Det är så himla mycket som ska ske samtidigt nu, mycket som måste klaffa och vi sliter som djur allihop här hemma för att det ska gå ihop. Det är otäckt hur en endaste liten pusselbit kan ställa till det så jäkligt för att man ska kunna få ihop pusslet i sin helhet. Det största just nu är att Lisa börjar sin säsong på Kolmården om 10 dagar, men har inget boende. Helgen som varit golvade hela familjen, man vet verkligen aldrig vad livet kommer slänga en i ansiktet. Ta vara på varandra! Detta gjorde i alla fall att hon blev tvungen att missa deras introduktionshelg, vilket i sin tur ledde till extra krabb (bekymmer). Jag skulle vilja beskriva det som så att vi allihop känner oss som ett gäng kastade tärningar...
Men så säger de ju som så att när en dörr stängs, öppnas en annan. Fingers crossed!

På fredag fyller jag 25år. Jippi så deprimerande. Det hade jag helt glömt bort i allt ståhej tills mamma påminnde mig igår. Att leva i ovisshet är ganska skönt ändå. Hur jag ska fira? Inte en aning. Troligen avnjuts en god middag med familjen efter en dag i stallet (där jag kan andas och slappna av en stund) och efter det låser jag nog in mig hos mig och unnar mig något gott medans tankarna sätts på paus med en bra film. Eller också snurrar tankarna loss. Let's hope not. Tillråga på allt så stod det age prevention på prudukterna jag "fick" med mig hem från en hudkonsultation på Kicks (kan varmt rekommenderas!) för ett tag sedan... Kul..! :P
 

Hur eller hur så firade Sundis mig innan han åkte upp till sig efter semestern i London. Som tack fick han hjälpa mig att borsta hästar och byta och tvätta däck... Jo, jo.. ;)

Silverpaketen är 25 stycken, jajjemän.. (Själv fick han 30 strumpor när han fyllde jämt i början av april!;))

   
Räddar en spindel som var lite farligt ute... ;)
 

Hästarna har blivit en fristad. Här hade Stella vakten medans resten av flocken vilade. 
 
Gerpla är en stolt häst, mycket Kolkuósi blod, och upplevs en smula reserverad. Vi har fått ett fint band, hon och jag, och det är en fröjd att förädla henne. 
Promenad
 
Morgonstund har guld i mun
 
   
Dis är en pärla, och älskar sina stunder i stallet.
 
Viddi har den sötaste mustaschen jag någonsin skådat   
 
Och han är så barnkär! Spännande med småfolk :)
 

Alla hjärtans dag spenderades på följande vis. Testa en annan smak på födelsedagen kanske..? ;)
 

Månen är ny idag... Jag hoppas att jag snart kan skriva om glädjande nyheter och att vi alla kan få komma till ro.
SOM jag önskar att allt går i hamn!

/Alexandra

Årets semester. Firandet av min och Sundis födelsedagar. Firat våra 55 levnadsår som de turistigaste turister i allas vårt älskade London. Kvalitétstid bara jag, Lisa och Sundis. 5 dagar, bara vi i stora vida världen. Alla utflykter och upptäcksfärder till fots. YOLO ;)

Prepare for a bildbomb utan like. Here we go!

Dag 1. Ditresa, Hyde Park och ena halvan av National History Museum.
     
 

 
   
 
     
 
  


   

 
 
 
 
 
 

Dag 2. Vaktombyte på Buckingham Palace, Big Ben, London Eye, Themsen, Shakespeare's Globe Theatre, Tower of London, Tower Bridge, St Paul's Cathedral, The Shard, Trafalgar Square, Piccadilly Cirkus, och en massa mer.

                      
 
   
               
 
 
 
   
   
 
 
   
 
 
     
 
 
 


Dag 3. Skicka vykort, Madame Tussauds, Oxford Street.
 
 
 
   
       
 
 



Dag 4. Allmän sightseeing och andra halvan av National History Museum. Dagen avslutades med ännu ett (blev ett gäng..) besök till vår favoritrestaurang, en Italiensk liten pärla med service utan dess like. Och maten sen, maten! Jag drömmer fortfarande om deras pasta med såsen 'four cheeses'. LJUVLIG!
         
 
 
     
 
 


Dag 5 var vår hemresedag. Sovmorgon, lång frukost, packning, ett sista souvenir- och presentshoppande och så resan till flygplatsen där vi åt och spelade kort tills det var dags att bege sig till gaten och flyga hem. Landade ca 21.30, åt på Burger king och stannade sedan en sväng i Norrköping innan vi styrde kosan hemåt. 04.30 parkerade jag utanför huset.

Tack till er som ställde upp för att denna resa ändå skulle kunna bli av, trots några sista minuten förändringar som vi tre inte rådde över.

Jag tänker aldrig mer flyga från Skavsta och aldrig mer flyga till Stansted. Tacka vet jag Kastrup och Heathrow. 
Jag tänker heller aldrig mer låta andra styra över min resa, och jag kommer fortsätta vara skeptisk mot folk. Litade jag inte på folk förr så litar jag ännu mindre på folk nu. Ibland undrar man över hur folk kan leva med sig själva. Ibland undrar man vad som hände. Ibland undrar man hur dom rättfärdigar sig själva. Ibland undrar man hur de så medvetet och utstuderat kan sjunka så lågt för att skada någon så djupt bara för att de har möjligheten. Ibland undrar man hur någon som påstått sig älska kan glömma att den han älskat är en människa, med kött och blod, känslor och minnen, precis som han själv. Ibland undrar man om man borde skriva vad man tänker, men det borde man inte allt som oftast. Ibland undrar man varför man låter andra men inte sig själv. Det finns folk och det finns fä helt enkelt.  Det finns bara en du kan lita på och det är dig själv. Ensam är inte alltid stark, men systrar har alltid varandra. Korrektur, Lisa och jag har alltid varandra. Det finns inget jag inte skulle göra för hennes skull. Sårar man henne, sårar man mig. Och DET är inget man vill göra.

Snip, snap, slut.

/Alexandra