*trummvirvel* Heiðir från Degerö. Född idag den 31 maj kl 01.30 En stor svart konstantskimmelhingst (troligen) med vackert liggande bogar. Jag är redan kär och då har jag inte ens träffat min hamsterbäbis än... Hur ska detta sluta? Hur som haver,
VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN LILLE VÄN!
 
Lif har äntligen fått sin lille grabb <3
 

Ni kanske kommer ihåg att jag la ut våra namnförslag tidigare i våras, och att alla förslag till Lifs avkomma började på bokstaven T efter Tjaldur fra Skullerup som är pappa till fölet. Och nu har vi plötsligt döpt fölet till ett namn på H?? Här har ni förklaringen: Heiðir är döpt efter vår älskade Harras, som ju också var konstantskimmel. Att döpa fölet efter Harras om det blev en enfärgad konstantskimmel bestämde vi oss för tidigt, men då det bara var 25% chans på en enfärgad så brydde vi oss inte om att skriva med förslag på H. Det var i alla fall lika självklart att döpa en konstantskimmel efter Harras som det är att döpa en framtida fölunge med bläs efter min älskade och djupt saknade Blesi från Kalvsvik. Ett sätt att hedra dem som varit. Nu fick vi således chansen att hedra Harras. 
Mamma hoppades på att det skulle bli ett stoföl till, och visst det hade underlättat avvänjningen senare, men jag är lycklig över min hingstunge. Jag är mer för hingstar än ston egentligen. Även om ston också kan vara underbara trots anlaget för det feminina lynnet... Kanske är därför som vissa ston blir lite av en enmanshäst? Eller ska det vara enhenshäst om vi ska vara moderna? ;)

Känner att jag kanske borde avsluta med att föklara det här "hamsterkonceptet". När Lif har vinterpäls så ser det ut som att hon har hamsterkinder. Ni vet, samlar mat i kinderna. Därför har det blivit så att jag kallar henne hamster, ett kärleksfullt smeknamn som vilket annat. Kärt barn har många namn vet ni. Titta på bilden nedan, visst ser ni vad jag menar?

HAMSTERKINDER! :D

Så således blir Heiðir min lille hamsterbäbis. Hur tramasigt barnsligt löjligt det än är. Men man får fjanta sig med bäbisar! ;)

Kommer troligen ha ett styck besviken sambo i bilen när han hämtar mig ikväll, nu kommer det inte på tal att åka hem till Amo istället för Degerö - JAG SKA PUSSA HAMSTERBÄBIS IKVÄLL IKVÄLL IKVÄLL! SOM jag längtat!

/Alexandra

På Degerö i alla fall...
           

Miska växer så det knakar, en GNUTTA överbyggd bak just nu... ;)

 
 
Lisa introducerade lite socialanpassning...
 
...och som vanligt - inga konstigheter för Miska. "Tycker du det så varför inte" typ...
 

Mio har gått från lurvig cocker spaniel flicka...

 
...till nerklippt sötnos. Lisa har varit framme med klippmaskinen. Alltid friseras det när jag inte är hemma... Hmm... Mustascherna fick vara kvar iaf... ;)
 

Och i år fick Lisa ta hand om firandet av morsdag. :)
LCHF-tårtan Lisa bakat till mamma

Själv sitter jag i Norrköping och ugglar. Ledig idag. Vad i hela friden ska jag med EN ledig dag till? Suttit i soffan och tyckt synd om mig själv hela dagen så här långt... Blä för stadsliv.

Imorgon är det jobb igen, och fredag kväll hämtas jag hem igen och så vankas det ännu en helg när jag inte kan dela mig själv i tillräckligt många delar. Jäkla kaos. Hur svårt kan det vara att inse att allt det bästa borde samlas på samma ställe och inte spridas ut på massa mils radie?! Ja jisses...

/Alexandra

Idag blir jag skjutsad till Alvesta och därifrån tar jag tåget upp till Norrköping igen. Det är jobbigare att vara hemifrån i år än det var förra säsongen, fast jag har väl mer att sakna i år också så det var väl ganska givet. Jag trodde dock att det skulle vara enklare och kännas bättre än vad det gör. Men missuppfatta mig inte nu, jag älskar mitt jobb och kollegorna gör varje dag underbar, det är bara det att jag hade velat att världens bästa sommarjobb hade varit beläget en gnutta närmre min älskade släktgård och hästarna, familjen, sambon och vännerna...

