...att vara hästägare. Ganska sällan faktiskt. Det är inte alltid roligt heller. Det absolut tråkigaste jag vet är att dra ris och plocka pinnar i hagarna, och tråkigt nog är det säsong för det nu...
 
Pappa och jag har roat oss med att röja aspsly i en av de bakre hagarna och fint blir det, men usch så drygt! Ställer mig tveksam till om jag kommer hinna bli klar innan jag måste åka uppåt igen på onsdag eftermiddag, även om det känns som ett måste då hästarna snart behöver hagen och mamma inte kan dra något ris med sin dåliga axel... Jag blir så arg på sjukvården och ingenting kan man göra. 

Kort förklarat så ser läget med mammas axel just nu ut så här: Läkaren hävdar att det är nacken det är fel på och har skickat remiss till MRT för den. Naprapaten som läkaren remitterat till hävdar att det är axeln felet sitter i och vill ha en röntgen på den och menar på att han kan fixa baksidan av axeln med inte framsidan, utan där kommer det krävas operation för det inklämningssyndrom som läkaren gett en kortisonspruta för. Samtidigt hänvisar läkaren till en sjukgymnast som säger att hon inte vill köra dubbelt med naprapaten för att man inte ska behöva fundera på vem som gjort något som blivit bra alternativt dåligt. Det hela löser läkaren genom att skriva ut starkare värktabletter och ordinera övningar med gummiband, medans naprapaten säger "gör ingenting som gör ont för det förvärrar bara!".

Prata med varandra kan de inte heller göra utan allt får gå via mamma, "nu sa läkaren så här..." och "nu sa naprapaten så här...". Det gör mig galen att se mamma ha så ont utan att en j*vel faktiskt bryr sig och gör något åt det! Vad är det för ära i läkaryrket om lösningen till allt heter STARKARE VÄRKTABLETTER?! Jag exploderar.
Det komiska i det hela är att när jag trillade av, för alla de där åren sen, och klagade på nackont så var det min axel de röntgade! Det tog evigheter innan jag fick en MRT på min nacke och de snällt fick förklara hur det kom sig att jag hade så mycket ärrvävnad i muskelfästet i NACKEN.

Arg blir jag!

Jobba Ganti roar jag mig också med, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det... Han rör sig trevligt och jag tycker väldigt mycket om honom, men jag har mina små funderingar om saker och ting... Vi får se, jag ska inte säga för mycket, men det blir nog bra till slut. Sakta men säkert då alltså, eftersom jag snällt får pendla till småland för att arbeta med hästarna mina.

Jag kan tänka mig att många inte förstår varför jag klagar och gnäller så mycket om mitt pendlande och nuvarande liv utan hästarna och tyvärr är det svårt att förklara i korta drag. Men man kan väl säga så här:
Hästarna kan man se som en investering som ständigt minskar i värde och som måste underhållas för att behålla sitt värde. För att öka värdet krävs tid och kontinuitet. När jag pluggade slet jag som ett djur (he-he) för att behålla värdet i mina investeringar, jag investerade även i ytterligare en häst som skulle vara i fas "öka värdet" lagom tills jag slutade gymnasiet. Här någonstans kom också medryttarna in i bilden för att avlasta mig en dag/vecka. Dock blev det ju som det blev och den avlastningen blev till ännu en belastning, men en kär sådan! Bland det roligaste som finns.
När jag hade lägenheten och jobbade så hade jag ca 3 dagar i veckan som jag spenderade på gården med hästarna och kom en bra bit på väg med att "öka värdet" på min senaste investering. Nu, however, har jag försummat hästarna i ca 6 månader för Stellans, grabbarnas och Blåbergsköps skull och således kan ni tänka er hur min investering dalar i värde. Jag hade ett erbjudande på att utbilda hästar, som skulle ge mig en inkomst på ca 36 000kr på 3 månaders jobb (detta skulle återkomma varje år, och vid ett bra arbete skulle hästarna bli fler och inkomsten öka), som skulle kunna hinnas med vid sidan av ett heltidsjobb och familjeliv, men det krävde ett stall, några hagar och en paddock (hade räckt med 20x40 meter ingärdat gräs) och en rundkorall. Allt detta hade jag i Småland, men inte i Östergötland. Ett lån för att bygga stallet skulle kosta oss ca 20 000kr/år och det skulle ju då kunna betala sig självt på tre månaders jobb utöver en heltidstjänst.. Men sambon sa nej med motivationen att det ju skulle sänka belåningsgraden UTIFALL en granngård skulle bli till salu...

Jaha, då vet ni det också, men jag kan glatt meddela att det finns ett ljus vid horisonten och jag har kastat i livbåten och paddlar som en idiot to get there!

Det blir mycket showande i hagen nu när de får komma över till bete på dagarna. Harras visar gärna upp sig och han är så snygg så här års när hans färg verkligen kommer till sin rätt. Konstantskimmlar är bra läckra!

Nu blir det lunch innan ännu en omgång plockepinn i hagen, och så ska det jobbas/utbildas hästar.

/Alexandra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    /Alexandra

             Den 25 är det Aris tur   /Alexandra   ...

Åh, vad tiden går! Vädret har äntligen börjat stabilisera sig på plussidan, men det betyder också att mosquiton har fått börja jobba på högtryck och att vi ser fram emot promenader på betet flera gånger om dagen i jakt på de flughuvor Valdi roat sig ...

Bröderna V växer och frodas. Det är så roligt att följa deras utveckling, och se hur de växer in i sina egna personligheter och roller i flocken. Den 17/2 blir en stor dag i grabbarnas liv. Då blir det transportfärd för första gången, och det till hä...

Poff sa det, så var den över. Bara så där. Högsommaren kom utan förvarning i maj, och hösten med samma korta varsel första september. Mina squaschplantor tog frosten redan i aug, men de kämpar sig till ett andra liv nu när Brittsommaren hälsat på. Gu...