Naturligtvis dog batteriet även i Stellans mobil när vi var och åkte skridskor med grabbarna förra helgen, så blev bara en bild tagen och den på Anton.  Tyvärr har jag inte hunnit ha tassarna på Stellans mobil länge nog för att se om jag kan få över bilder från den till datorn på något sätt, men ska försöka lösa det. Min mobil är död, har varit död hela veckan och kommer fortsätta vara det tills jag kommer ner till småland v.9 då laddaren här uppe har kommit bort. Så ni vet varför jag inte svarar om någon försökt få kontakt med mig via den...

Skridskor var en hit hos båda grabbarna och roligt nog lyckades även jag få ner fötterna i dem så de fick se hur det ska gå till! ;) De går att ställa om från 32-35 nämligen, så vi räknar med att åtminstonde Emil ska kunna ha dem även nästa säsong. Jag kände mig inte riktigt hemma i deras "kill-skridskor" dock, saknade taggarna samtidigt som jag fick en uppfattning om hur "ringrostig" jag är :P Man måste åka oftare, om inte annat så för att behålla sitt självförtroende och våga lita på att man kan!

1999: Lisa, Jörgen och jag

Vovven Lukas är fortfarande hos oss och vi hoppas på att han "hittat hem" här hos oss efter alldeles för många flyttningar under hans 3 år i livet. Vi presenterade honom för barnen som en hund som vi skulle passa över helgen för att de med öppet sinne skulle kunna ta honom till sig men ändå inte bli besvikna ifall vi hade kännt att Lukas inte fungerat hos oss. När de skulle åka till skolan i måndags sa dock Emil hur mycket han tyckte om Lukas och då passade jag på att fråga om han tyckte så mycket om honom att de skulle vilja att Lukas fanns kvar här hos oss när de kommer tillbaka, och det ville både Anton och Emil bestämt. Anton tyckte att det bästa med Lukas är att han håller honom sällskap när han mockar kattlådan, charmigt ;)
Barnens välbefinnande finns det många olika synsättsvarianter på och jag har mycket att säga om saken, men tänker inte så göra offentligt än. Den enda meningen jag tänker bjuda på är: Ibland undrar jag om jag står där och slår pannan blodig mot en vägg som vägrar rubba sig helt i onödan.

Nu över lovet är grabbarna med sina farföräldrar i Norrland, och hu som de har längtat! Både Stellan och jag känner oss dock lite sorgsna över att vi inte kommer ha yrvädren här mer än en kväll på tre veckor, och det är inte säkert det heller. Vi avslutade sista veckan de var hos oss med en bio då Anton uttryckt en önskan över att få se Mästerkatten. Godis fick de också, fast det var söndag vilket Emil tyckte var hur toppen som helst... Vi kallade det dock Alla hjärtans dag-mys, och då får man ju självklart äta lite godis. :) Utflykten var tänkt som en överraskning, vilket dock gick om intet men jag ska inte gå in närmare på det...

Igår var Stellan och jag inne och handlade lite innan mello, han hade tröttnat på att jag "kokade soppa på en spik" varje dag för att jag är för snål för att köra in till Söderköping så fort det är något. Så vi slog på stort och åkte in till Norrköping och handlade då jag fått hem ett kort om en gratis prinsesstårta som inflyttningspresent från ica. Trevligt att affärerna noterar inflyttningen och bjuder på fika, vi får dock försöka ragga upp fikagäster för jag låter inte Stellan smälla i sig en hel 8bitars ensam även om han hävdar att han fixar det själv ;)

I övrigt jobbar jag på att få gubben att inse att han måste ha lite tid till att vara hemma och dona med sånt som jag och ungarna tycker är roligt att få gjort också, och inte bara vara iväg och jobba 24/7 7 dagar i veckan. Vet inte om det tagit skruv, men ingår kom vi ett steg längre i stallarbetet och idag pratar han om att fortsätta med röjningen runt huset. Vid morgonkaffet pratade han även om planering av det trädgårdsarbetet jag vill ha gjort istället för det sedvanliga kossesnacket! Undrar om det är mitt tjat eller om han gått och blivit sjuk... Jag smider på så fort som bara möjligt medans järnet är varmt iallafall! ;)

/Alexandra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    /Alexandra

             Den 25 är det Aris tur   /Alexandra   ...

Åh, vad tiden går! Vädret har äntligen börjat stabilisera sig på plussidan, men det betyder också att mosquiton har fått börja jobba på högtryck och att vi ser fram emot promenader på betet flera gånger om dagen i jakt på de flughuvor Valdi roat sig ...

Bröderna V växer och frodas. Det är så roligt att följa deras utveckling, och se hur de växer in i sina egna personligheter och roller i flocken. Den 17/2 blir en stor dag i grabbarnas liv. Då blir det transportfärd för första gången, och det till hä...

Poff sa det, så var den över. Bara så där. Högsommaren kom utan förvarning i maj, och hösten med samma korta varsel första september. Mina squaschplantor tog frosten redan i aug, men de kämpar sig till ett andra liv nu när Brittsommaren hälsat på. Gu...