Så åkte vi då upp till Kolmården i fredags. Känslor. Blandade sådana. Bilkö, massa bilar på parkeringen och KÖÖÖÖÖ till biljettkontoret. Jag kunde inte sluta le. Tempot, förväntningarna och lysande barnaögon. JAG VILLE OCKSÅ JOBBA! Men istället fick jag nöja mig med att traska runt i parken och njuta av den som en helt vanlig civil människa, trygg i tanken på att Petra höll ställningarna i Gästinformationen. Även om jag SÅ GÄRNA hade stått där med henne!

 
Lisa mötte upp vid entrén för att ta emot sin beställning hemifrån och visa upp sin snygga frisyr.
 
Senare på dagen visade hon upp sitt tjusiga leende, "in action" inne i delfinariet.
 
Delfinshowen, LIFE, gav gåshud som vanligt!
 
Därefter tittade vi in på kolosseum för att få en glimt av lilla noshörningstjejen Nambi.
 
Och så var vi på spökbal minsann!
 
Innan vi åkte hemåt kikade vi in i gästinfo för en liten pratstund med saknade kollegor. Kanske blir det en sista sommar i min älskade gästinfo, med mina underbara kollegor (och då förutsatt NYA chef) och denna fantastiska park trots allt. Den som lever får se!
Jag och Petra
 

   
Halloween i all ära, men jag har inte mycket till övers för den amerikaniserade delen av högtiden. Alla helgon går ut på att hedra minnet av de som lämnat oss, inte tigga godis och kasta ägg på varandras hus.

På lördagskvällen gjorde vi således fint nere på Blesis, Donnas och Traustis gravar och saknade dem och Logi och Harras lite extra där en stund. Det närmar sig ett år sedan vi sa adjö till Lolle och Harras nu...


Vi hälsade på hos farmor och farfar också. Kransen hade pappa valt ut och ljushållaren med fågeln på hittade mamma och jag för lite sen. Den blev ett självklart val, farmor älskade sina småfåglar som matades här utanför köksfönstret redan på hennes tid.
 

Kim letar vidare efter lagom mycket driv och lagom mycket samling. Jag tror på att ridningen är något som måste få upplevas för att kunna läras. Det vill säga att du kan få verktygen, men bygga måste du göra själv. Att ha någon som springer efter dig och ständigt talar om för dig vad du ska göra, hur du ska göra och när du ska göra det kanske behövs i början, men sedan måste man testa sina vingar. Våga kasta sig ut och TRO på både sig själv och hästen som lånar dig sin kropp och själ. 

 
Samtidigt behöver hon bygga egna muskler vår lilla Kim. Vi nyttjar nu Fjarkis fram- och avskrittning till att träna ryttare! På bilden nedan står Kim i fältsits, och har så gjort en stund när bilden tas... ;) Det handlar om att hitta och aktivera sina muskelgrupper, helt "enkelt". 
 
Vi må ha höga krav och rejäla mål, men det ger utdelning! :) 

Vi fick ett ryck häromdagen. Sadelkammaren har känts lite som en black om foten ett tag. Där finns en herrans massa grejer, men ingen har haft riktig koll på vart eller så har man inte orkat rota fram just den specifika sak man var ute efter. Nu vart det ändring på det och samtidigt blev sadelkammaren dubbelt så stor! Nu behöver vi inte ta hänsyn till att alla små ska nå, så sadlarna åkte upp på höjden (jag fick en pall!), och med var sak på sin plats och bättre nyttjande av väggytorna upplevs utrymmet helt enkelt större. En och annan pryl flyttade ut också, vilket kanske också bidrog till den större rymden i rummet... ;)
Före:
 
Efter:
 

Vad ska vi hitta på imorgon?

/Alexandra