Nytt år, och tiden rullar på som vanligt. Jobb, jobb och jobb i olika former.

Kommer ni ihåg att jag för ett tag sedan skrev om att mamma och jag roat oss med att gå kurs för Säker gård och Säker Hästverksamhet, och att det skulle komma ut kompetenta människor för att godkänna gården?  Idag utfördes den sista besiktningen av gården för att få den godkänd. Och godkända blev vi, utan minsta anmärkning! Inte för att vi förväntat oss något annat, men det är alltid roligt med bekräftelse utifrån. :) 
 

Så mycket annat har väl inte hänt sedan sist...
Nyårsafton firades i Växjö med fina människor och en fantastisk tonfiskfiléplanka med blomkålsmos. Tolvslaget skålades in med mousserande och chokladdoppade jordgubbar på balkongen där vi hade en fin utsikt över stadens alla fyrverkerier. Sämre kan man ha det!

Häromdagen tog Lisa sig tiden att sätta upp tapeten vi köpt till en vägg i trapphuset. Det blev så fint!

Som den Harry Potter nörd jag ändå får erkänna mig vara, blev jag SÅ lycklig när jag äntligen hittade en sådan ram som jag letat efter till dessa skatter från The Harry Potter exhibition. Äntligen får de en värdig plats på väggen och får den uppmärksamhet de förtjänar. :D

Idag är Dis på dag 227 och Gerpla på dag 217 i deras dräktigheter, och visade så stolt upp sina magar för ombudet från Agria... Det här ska bli så SPÄNNANDE!

/Alexandra

I flera år har jag velat åka till Lisebergs julmarknad och i år blev det äntligen av! Vi var där runt 13 och åkte hemåt strax innan 18. Alldeles lagom för att hinna kika på marknaden (och avklara en rejäl spelduell mellan männen i sällskapet) när det fortfarande var ljust och sedan kunna njuta av isshowen med en kopp varm glögg och alla lampor i skymningen. Vilket otroligt jobb de hade lagt ner för att få parken vintrig och full av julstämning. Vi var alla SÅ nöjda och det kan mycket väl hända att det blir en favorit i repris nästa år. Kanske vi har startat en ny tradition!

Vi har inte någon vanlig gran hemma i år, då min marodör till kattunge garanterat hade gått hårt åt en sådan, så jag bjuder på en bild på denna enorma Disneygran som trots två ljusslingor känns lite mörk... Vad gillar ni den improviserade toppdekorationen? ;)

Vi har kört med plastgran i flera år hemma, men det är något visst med en riktig gran. Förutsatt att man slipper städa efter den!

Julafton då:
 

Dagen inleddes såklart som vanligt i stallet med hästarna. Därefter brunch och alla öppnade sitt första paket så som vår tradition kräver.

 
Obligatoriska systerbilden
 
Och så efter Kalle och julmiddag vart det paketöppning.
   
Mamma fick en länge efterlängtad ny kamera då hennes digitalkamera börjat ge upp. Hon kräver en del av sina kameror så mycket bilder som hon tar! Denna gång gav vi henne en kompakt systemkamera, så hoppas vi att den är med i gemet lite längre än den senaste. 
 
Det största paketet var till pappa,
 
Lisa sitter numera ihop med sin platta... :P
    
...och Tellus blev glad för sin råtta.  

Vovvarna var nöjda och trötta

och kattungarna roade sig med tågbanan som stod kvar uppe efter besök av en liten fröken.

Twoface, eller Tuffs som hon oftast kallas, har funnit sig till rätta i flocken.

     

Och Tellus... är Tellus. Vårt högt älskade yrväder. Nya favoritleken är att välta ner blomkrukor och leka runt i jorden tills någon arg tvåbenting städar upp... Men, man kan inte vara arg särskilt länge på den här charmören.
   
Översociala ligan <3
 

God fortsättning go' vänner och gott nytt år!