However, har njutit i fulla drag av dagarna jag varit hemma. Åkte till och med hem till sambon i Amo en kväll efter att ha gett Lif stränga förmaningar om att inte föla när jag var borta. Vi börjar dock tro att de som läste hennes ultraljud nog inte riktigt kunde sin sak, enligt det har hon gått 5 dagar över tiden. Sen vet jag också att det utan konstigheter kan läggas +/- 14 dagar till beräknat datum, och hon är ju förstagångsföderska... Så vi börjar tro att det blir föl först i juni för hennes del.
Redan nästa helg kommer jag åka hem igen då två av mina tre svågrar ska firas. Och jag kan nästan sätta en slant på att hon kommer föla då bara för att jävlas. Är jag i Norrköping så kunde jag ju ändå inte ha varit med, men fölar hon när jag är på hemmaplan men inte hemma så kommer jag gräma mig i evigheter... Vi får se vad som händer... :P

Kim kämpar på och för varje komplimang vi ger så har hon något negativt att komma med, självkritisk så det förslår! Hon börjar kunna analysera sig själv och se vad hon gör bra eller mindre bra och vad hon kanske inte gör alls med borde ha gjort, och det är himla lärorikt då hon kan bearbeta saker från gång till gång och på så vis snabbare få förståelse för hur det blir som det blir. Fattar ni något av mitt svammel? :P Förbaskat bra är det i alla fall. :)
Igår red hon Fjarki barbacka och tränade tempoväxlingar och övergångar, och gången innan det red hon Dís och jobbade på sin sits i sadel.
     

Lilla Miska växer som om hon hade betalt för det. Den lilla damen tyckte inte om att det regnade på henne så hon fick prova täcke, vilket hon accepterade direkt. Det tycks inte finnas några konstigheter i hennes värld. :) 
 

SM arrangeras i Norrköping i år, och jag har gångavstånd från lägenheten till Himmelstalund! Smålycklig tjej funderar på att be om långledigt och titta på tjusiga hästar och spana på ryttare alla 5 dagarna långa, från morgon till kväll. Eller hon funderar inte ens, hon tänker helt enkelt se till att ha det så bra! Så det så! :D
Klicka på bilden för att komma till SM-sidan. 

Hojta om ni vill hålla mig sällskap! :D

/Alexandra

Sagan har idag nått sitt slut.

År 2000
 

År 2013

Vila i frid vår älskade Dixie   

/Alexandra

Vaknade i min egna säng i morse och inte i sängagerande soffan i Norrköping, råkade visst åka med Lisa och Andreas när de åkte hem igår. Ups... ;) Hur jag kommer upp till jobbet igen på fredag är ännu inte klart, men det löser sig.

Med sommaren kommer inte bara underbart väder och grönska, utan även oönskade ting som mygg, knott och flugor. Lilla Miska blev så irriterad på flugorna i ögonen att vi letade reda på shettisflughuvan som vi visste vi hade kvar i gömmorna. Hon må se ut som en alien, men hon älskar den. :)
11 dagar
 

Idag är hon 13 dagar och har sedan igår fått börja gå i den stora fölsommarhagen med mamma Gerpla.

Jag hoppas på att Lif levererar sin föling nu under de 4 dagarna jag är hemma igen. Miska hade nog uppskattat en lekkamrat, även om Lif och hennes fölsing förstås kommer få gå själva i ca en vecka för att etablera ett stark band sinsemellan och fölungens syn färdig utvecklas.
 
Min lille skrutt, Viddi från Degerö, är inte så jäkla liten längre... Har väl kanske i och för sig aldrig varit så liten heller, men det är något rysligt vad han maffat på sig nu bara senaste månaderna... Hans moster, Dís, som passerar bakom honom på bilden är 135cm i mkh och ser här ut som en shettis jämfört med honom... Bygga uppsittningsstege åt lilla mig och mina 157,5cm kanske... 

Kim är som sagt lite utav min ersättare nu i sommar och hon gör storartade framsteg. Hon rider numera både skritt, trav, galopp och tölt (både kort och ökad) barbacka! :)

Nu - Lunchdags för fölstona.
Morgondagen blir en sorgens dag, sänd Lisa en tanke. Mer får ni veta senare.

/Alexandra

Så fick jag äntligen pussa fölmule i lördags, som då redan hade hunnit bli fyra dagar gammal.

Vår lilla Miska är en väldigt social och självsäker tjej, hon kommer gärna fram och pratar en stund. Och då Gerpla inte har tillräkligt med mjölk till henne utan vi dessutom måste stödmata henne med mjölkersättning så har hon ingenting emot oss tvåbentingar. På gott och ont, balansgången att behålla respekten blir genast lite svårare. Hon är dock blygare när det gäller att träffa främlingar, så respektlös är hon ju inte i alla fall. 
 

Hon har visat alla fem gångarterna i hagen, och alla rena sådana. Inget blandande eller grisepassigt. Vår långbenta, välbalanserade svarta lilla diamant.

