Så fick jag äntligen pussa fölmule i lördags, som då redan hade hunnit bli fyra dagar gammal.

Vår lilla Miska är en väldigt social och självsäker tjej, hon kommer gärna fram och pratar en stund. Och då Gerpla inte har tillräkligt med mjölk till henne utan vi dessutom måste stödmata henne med mjölkersättning så har hon ingenting emot oss tvåbentingar. På gott och ont, balansgången att behålla respekten blir genast lite svårare. Hon är dock blygare när det gäller att träffa främlingar, så respektlös är hon ju inte i alla fall. 
 

Hon har visat alla fem gångarterna i hagen, och alla rena sådana. Inget blandande eller grisepassigt. Vår långbenta, välbalanserade svarta lilla diamant.

Jag är lycklig över att vara hemma, äntligen tillbaka i mitt rätta element så att säga. Asfalt och en massa grannar är inget för mig...

Världens bästa pappa, det vill säga min pappa, har varit i farten igen medans jag varit borta.
Här har ni en bild på hur stallet såg ut när jag åkte för ca två veckor sedan:

Och här har ni en bild på hur det ser ut nu:
 

Lika mörka båda två tack vare det vackra vädret utanför, men ser ni skillnaden?
Shettispiltan till höger om dörren (från detta hållet sett) har byggts igen och anslutits till boxen jämte som nu då blivit större och betydligt trevligare. Likaså har spiltan till vänster om dörren byggts igen med en dörr. Detta är förstadiet till att även där slå ut väggen mellan spiltan och den intilliggande boxen. Det väntar vi dock med då vi just nu har både Gerpla och Miska, högdräktiga Lif, Viddi och knottkänsliga Fjarki inne om nätterna nu. Men då Fjarki är för smart för sitt eget bästa och tar sig loss i spiltan så kom den nya dörren upp i förväg så att han åtminstone inte är lös i stallet de gånger han kommer loss. Viddi fick den tredje och sista boxen då han står inne i rent socialanpassningssyfte, och vi tyckte därför att det var lite elakt att sätta honom i spiltan. Ni fattar grejen, inte sant?

Jag är jätteglad och stallet blev mycket trevligare på det här viset. :)

Igår hade vi besök av Ebba (från Trion) en stund på förmiddagen. Största orsaken var förstås att träffa Miska...
   
...men också för att hälsa på Fjarki såklart. Ser ni Ebba sittandes på huk jämte honom i hagen på bilden nedan? :)

 
Och då stackars Kim ringt återbud pga migrän så erbjöd jag Ebba att jobba Fjarki i rundkorallen en stund, vilket hon föga förvånande nappade på. En sån där klassisk win-win situation, Fjarki fick jobba och Ebba fick njuta. :)
   

 
Läs Ebbas blogg vettja! :) Det blev en väldigt social dag för lilla Miska som, utöver Ebba, även fick hälsa på Ebbas pappa Johan och en av mina svågrar, Patrik.

Nu ska bara Lif/hamster/moderskeppet (kärt barn har många namn) föla också... Helst innan jag liftar med Lisas Andreas upp till Norrköping igen på torsdag eftermiddag, men huvudsaken är att bullen är välbakt, välskapt och pigg och kry förstås. Men man kan ju alltid önska att man får vara med...

/Alexandra