/Alexandra

...och hälsa. Jag älskar att det börjar diskuteras mer öppet vad som egentligen är mest hälsosamt för hästen och vad som just nu är det moderna synsättet för vad som är mest hälsosamt för hästen. Att det öppnar upp för att få ut kunskap och förhoppningsvis drastiskt minska antalet hästar som genom mattes och/eller husses "välvilja" blir utsatta för fång och EMS.

Jag önskar så att folk börjar lyssna! Det var inte så länge sedan jag skrev om det här med foderstater och fetma, men ett så viktigt ämne kan inte belysas nog!

Jag bruka läsa den här tjejens blogg, och häromdagen skrev hon ett så bra och informativt inlägg om en föreläsning hon varit på. Läs det: 

http://paulinas.se/2015/november/hastens-hull.html

/Alexandra

Mycket kretsar kring denne lille kille just nu. Tellus. Han växer så det knakar, och har personlighet för två. Han börjar, peppar peppar, må bättre nu. Magen börjar stabilisera sig. Äntligen. Vi bara hoppas att det får fortsätta och till slut bli helt bra! 

Tellus vill alltid vara med. Han klättrar och klänger på vem helst som finns i närheten, och skriker om han hör någon men inte kan ta sig dit. Är han dock helt ensam så lägger han sig bara och sover eller leker med någonting, helt trygg i sig själv. Jag kan skryta i parti och novell om honom ;) 
En sliten matte med, vad vi fått höra från de som haft honom tidigare, en osocial (?!) Tellus.... Min översociale kräsne lille prins! <3

 
Här ligger han i sin mormors knä och följer pilen på datorskärmen, lille herr uppmärksam! <3

 

En stor grej som hänt är att vår käre far har varit inne och genomgått sin första höftledsoperation. Nästa blir så snart som möjligt efter att denna har läkt och rehabiliterats tillräckligt. Allt gick bra, bortsett från att vi nu lärt oss att han inte tål morfin. Han opererades på onsdag eftermiddag och skickades utan skruppler hem på fredagen utan förvarning och väldigt dålig information. Efter att han ringt och informerat mamma om att han skickas hem, så ringde jag och hörde mig för och gjorde min åsikt klar för lasarettet. Då var dotran hans arg! Men, peppar peppar, har allt gått bra hittills och syrran och jag har lagt upp det så att en av oss alltid är ledig för att finnas till hands och kunna hjälpa till. Mamma är naturligtvis med hon också, men så är hon ju förtidspensionär av en orsak. Det är inte bara vi tvåbenta som hjälper far i huset dock :)
Mio hämtade tidningen till pappa häromdagen. Nu har vi igen att hon har så lätt för glosor och så gärna vill hjälpa till och vara duktig. Hon blir lite som en assistanshund... "Pappa tappa" och Mio plockar upp vad man nu tappat och kommer med det som tappats till, i detta fallet, pappa oavsett om det var jag, Lisa eller mamma som gav kommandot. "Mio hämta" funkar också, och hon har alltså sådan koll att man kan be henne hämta tofflorna. Då kommer just tofflorna, en åt gången, även om de stod i ett annat rum eller kanske rent av på övervåningen. För att nämna några av de kommandon hon kan. Denna fantastiska hund! <3
 

Och så har jag ju missat att skriva att vi förutom höt nu också fått hem prima svingelhalm i år igen, det känns alltid lika skönt när man vet att man har bra foder under vintern! :)
 

Idag är det ännu en jobbdag för mig, med andra ord är Lisa ledig. Imorgon är vi båda lediga, Lisa blir hemma med pappa då mamma och jag ska åka och kika på tävlingar utanför Växjö. :)

/Alexandra

I onsdags förra veckan hämtade jag och Stefan hem en kattunge som jag adopterat via Växjö hemlösa katter. 

Tellus <3

 
Första dagen hemma lekte han glatt med vad som blivit favoritleksaken efter att han fått utforska nya territoriet på egen hand.
 
