att de fått varenda en förut! Detta är Kolmården. Kärlek!

Vi fick se en träning i Lagunen...

  
Pappa blir inspanad
  

 
Så fick hon då äntligen klappa sin delfin, lilla mamma.   
Jag, Christian, mamma och Pichi
  
Och likaså de andra
Maddi och Ariel
  
Pappa och Ariel
  
Tova har då alltid ett leende på läpparna!

Så får vi vidare till Marmorbruket efter Maddis önskemål. En liten sidoutflykt är ju aldrig fel! :)
      
Efter detta packade vi båda bilarna fulla med grejer, då det börjar närma sig utflyttning i Norrköping, och sedan for vi hemåt. Pappa körde ensam raka vägen hem, medans vi andra dröjde oss kvar och tog ett snabbstopp på IKEA i Linköping för middag.


Min prins
     
      

Det är så himla härligt att börja känna att jag har tid med mitt liv här hemma igen. Bara en sån grej som att spontant åka över till Jennie en kväll för att baka vaniljbullar, dricka en kopp te, kolla på en film och snacka lite skit när karln hennes är på jobbet och lilltösen nattats. Guld <3
   

Imorgon bär det av uppåt igen.

/Alexandra