Varför saknar man alltid dem som är längst bort mest?
Jag tror att det hänger på att man ska lära sig uppskattning, för saknar man aldrig någon så har man inte heller vett att verkligen UPPSKATTA tiden man väl har med dem. Problemet i den ekvationen är bara att jag saknar folk 24/7 men har bara mobilen/nätet att förlita mig på eftersom jag valt att flytta 30 mil från alla nära och kära. Klokt, väldigt klokt!

Ännu ett problem är att jag skämmer bort alla med att vara här nere och ränna minst en vecka/månad, så de hinner inte sakna mig lika mycket som jag har saknat dem eftersom de har andra nära och kära här nere som fyller upp deras behov av vänner och socialt umgänge även när inte jag är här... Och då känner man sig påflugen och lite smått efterhängsen och jobbig när man nästintill tjatar sig till att träffas. Då har jag en tendens att tjura ihop och bara strunta i allt och alla och tycka VÄLDIGT synd om mig själv en dag eller så, för att sedan studsa tillbaka och fortsätta jaga och tjata... De enda som man inte behöver tjata på är mamma och pappa... :P

Är det inte så att de flesta vänner man har får man i skolan? Så hur sjutton ska man gå tillväga som arbetslös vuxen? Jag menar mitt sociala nätverk består huvudsakligen av städredskap samt en 7- och en 5 -åring... Om man har tur så dyker det upp en 30-åring med huvudet fullt av kossor till middagen också, men lagom tills han har pratat färdigt om kossorna och det blir min eller barnens tur att prata eller berätta om något så är middagen uppäten och "kossemannen" redan iväg på nya äventyr... Så då sitter vi där igen, barnen och jag, och stirrar på varandra... Så blir det i vanlig ordning en film nermysta i soffan, om vi inte har energi till något pysselprojekt, och sedan högläsning innan sovdax och med lite tur så har barnens pappa hunnit in innan de somnat...
Men jag har sagt till mig själv att jag ska leta reda på någon danskurs eller liknande någongång när jag får tid (troligen aldrig med andra ord) för att bredda mitt sociala nätverk lite! Ett jobb hade inte heller varit fel av många skäl, men inte minst ur den sociala synvinkeln!

Jag har förövrigt kommit ett steg närmre anställning i den längsta rekryteringsprocessen jag någonsin varit med om, nästa gång jag ska förvänta mig att höra något från dem är i vecka 10! Förväntar de sig att man ska tacka nej till alla eventuella jobberbjudande under tiden? Jag VILL HA det här jobbet, även om det skulle innebära att pendla till kolmården, men kan man verkligen tacka nej till andra jobb undertiden? Det kan ju hända att jag inte får jobbet i kolmården och vad katten ska jag göra då om jag tackat nej till andra platser? Nu slutar vi tänka på det, för det lär inte hända! :P

Härliga tider, försommaren 2011. Luke, Lisa och jag. Ren lycka med människor som respekterar dig för den du är.

Idag kommer förhoppningsvis bli en bra dag. Runt 10.30 kommer Stina och plockar upp mig så styr vi kosan mot Rottne och Jennie med familj för en stund.

/Alexandra

 

Mia

4 februari 2012 16:12

jag känner igen mig i precis ALLT, har ju bott här sen oktober -08 och först nu kan jag känna att jag har ett socialt liv här :) fast då blev jag ju gravid snabbt så typ alla jag känner här har ju barn i samma ålder :P Men jag är ju arbetslös till 1 april så om ni vill ha sällskap så säg till :) Önskar att det fanns nån som tog kontakt med mig när jag var ny så jag ska inte vara sämre mot andra ;)

http://mariareh.blogspot.com

Alexandra Lindström

4 februari 2012 18:07

Ja, kan tänka mig att man får en ny umgängeskrets genom en graviditet, det märker jag på alla väninnor här nere som fått nya bekanta på det viset. Det är dock inget vi ska ge oss på än, måste få det som finns på fötter innan vi ger oss in i något nytt.
Jag är jättedålig på att "säga till", men grabbarna var sugna på att testa bowling så det kanske vi kunde göra ihop snart? :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    /Alexandra

             Den 25 är det Aris tur   /Alexandra   ...

Åh, vad tiden går! Vädret har äntligen börjat stabilisera sig på plussidan, men det betyder också att mosquiton har fått börja jobba på högtryck och att vi ser fram emot promenader på betet flera gånger om dagen i jakt på de flughuvor Valdi roat sig ...

Bröderna V växer och frodas. Det är så roligt att följa deras utveckling, och se hur de växer in i sina egna personligheter och roller i flocken. Den 17/2 blir en stor dag i grabbarnas liv. Då blir det transportfärd för första gången, och det till hä...

Poff sa det, så var den över. Bara så där. Högsommaren kom utan förvarning i maj, och hösten med samma korta varsel första september. Mina squaschplantor tog frosten redan i aug, men de kämpar sig till ett andra liv nu när Brittsommaren hälsat på. Gu...