Jag är lycklig över att vara hemma, äntligen tillbaka i mitt rätta element så att säga. Asfalt och en massa grannar är inget för mig...

Världens bästa pappa, det vill säga min pappa, har varit i farten igen medans jag varit borta.
Här har ni en bild på hur stallet såg ut när jag åkte för ca två veckor sedan:

Och här har ni en bild på hur det ser ut nu:
 

Lika mörka båda två tack vare det vackra vädret utanför, men ser ni skillnaden?
Shettispiltan till höger om dörren (från detta hållet sett) har byggts igen och anslutits till boxen jämte som nu då blivit större och betydligt trevligare. Likaså har spiltan till vänster om dörren byggts igen med en dörr. Detta är förstadiet till att även där slå ut väggen mellan spiltan och den intilliggande boxen. Det väntar vi dock med då vi just nu har både Gerpla och Miska, högdräktiga Lif, Viddi och knottkänsliga Fjarki inne om nätterna nu. Men då Fjarki är för smart för sitt eget bästa och tar sig loss i spiltan så kom den nya dörren upp i förväg så att han åtminstone inte är lös i stallet de gånger han kommer loss. Viddi fick den tredje och sista boxen då han står inne i rent socialanpassningssyfte, och vi tyckte därför att det var lite elakt att sätta honom i spiltan. Ni fattar grejen, inte sant?

Jag är jätteglad och stallet blev mycket trevligare på det här viset. :)

Igår hade vi besök av Ebba (från Trion) en stund på förmiddagen. Största orsaken var förstås att träffa Miska...
   
...men också för att hälsa på Fjarki såklart. Ser ni Ebba sittandes på huk jämte honom i hagen på bilden nedan? :)

 
Och då stackars Kim ringt återbud pga migrän så erbjöd jag Ebba att jobba Fjarki i rundkorallen en stund, vilket hon föga förvånande nappade på. En sån där klassisk win-win situation, Fjarki fick jobba och Ebba fick njuta. :)
   

 
Läs Ebbas blogg vettja! :) Det blev en väldigt social dag för lilla Miska som, utöver Ebba, även fick hälsa på Ebbas pappa Johan och en av mina svågrar, Patrik.

Nu ska bara Lif/hamster/moderskeppet (kärt barn har många namn) föla också... Helst innan jag liftar med Lisas Andreas upp till Norrköping igen på torsdag eftermiddag, men huvudsaken är att bullen är välbakt, välskapt och pigg och kry förstås. Men man kan ju alltid önska att man får vara med...

/Alexandra

En vacker liten dam
    

Vill hem och pussa fölmule!

/Alexandra

En uppsjö av bilder som får tala för sig själva :)

Så här har vi det i Norrköping
                             

Lisas Andreas var uppe och hälsade på under Lisas födelsedagshelg :)
               

Mamma fyllde år igår. Vi ringde och sjöng för henne på morgonen innan jag gick till jobbet och firar gör vi när jag kommer hem till helgen med Lisa över skype då jobbet håller henne kvar. Grattis igen mamma
Mamma och Viddi från Degerö 

Livet på Degerö rullar på även när vi inte är hemma...

Och idag har vi äran att presentera MISKA FRÅN DEGERÖ och välkomna henne till världen. Kl 02.55 inatt kom hon äntligen. :) 

 
Gerpla har fått sitt första föl, allt gick bra och hon är en jätteduktig mamma.
 

     
Fler bilder kommer givetvis framöver! Dessa har jag snott av mamma på facebook. Först på lördag får jag träffa lilla Miska i verkligheten, känns som det vore en evighet tills dess! 

Idag är jag hemma sjuk från jobbet, tio dagar i streck tog ut även mig. Är schemalagd imorgon, torsdag och fredag också, och hoppas på att må bättre imon så jag kan jobba min sista dag på bokningen. Annars avrundar jag denna jobbrunda i Gästinfon tors-fre. Troligen mår jag som jag mår mest för att det är jobb i gästinfon utblandat med dagar på bokningen som jag försöker lära mig. Detta i en kombo med att jag inte alls är trygg med vår nya chef och pusslet med att ha en fot i Norrköping, en i Alstermo och en på Degerö. Jag har en fot för lite helt enkelt... Och som grädde på moset har min magkatarr åter intagit scenen efter fyra år i garderoben. Tada! Toppen. Mår som jag hade förtjänat efter en vild helg på krogen kombinerat med en härlig förkylning och en tappad röst. Skakig i hela kroppen och allmän virrpanna. Love it. 

Idag ska jag andas (bäst jag kan) och strunta i resten.

/Alexandra