Så har det redan blivit den 9:e och över en vecka av det nya året har hunnit passera. Det är galet vad tiden går!

Nyår firades lugnt och stilla hemma med familjen, en helt vanlig dag bortsett från att vi svidade om framåt kvällskvisten, unnade oss Jörgens smörgåsar till kvällsmat och tittade på Grevinnan och betjänten (så klart!) innan vi drog igång en film i väntan på tolvslaget då vi glatt skålade i en hemgjord socker- och alkoholfri variant av ginger beer. 

Jag
 

Pappas mästerverk

Kvällen den 3/1 kom Johan ner och tillbringade helgen här hos oss, Lisa var ju redan här och hade så varit sedan i julas, och så åkte de båda hem igen i söndags. I lördags var vi allihop hemma hos Virre då vår massör Eva, som ni läst om förrut här, var nere för att massera folk och fä. Mamma hade betsällt 60 minuter till oss var i julklapp, och detta blev pappas första "Eva-massage". Han vart nöjd, så så även vi andra - precis som vanligt!

Lisa är en hejjare på det här med att baka och testar gärna nya egna recept. Under helgen när Johan var här invigde de båda våffeljärnet mamma fått i julklapp, och hittade på nya recept på godis och kakor.

Här fikar vi LCHF våfflor med Carola, vår bonusmoster skulle man väl kunna säga. Hon och mamma har hängt ihop i 25 år, och firar således "silverbröllop" i år.

Jag, pappa, Carola, Johan och Lisa

Lisas senaste alster. Chokladdoppad marsipan, aprikosbollar och choklad- & dadelbollar. Allt LCHF/LCHQ. Det bakades LCHF semlor också, men de åts upp innan någon hann fram med kameran... ;)

Mamma ställde sig och bakade LCHF kanelbullar med mandelflan en morgon, mycket gott!

Ju mer man lär sig om LCHF desto lättare och roligare blir det att leka med råvaror och komma på egna recept och alternativ till våra "vanliga" bakverk och maträtter. 

Testar ett nytt foder på Viddi just nu, då han blir så tråkig i magen under leriga perioder av all jord han får i sig när han gräver kvickrötter... *suck!* Ger det 6 veckor innan utvärdering, men har hört mycket positivt om det. Ställer mig tveksam inför allt sött det innehåller dock, så funderar på att bara köpa beståndsdelar nästa gång om jag är nöjd med resultatet om 6 veckor. Jag är nöjd så här långt, men misstänker att de framsteg jag ser mest är mina höga förhoppningar!

Nästa vecka kommer kylan och då blir det inte några kvickrötter uppgrävda så då spelar väl det också in i utvärderingen, men har inte vintern haft sin chans hörrni? Vill vi verkligen ha snö och is och elände nu? En liten period kan jag gå med på för betets och vallarnas skull vad parasiter beträffar, men sen vill jag ha sommar!

Fjarki, Viddi och Stella

Det bitterjuva med sommaren är Kolmården, jag ska bestämma mig för vilken tjänst jag ska söka nu i dagarna och så får vi se hur sommaren artar sig. Dryga 6 månader iväg (med en och annan visit här hemma) är inget jag peppar inför just nu...

I tisdags satt jag och Jennie hemma hos henne när hon fick världens bästa idé. På 30 minuter hade vi packat in oss och Liv i bilen och var påväg till Lund och vår älskade Stina och hennes Rafael för en helt spontan middag. Det behövde jag! Underbara, älskade vänner! Tre timmar med skitsnack och uppdateringar hann vi med innan vi fick vända hemåt igen, och det var precis den kur jag behövde. Jag älskar spontana hittepån!

Liv med sin gudmor Stina, precis innan vi packade in oss i bilen för hemfärd <3

Fortsätter året i den här takten så har jag ett fint år framför mig! 

/Alexandra

Gott nytt 2014 önskar alla vi på Degerö Gård!

Árdís från Degerö 

Trots snöns uteblivnade och den därav totala avsaknaden av julstämning blev det alltså jul i år också. Vi höll oss till traditionen och unnade oss en riktigt lat mysdag här hemma, bara vi i familjen. Man behöver sådana dagar också, när man inte låter något annat pocka på (dra till sig) uppmärksamheten och tiden. Mer än hästarnas rutiner då förstås... :)
   

De obligatoriska familjebilderna...
Jag, mamma och Lisa

 
Jag, pappa och Lisa
 

Så var det dags för julklappsöppning. (Alla bilder blir större om man klickar på dom...)
Jag hade ju fått min stora julklapp redan i november, micklem competition-tränset till Viddi, så jag nöjde mig glatt med några mindre presenter. Gladast blev jag för den roséfärgade klockan, har pratat om en länge men aldrig köpt mig någon. Bara det faktum att far och syster lagt det på minnet värmde lite extra! :)
          

Vi lyckades få mamma att fälla ett par tårar i år också, denna gång med biljetter till att se Dolly Parton i Globen i sommar med hela familjen och Lisas Johan. Farsgubben blev allra gladast för de nya bäddmadrasserna, nu blir de mer kvalité på de få timmars sömn han unnar sig..!
Lisas fick också ett par mindre presenter, sedan fanns det inte fler klappar till henne under granen. En pergamentrulle tog henne ut på ett äventyr där hon till slut hittade sin stora julklapp i en garderob. En egen gitarr!

