Årets semester. Firandet av min och Sundis födelsedagar. Firat våra 55 levnadsår som de turistigaste turister i allas vårt älskade London. Kvalitétstid bara jag, Lisa och Sundis. 5 dagar, bara vi i stora vida världen. Alla utflykter och upptäcksfärder till fots. YOLO ;)

Prepare for a bildbomb utan like. Here we go!

Dag 1. Ditresa, Hyde Park och ena halvan av National History Museum.
     
 

 
   
 
     
 
  


   

 
 
 
 
 
 

Dag 2. Vaktombyte på Buckingham Palace, Big Ben, London Eye, Themsen, Shakespeare's Globe Theatre, Tower of London, Tower Bridge, St Paul's Cathedral, The Shard, Trafalgar Square, Piccadilly Cirkus, och en massa mer.

                      
 
   
               
 
 
 
   
   
 
 
   
 
 
     
 
 
 


Dag 3. Skicka vykort, Madame Tussauds, Oxford Street.
 
 
 
   
       
 
 



Dag 4. Allmän sightseeing och andra halvan av National History Museum. Dagen avslutades med ännu ett (blev ett gäng..) besök till vår favoritrestaurang, en Italiensk liten pärla med service utan dess like. Och maten sen, maten! Jag drömmer fortfarande om deras pasta med såsen 'four cheeses'. LJUVLIG!
         
 
 
     
 
 


Dag 5 var vår hemresedag. Sovmorgon, lång frukost, packning, ett sista souvenir- och presentshoppande och så resan till flygplatsen där vi åt och spelade kort tills det var dags att bege sig till gaten och flyga hem. Landade ca 21.30, åt på Burger king och stannade sedan en sväng i Norrköping innan vi styrde kosan hemåt. 04.30 parkerade jag utanför huset.

Tack till er som ställde upp för att denna resa ändå skulle kunna bli av, trots några sista minuten förändringar som vi tre inte rådde över.

Jag tänker aldrig mer flyga från Skavsta och aldrig mer flyga till Stansted. Tacka vet jag Kastrup och Heathrow. 
Jag tänker heller aldrig mer låta andra styra över min resa, och jag kommer fortsätta vara skeptisk mot folk. Litade jag inte på folk förr så litar jag ännu mindre på folk nu. Ibland undrar man över hur folk kan leva med sig själva. Ibland undrar man vad som hände. Ibland undrar man hur dom rättfärdigar sig själva. Ibland undrar man hur de så medvetet och utstuderat kan sjunka så lågt för att skada någon så djupt bara för att de har möjligheten. Ibland undrar man hur någon som påstått sig älska kan glömma att den han älskat är en människa, med kött och blod, känslor och minnen, precis som han själv. Ibland undrar man om man borde skriva vad man tänker, men det borde man inte allt som oftast. Ibland undrar man varför man låter andra men inte sig själv. Det finns folk och det finns fä helt enkelt.  Det finns bara en du kan lita på och det är dig själv. Ensam är inte alltid stark, men systrar har alltid varandra. Korrektur, Lisa och jag har alltid varandra. Det finns inget jag inte skulle göra för hennes skull. Sårar man henne, sårar man mig. Och DET är inget man vill göra.

Snip, snap, slut.

/Alexandra