Han blev snart bästis med Maxx, som varit en klippa för Tellus hittills.
 
Är Maxx inne sover Tellus helst hos honom, är Maxx däremot ute eller inte på humör för att agrera snuttefilt så sover Tellus lika gärna hos någon av hundarna. Nattetid är han en sängkatt, men när det står till som det gör med hans mage så får han inte lov till det. Då får Maxx vara näst bästa alternativet.
   
Det är fart och fläkt i monstret ;)
 
 
I söndags tittade Tellus på hästhoppning på TV med mormor medans jag var på jobbet! Han följde hästarnas språng med blicken. Han är så himla smart, uträknande liksom, denne lille krabat.
 

Dessvärre är han inte helt bra i magen då som sagt, han är mer exakt helt kass i magen. Vi var hos veterinären i måndags för att få bekräftat att öronskabbet som han blivit behandlad för hos jourhemmet var dött (då vi inte var nöjda med mängden sekret han hade i öronen och veterinären som gav honom andra vaccinationen innan han flyttade hem sagt att det såg bra ut. Vi hade nu också redan börjat behandla det igen i rengöringssyfte i samråd med ansvarig för adoptionen) och för att höra oss för om magen. Vi fick med oss ett specialfoder (som helt gick emot vad vi tror på) och ett tillskott som han skulle få, och enligt veterinären skulle han bli bättre på tre dagar... Det blev inte som veterinären sagt utan han blev sämre. Igår förmiddag tacklade han av, sov mest hela tiden och började bli uttorkad. Så igår eftermiddag kom hon som är ansvarig för hans adoption och så diskuterade vi oss fram till hur vi ska lösa detta... Hon trodde att vi skulle idiotförklara henne för hennes förslag och vi trodde att hon skulle idiotförklara oss när vi skulle lägga fram hur vi vill lösa detta. Det visade sig att vi var inne på samma linje! Så naturligt som möjligt, och INGA JÄKLA SPANNMÅL! Våra katter och hundar äter Orijen annars. Ni må tro jag vart lycklig! Så nu går Tellus på en Barf-kost, en helt naturlig, fullvärdig, oprocesserad rå kost, så får vi se om han kommer behöva fortsätta med den även sedan eller om han kan fasas över till Orijen. Jag kan glatt meddela att han mår mycket bättre redan!  Efter lite vätskeersättning så vaknade mitt busiga monster till igen igår kväll och efter fasta inatt har han imorse ätit sitt första lilla mål barf! Nu hoppas vi att det värsta är över för Tellus!

Vi är redan helt förälskade i honom allihop!

Som avslutning måste jag passa på att ge en stor eloge till Växjö hemlösa katter. Engagemanget och välviljan är enorm! Funderar ni på att adoptera en katt så gör slag i saken.
Lisa har tingat på en liten flicka som flyttar hem till oss i slutet av november om allt går bra.
Twoface ska hon heta <3
 

/Alexandra

Ja, här går livet i 200 blås som vanligt. Denna veckan är lite sönderhackad av några dagar jobb och lite must do's, men annars är det min "släpp allt och bara va"-vecka. Stefan aka Sundsvall är nere i småländska skogarna igen sedan i förrgår. Jag har bara sett en skymt av honom än dock då han crashat hos brorsan och svägerskan i stan. Sundis och hans brorsa var iväg och skjöt lerduvor igår. Kul enligt utsago! Jag jobbade igår... Vi ska dra iväg på nåt kul nu på min slappvecka, vad vi ska hitta på har vi inte bestämt än. Hur som helst... :)

Jag har varit iväg och gått min sista utbildning genom jobbet på ett tag. Den var roligast hittills, kanske för att vi fick nörda ner oss... ;) Gänget var toppen och kursledaren var bäst. Hade en kalasvecka.
Bästa syrran började jobba tidigt på min resdag, så hittade denna lappen på min dörr <3

 
Utsikten från hotellrummet
   
Jag måste säga att jag har haft tur med hotellrummen hittills, med trevlig utsikt och så där. En av grabbarna i gänget fick ett miniatyrrum där han knappt fick plats i duschen, en annan hade en inglasad passage precis utanför fönstret och en tredje såg rakt in i en lägenhet från sitt fönster. Jag har inget att klaga på, mer än att jag skällde lite på receptionisterna när det uppenbart varit någon inne och städat trots att jag hängt upp deras skyltar om att jag inte ville ha städat och inte ville bli störd. 