De tindrande ögonen alltså!

Låten hon invigde sin nya gura med blev 'A life that's good' och vi bara älskar refrängen:
"Two arms around me, heaven to ground me,

and a family that always calls me home,

Four wheels to get there, enough love to share
and a sweet sweet sweet song

At the end of the day,
Lord I pray ,
I have a life that's good."

Read more: Nashville Cast - A Life That's Good Lyrics | MetroLyrics 

Juldagen började med julottan, ungdomskören var med och sjöng. Sedan begav jag mig iväg för att hämta hit lilla söta fröken Liv som var hos oss två nätter då hennes föräldrar jobbade.

Juldagen avslutades med en fika tillsammans med 2/4 av grannfamiljen. Lisa och jag försökte oss på att sälja in Kolmården som arbetsplats för Tilli, och jag kan säga att det nog var välbehövligt för min del att prata om de positiva sidorna av jobbet i parken! :)
Lisa bjöd på sitt LCHQ-godis. 7 olika sorter julgodis, både gott och nyttigt!
    

Onsdag-fredag var så Liv hos mig/oss. Fullt ös hela tiden, underbara unge!

Vi har varit i stallet och hon är aktivt med och kör skottkärra och kastar in hö på foderbordet, håller vattenslangen när vi fyller vattenhinkar och håller reda på karbinhakarna till hönäten när de ska fyllas. När hästarna fått sitt morgonhö unnar vi oss att sitta en stund i halmen hos Viddi (bild 2 nedan) och prata lite om hur fin han är, och så kittlas vi lite med de olika grässorterna i höet och halmen. Lite fakta fastnar väl med tiden tänker jag... Duktiga stalltjejen, roligt att hon visar intresse! :)

     
Så har vi busat och lekt och stojat lite till. Vi provade ut en riktig ridhjälm som är tillräckligt lagom i storlek för att i alla fall duga till ridturerna på Brunte (bild 4 nedan). 

Självklart blev det paketöppning för sockerbiten också
     

Favoriten blev käpphästen, som hon själv döpte till Viddi, och nappflaskan ur docksetet hon fick av Carmen, Jörgen och Lisa till sin docka Olle.
 

Det är dags att söka tillbaka till Kolmården nu, fick ett brev i postlådan för lite sedan. Går fortfarande i valet och kvalet på hur jag ska göra. Har ett par dagar kvar att fundera på saken, sedan måste jag fatta ett beslut.

Jag skrattade gott åt en del av meningarna i detta brev, det blir lite knasigt när de skickar likadana till alla, men kan nog hända att de tyckte jag stack ut lite extra i sommar.... ;)

/Alexandra

"Vi se i fjärde ljuset
en stjärna underbar
som ger på tidens gåtor
ett evighetens svar"

Fjärde advent firade jag i Växjö med pappa som skulle köpa en sista julklapp till mamma, och så avslutade jag och en kompis dagen på bio. Hobbit - Smaugs ödemark. Bättre än första filmen, men jag tycker de är smått överskattade. 

Imorgon blir det julfirande med kören, får se hur många som kommer för att lyssna på och leka med oss! Vi bjuder på julinspirerad underhållning och musikquiz med fika. Ska bli mysigt! :)

/Alexandra

"När tredje ljuset tändes
i kulen vintertid
vi höra himlens klockor
som ringa fröjd och frid"

Kim hade stallet imorse, jag var bara ute och släppte ut och morgonfodrade innan hon kom. När hon var klar med mockningen tog vi med oss Gerpla och Miska för lite ledövningar i paddocken. Ny scen för Miska som fann det hela väldigt spännande. 
 

Efter detta reds Fjarki barbacka i regnet och så avslutade vi med en kopp te inne i värmen medans vi tittade på gamla bilder och videoklipp från Fjarkis år hos oss. Ibland är det svårt att tro att det är samma häst. Roligt att blicka tillbaka ibland.

Pyntat gården inför jul har vi hunnit med i helgen. Bland annat har källarbacken fått sig sin julgran, sent omsider. Den brukar komma upp till första advent. Vet inte varför det inte kommit oss för förens nu.. Men nu är den på plats i alla fall :)

Förra året hade snön lagt sig vid det här dagset. Denna bild på Kim och Dís togs den 17/12-12.

