Jaha, då var sportlovet avklarat för de lyckliga som ännu har denna förmån. Som jag skrev i förra inlägget så hämtade vi Michelle när vi körde hem Moa, och hon var strålande lycklig när hon fick rida Harras under en helg.

Här på mini-uteritt :)

Promenad för att skritta av efter ridtur..

En rund till Hööks blev det också den helgen när vi ändå skulle lämna Lisa hos pojkvännen i Kalmar inför deras sportlov. Många fina fynd på Hööks rea, och nästan hela kusinskaran blev därför ett par ridbyxor rikare..

Pontiacs avvänjning har startat lite smått nu, 1 timme om dagen, när han är 9 månader gammal. Han tar det med någorlunda ro, mamma Dís är den mer hysteriska av dem. Men vi har gått om tid, vi skickar inte iväg våra föl innan de är minst 10 månader gamla, och Pontiac kommer inte åka förrens till betessläppet efter mattes önskemål.

Jag blir så förbannad när man hör om folk som säljer sina föl alldeles för tidigt! Hur kan man bara få för sig att sälja en 4-6 månaders fölunge?! Trots veterinärens artikel i Islandshästen.. Det finns allt för många som inte borde få ha djur..

Vad är vitsen med att köpa en ovisad unghingst, betäcka sina ston och sedan sälja fölen som blandraser förresten? Där kan man snacka ekonomisk förlust...

Idag åker mamma och jag till Hööks i Kalmar igen, idag med våra medryttare Ebba och Jenny. :)

GRATTIS min älskade Guddotter Melina på din 7-årsdag den 26/2 2010! 

Bilden är tagen på Leos lekland i Växjö där vi var i januari. Rekommenders varmt, både vi lite äldre och barnen hade jätteroligt.

/Alexandra

Det är värst vad snabbt tiden går!

Denna veckan har kusinerna haft sportlov, och i måndags kom Moa hit för att vara hos oss under veckan. Hon hade Harras som sin häst, och red gärna ända tills träningsvärken satte in.. ;P

Här syns tydligt hur mycket snö vi har här i småland.. Vi är så glada för vår underbara far, Jörgen, som troget skottar vår lilla slinga efter varje snöfall!

Fv: Jag och Logi & Moa och Harras.

Igår körde mamma och Lisa hem Moa, och hämtade den ett år yngre Michelle som ska vara här nu under helgen. Jag tycker det är jättekul när kusinerna är här, då det inte blir att man ses så mycket i "vardagen", och ännu roligare är det när dom vill vara med i stallet! :D

Djarfurs inridning är nu i full gång. Han är så lättlärd och lyhörd att man är salig varje gång man jobbat med honom. Just nu vänjer vi honom vid ryttare och utan problem går han skänkelvikning, backar och kommer fram.. Lyckorus :)

Vi har sedan oktober förra året 3 medryttare som är här en gång i veckan. Jag tycker det är superintressant att se hur de tar sig från olika stadier i sin kunskap och hur de för varje vecka utvecklas i sin relation till sin medryttarhäst. Att se hur något de haft problem med och jobbat och jobbat med plötsligt fungerar, se hur poletten trillar ner och lyckan lyser om dem...

Samtidigt är det skrämmande med alla historier man får höra. Om stall där de har 7-åringar till att själva ta in och ut hästar över stora vägar med tung trafik, och hur vårdslösa vuxna människor kan vara. Historier om hur hästar fått avlivas för att de ansetts farliga och så står det självklart att deras beteende kommit ur människornas okunskap och felhantering... Vad har hänt med att föregå med gott exempel? Vissa människor borde inte få ha djur, hur fint deras stall än må vara eller om dom har rätt antal träd i hagen... Det är väl inte sånt som hästen bryr sig om? För att inte tala om alla dessa fina betäckningar som "auktoriserad anläggning" och "godkänd för säker hästverkasamhet", vad säger de om personernas kunskaper? Jag vet de som har dessa betäckningar på sin gård men som jag aldrig kommer få för mig att skicka mina hästar till. Hästens välmående ska väl ändå stå i första rummet!

Jag får återigen be om ursäkt för att jag nu under väldigt lång tid inte skrivit något nytt..

2009 har tagit slut och 2010 har börjat med allt vad det innebär. Snön driver väl de flesta av oss till vansinne vid det här laget. Även om den kan vara bra härlig ibland..

Hoppas ändå på vår inom snar framtid!

Uppdateringarna från gården är många, och jag ska nu försöka komma igång med bloggandet kontinuerligt igen. Under året kommer det hända mycket värt att skriva om här på Degerö!

/Alexandra