Självskyddet gav mig ett antal rejäla blåmärken då grabbarna tyckte det var roligt att övermanna och jonglera med lilla småländskan (jag gav igen dock, tro mig! Det sitter i tekniken...;)), men jag sopade mattan med mitt lilla gäng när det kom till provet (full pott!) så grabbarna bjussade på en avskedsöl när vi åt middag på centralstationen innan alla skulle iväg till sina tåg. Mysigt! :)
 

Helgen när jag kommit hem blev tung. Dels hade vi missat att stänga staketet på ett ställe där pappa kört med grävaren tidigare i sommar, så när hästarna fick tillgång till den hagen så var de ute på vift för första gången i mitt liv och så länge jag har något att göra med det så var det också sista gången det hände. Vi fick hem alla välbehållna inom en timme. Dessutom hade vi bestämt oss för att låta Vincent och Ossian kila vidare innan vintern och den helgen blev det bokat. Vincent, nu 18,5 år gammal, och Ossian, 16,5 år, hade båda fått känna av att åldern tog ut sin rätt. Vi ville ge dem ett värdigt slut.

Ossian och Vincent
 

Mamma och jag har roat oss med att skaffa lite utbildningar och snart ska det komma ut kompetenta människor och godkänna gården. Kul! :) Vi kom in på det när vårt försäkringsombud var ute och kollade så vi var ordentligt försäkrade. Vi fick lite hicka då när åskan slog ner i elledningen och det började brinna i en eldosa i huset för ett tag sedan, så vi ville vara säkra på att vi var rätt försäkrade. Försäkringsombudet var nöjd och tipsade oss om dessa utbildningar då han tyckte att vi redan uppfyllde kraven, och jag ser fram emot att få upp skyltarna som bevisar det! :)
 

Ni kommer ihåg att Dis och jag var modeller (längst ner i det inlägget) för Virres bok "Sitsträning i praktiken" i tidningen Islandshästen i våras? Virre hade pratat med mamma om att bilderna eventuellet skulle användas i en annan tidning, och så får jag detta sms från Ylva häromdagen ;)
 
Så när jag sitter och scrollar igenom facebook samma kväll får jag syn på Dis och mig själv! :)
 
Ska bli kul att få bläddra i pappersversionen när det kommer ut i handeln! :)

Vi roar oss med en del renoveringsarbete på ledig tid, och detta är ett litet tidsfördriv jag pysslar med som terapiarbete. Hittade dockskåpet på en marknad, och när hon bara ville ha 100kr för det så kunde jag inte låta bli!
 
Nytt yttre kräver nytt inre...
 
och nytt sällskap...
 
Framtiden är ljus!  
 

Om två månader är det annandag jul idag. Vi har börjat planera julklapparna för i år Lisa och jag, och börjat köpa dessa... Det svåra är ju att man bara vill få ge presenterna när man väl köpt dem! Men tiden har ju för vana att rusa fram, så snart är det dags! :)
Förra julen, jag och Lisa
 

Idag är jag LEDIG! Så även far och vi har vädret med oss, så idag ska vi fortsätta bygga bygga bygga :)

/Alexandra

Idag är Dis 140 dagar och Gerpla 130 dagar in i dräktigheten. #spänningenärolidlig

/Alexandra

En förebild! LÄS. Kanske den bringar ett par tankeställare eller en känsla av att vara på rätt väg.

 
Klicka på bilden eller läs mer här.

/Alexandra