År 2010 hade vi också snö den 15/12. Dåvarande teamet, sedan dess har både hästar och människor lämnat och tillkommit. 
Kajsa och Harras, Jenny och Logi, Lisa och Fjarki, Maddi och Viddi, Jag och Stella, Ebba och DJ, Carmen och Dís.

Den här låten får mig att le och tar mig tillbaka sisådär två år i tiden. Sänder en tanke till två små herrar som då nästlade sig fast i mitt hjärta, och jag tror och hoppas att de båda bröderna har det riktigt riktigt bra.

Nu får det vara nog med tillbakablickar för denna gång!

Imorgon ska sista julklapparna inhandlas. Förhoppningsvis. Det är i alla fall tanken! ;)

/Alexandra

Igår medverkade jag troligen för sista gången i Dädesjö kyrkas luciatåg. Kan hända att jag är lite melodramatisk, men jag blir så lack på alltihopa. Igår var vi fem stycken från ungdomskören som kunde delta i luciatåget, och blev vi tysta så var det plötsligt ingen som sjöng. Småbarnen som medverkade tog bara i ordentligt i sången i två låtar, de två som de var säkrast på. Under intågandet sjöng vi i kören mer eller mindre kanon med småbarnen då de hade mer bråttom än pianot. I övrigt stod de och lekte med sina batteridrivna ljus, lekte med glittret, vinkade till nån de kände, närpå välte mickställen över oss bakom, you name it. Jag vet att barnen är en central del i firandet, men kan de inte då få lära sig att uppföra sig och se allvaret i att alla från 3:e klass och uppåt går med levande ljus och att lucia har SJU levande ljus på huvudet? Varje gång jag passerade stjärngossarna började de tramsa "det kommer eld!!" och en gång försökte de sig på en knuff. Skulle jag sätta eld på lilltjejen som stod på andra sidan av mig tänkte de sig? Jag blir så trött. Alternativet är ju att göra ett barnvänligt luciatåg i kyrkan så kan vi få slippa.

All attityd vi i kören fick sen gjorde inte saken bättre. När vi försökte tala om att vi blir osäkra, vill ha trygghet i notställ eller pärmar och ville veta om vi hördes bäst där vi stod (då vi var mickade även där, undra varför...) eller om det lät bättre när vi stod framme vid en av "läsa-vers"-mickarna, så suckas det och himlas med ögonen från vaktmästaren. Jag vet att vi har sjungt flera av dessa sånger i flera år, men det handlar om tre-fyra övningar á 45 minuter en gång om året som till stor del går åt till att tillrättavisa gapiga småbarn eller visa vilken sida vi är på, och nu när vi i ungdomskören blivit äldre så har vi jobb och plugg att sköta och har inte tid att sitta och öva körtexter och noter så ofta som man hade när man var yngre. Som sagt, jag blir så trött. Nästa år kan de få stå där med sin baktakt på trummorna och småbarnens solon som knappt hörs eller blir till rundgång då ingen lärt dom mickteknink. Så ska jag sitta där i bänkarna och bara le åt underverken.

Det finns en orsak till att jag inte kommer ihåg körens övningar på måndagar kl 18.30 så ofta längre och det är att det inte är roligt längre. Det finns inga mål, det finns ingen utmaning, ingen utveckling och vi har ingenting att säga till om i vad vi vill göra eller inte.. Bara samma gamla sörja som ska läras in på 15 minuter, fräschas upp en halvtimme innan det väl gäller och så står vi där sen och gör ett halvtaskigt framträde. 

Min gissning ligger på att det var ungefär samma orsak till att det var så dåligt med folk i kyrkan under lucia igår. Det är helt enkelt inget som drar med Dädesjö längre, småbarnens föräldrar utgjorde 75% av publiken.

Alla tjejerna i kören har talang, vi kan det här och vi vill utvecklas. Sen förstår jag att tiden inte finns, vår körledare och kantor har väl mer eller mindre sprungit in i väggen av alla krav som läggs på henne utan att hon får tiden till det. Men ska det vara kan det väl lika gärna vara ordentligt?

En annan sak jag reflekterade över igår var stressen i vårt framträde. Jag hamnade jämte Agnes (nummer två från vänster på bilden nedan) som under dagen igår hunnit gå 12 luciatåg inne i Växjö innan hon hastade vidare till oss. Hon SJÖNG faktiskt låtarna, hon tog pauserna, hon hade inlevelse, hon hade närvaro. Vi andra tävlade om att komma först i mål, även om vi var chanslösa mot pianot som alltid vann över oss.

Hur många läser fortfarande? ;) Högst ointressant läsning, men min blogg - min dagbok - jag skriver det som jag vill komma ihåg och läsa om när jag blickar tillbaka. Deal with it. 

