Igår red Kim och jag lektion för mamma på Dís och Stella. Eller ja, mest självständigt arbete så när som på Kims sitsträning i trav då mamma longerade Dís så Kim kunde fokusera på sig själv. Stella och jag jobbade lite miljöträning, började i korallen där vi jobbade med spö. Jag vill inte att mina hästar ska vara rädda för spö, vilket heller inte någon av våra är, men jag vill att hästarna ska vara bekanta med ljuden som ett spö kan göra så att de vet att så länge jag inte har sagt någonting så är de där ljuden inget att bry sig om. Stella står helt still med sänkt huvud när spöt viner över huvudet på henne, läggs över henne eller snärtar jämte henne. Duktig tjej. Spöt är inget bestraffningsredskap utan ett hjälpmedel. En förlängd arm, en pekpinne. Det är vår energi/våra känslor/vår attityd som talar om för hästarna hurvida vi är nöjda med vad de gjort, man slår inte hästar med spö. Då har man missat en väsentlig del i sitt ledarskap...
Efter korallen skrittade vi mest runt och gick på matta och över kavaletti. Nu när jag börjat rida henne på bett vill jag inte ställa för höga krav på henne innan jag är säker på att hon kopplat ihop att bettet i munnen säger samma sak som trycket över nosryggen gör, vilket ju är vad hon är van vid då hon ridits uteslutande på hackamore, kapson eller grimma.

Jag har så svårt att fatta att Dís fyller 10 år och Stella 9 år i år. Vart tog tiden vägen?

Vänligt men bestämt. Ömsesidig respekt. 
"Du kommer bara kunna smälta samman med din häst i harmoni, om du bemöter den på ett ärligt och naturligt sätt" -Bent Branrup


           

 

Jag måste verkligen köpa mig en ny stalljacka... Hur är det de säger, "det är först när man ser sig själv på bild..."? ;) Sen kanske inte parkas är den bästa modellen att rida i... Det kanske inte är en ny stalljacka jag behöver, utan en ridjacka... :P
 

/Alexandra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    /Alexandra

             Den 25 är det Aris tur   /Alexandra   ...

Åh, vad tiden går! Vädret har äntligen börjat stabilisera sig på plussidan, men det betyder också att mosquiton har fått börja jobba på högtryck och att vi ser fram emot promenader på betet flera gånger om dagen i jakt på de flughuvor Valdi roat sig ...

Bröderna V växer och frodas. Det är så roligt att följa deras utveckling, och se hur de växer in i sina egna personligheter och roller i flocken. Den 17/2 blir en stor dag i grabbarnas liv. Då blir det transportfärd för första gången, och det till hä...

Poff sa det, så var den över. Bara så där. Högsommaren kom utan förvarning i maj, och hösten med samma korta varsel första september. Mina squaschplantor tog frosten redan i aug, men de kämpar sig till ett andra liv nu när Brittsommaren hälsat på. Gu...