Den älskade kören för två år sedan när vi skulle lussa för röda korset i byn. Då fanns glädjen. Några nyare bilder har jag ont om då jag och Lisa portat mamma och pappa, det är ändå inget att se och än mindre att höra.

Fv
Carro, Agnes, Stina, Lisa, jag, Tilli och Tessan.

Som avslutning på detta muntra inlägg vill jag ge all ära till Julia som var vår lucia igår. Hon var så nervös att tårarna rann längst hennes kinder tills dörrarna slogs upp till kyrkan, då samlade hon sig och stod där med hakan högt under hela eländet. Du gjorde ett strålande (hehe..) jobb Julia, och jag hoppas du får ur allt stearin ur håret. Tack till dig.

Här gjorde vaktmästaren ännu ett strålande bidrag förresten. Han öppnade dörrarna hela vägen ut ur kyrkan när vi tågade ut, varpå Lucia följde efter honom hela vägen ut i blåsten med SJU LEVANDE LJUS PÅ HUVUDET och LÅNGT HÅR (utan skor) och hela tåget följde således henne (även dom utan skor) och så vände han och gick in igen. Lisa fann sig först och sprang ut efter Lucia med Agnes i släptåg och puttade undan upprymda småbarn för att blåsa ut Lucias ljus och få tillbaks henne in i kyrkan. Jag och Carro blev stående helt perplexa i vapenhuset och bara tittade på varandra som två idioter när alla tågade ut ur kyrkan i bara strumplästen.
Jag börjar seriöst undra vad som egentligen händer, var är engagemanget? Det känns som att vi numera bara gör saker för att få de gjort, för att det förväntas och för att någon helt enkelt måste...

Det hade ju varit just snyggt om vi avslutat Julias luciaframträde med att låta hennes hår ta eld ute i blåsten, fredagen den 13:e och allt..!

/Alexandra

Vilka dagar jag har haft i Norrköping denna gång, så mysigt vi har haft och inte en lugn stund! Har en enda diss att komma med, och det är att min goa kollega Petra blev inringd på jobb när vi skulle haft världens kväll... Bu!

Petra och jag i somras, på en av alla AW kvällar/nätter/tidiga morgnar... What ever :)

Nu var det vinter i Norrköping. Denna bild är tagen från Sältängsbron, påväg hem från en av våra heldagar på stan med julklappsshopping och fikande.

En dag spenderade vi på IKEA. Turturduvorna spatserade i lugnan ro och jag fick andas och räkna till tio flertalet gånger över deras obeslutsamhet, men vi var som ett gäng glada barn på julafton när vi väl kom hem. :)

Mitt i alltihop bakades det pepparkaksdeg. Dessvärre hann vi aldrig baka ut den...
Johan och den pålitliga gamla köksmaskinen

En av alla middagar, här serveras LCHF-paj med spenat och kallrökt lax.

En kväll var vi på julkonsert i Kvillinge kyrka och lyssnade till Gladys del Pilar.

Förälskade mig i kärleksparets adventsljusstake!

Och sist, men verkligen inte minst, var vi på Melissa Horns spelning i Linköping på måndagen, sista spelningen för denna turnén. Gåshud från början till slut!

Slänger med en egobild bara för jag tar sådana så rysligt ofta... 

På hemvägen tog vi (Lisa följde med hem) oss en spontan runda på IKEA igen för en fika och så fick jag för mig att köpa en sista vitrindörr till mina bokhyllor. Självfallet blev det inte bara den som fick följa med hem, men det är väl smällar man får ta... ;) Mellan Mjölby och Sommen blev vi invinkade på poliskontroll, jag hade körkortet med mig och konstaterades nykter av en rysligt trevlig och en smula översocial poliskonstapel som blivit välsignad med både looks och brains... ;)
Väl hemma igen har vi en valp i hälarna vart vi än går, tror betsämt hon saknat oss. Viddi körde med en annan approach och låtsades som om jag inte fanns första kvällen när jag stod och hängde över boxväggen och körde bebissnacket. Matte fattade vinken, sommartid är det fine om jag tvunget ska vara iväg hela tiden men vintertid är jag banne mig hans!

Mio sover i knät en helt vanlig kväll i soffan

Idag skiner solen och Kim är i stallet. Eventuellt blir det en resa in till stan senare också, gammelfaster behöver lite assistans.

Ikväll är det luciatåg i Dädesjö kyrka som gäller. 
Dädesjö ungdomskör för några år sedan

/Alexandra

 
"När andra ljuset glimmar,

vi höra löftets ord,

om konungen som kommer

med frälsning till vår jord."

Har varit i Norrköping hos Lisa och Johan sedan i torsdags. Adventsmyset går i ett. Vi har bland annat hunnit med julklappsshopping, pepparkaksbak, julkonsert och julbord på IKEA. Bilder kommer! :)

Hemfärd på tisdag om vädret är på min sida.

/Alexandra