I lördags hade jag och Lisa vår kära familj på besök i parken över dagen. Jättemysigt och roligt att få gå civilt i parken och få visa upp denna fantastiska plats. Man har ju trots allt lärt sig en himla massa om det här stället och dess omgivningar sedan man först satte sin fot här, och det är lika roligt varje gång man får dela sina kunskaper med dem man bryr sig allra mest om. 

Jag, Lisa och pappa (eller Tripp, Trapp, Trull vilket ni vill... ;))
 
Mamma och pappa <3
 
Ylva mötte upp också, roligt att vi i år har funnit ut att det går utmärkt att ha Norrköping som knutpunkt så man kan mötas lite på halva vägen var! Ni kanske känner igen Ylva från inlägget Islandshäst SM 2013 - dag 4. Hon köpte Sleppe av oss en gång i tiden, och "lika barn leka bäst" som de säger så mor och Ylva har hållit kontakten i alla dessa år. :)
Ylva, pappa, jag och Lisa
 

Lite ploj hann vi med också, som att se Lisa bli jagad av en björn... ;)

 
Och farsgubben fick pussa på en björnunge! :) (Behöver jag ens skriva att det är ett gigantiskt tryck och inte alls på riktigt? Nu gjorde jag det i alla fall så ingen får för sig något annat...)
 
Vi tittade på rovfågelshowen Wings, och mor fick en riktig close-up på fina Pontus.

 
Delfinshowen var såklart ett måste! Det är ju en helt ny show än den som var förra året när familjen var här sist. Som ett plus i kanten satt Lisa nu och berättade vem av delfinerna det var som gjorde vilket trick också... :)
 
Ett annat måste var att titta på den lille elefantkalven! Läs mer om honom här.
 
Och så tände mor och far varsitt ljus i Kolmårdskyrkan.
 

Som avslutning på dagen köptes det pizzor till kvällsmat innan de styrde hemåt med Lisa i baksätet. Hon lämnade alltså Norrköping för i år i lördags, lite dyster och vemodig men med nya äventyr i sikte. Mer om det kommer senare...

Där hemma rullar det mesta på som vanligt vitt jag förstår. Vi har fått tag på riktigt fint hö inför vintern och har fått tinga på svingelhalm från Halmstad. Nu ska det bara planeras in en hämtning så är vi på banan! :)
Kim och Fjarki tränar på som vanligt

Den största förändringen där hemma är att familjen till min stora glädje har blivit med C5:a igen. Love it! 

Så nu kommer jag och min nya bundsförvant Skeppet åka mellan parken och gården varje måndag och fredag hela september! Lycka!

Nu är det bara 12 arbetsdagar kvar totalt innan jag får komma hem på heltid. SOM jag längtar!  

/Alexandra

Inte det minsta. Jag sitter inte heller här i fiskskålen och är bitter över att jag hade kunnat vara hemma både igår och idag, om det inte hade varit för möte på jobbet igår som varade i hela 30 min (!...) och planer med kollega idag som inte blir av. Beslutsångest har jag. 21 arbetsdagar kvar... Näsan över vattenytan...

Kim och Fjarki jobbar på där hemma. Provar runt bland sadlarna för att hitta vilken de båda trivs bäst med. Vad jag har hört hittills så är favoriten den jag tycker sämst om, vilket är bra så jag får ha mina ifred ;)
 
Att duscha är bland det bästa Fjarki vet <3
 

Det där med sadlar är en hel vetskap. När jag kommer hem börjar det bli dags att leta/prova ut en sadel till Viddiponken som fyllde tre år den 12/6 i år... Det ska bli så rasandes kul att komma igång med honom! Han har alltid varit lätthanterad och tillmötesgående så matte har höga förväntningar. Har jag berättat att han nu mera är min, min och bara min förresten? Det tåls att höras flera gånger, så jag säger det igen: MIN! ;) Så alla ni som dreglat över honom kan starta en fanclub istället, 'cause he's of the market! 
Viddi, 5-6 månader, och jag.
 
Det ska bli roligt att se vad det blir av honom, men vi ska ta det försiktigt min jätte och jag. Vill inte ha några överbelastningar på min storvuxna krake! :)

/Alexandra 

Sedan sist har livet mitt förändrats en aning. Mina tillhörigheter står nu i lådor överallt och ingenstans på Degerö, efter Norrköpingssäsongen så finner ni alltså mig där dygnet runt och inte flängade mellan gården och Amo. Jag var hemma ons-sön nu i veckan som var, men har inte så mycket roliga bilder att bjuda på. Bilder på läkare, recept, mediciner, nerbäddade fötter i soffan, packning av flyttlådor, flyttkaos och byggande av IKEAmöbler är inte så inspirerande... Pappa och jag har nog aldrig tillbringat så mycket intensiv tid ihop på så kort tid... Så inget ont som inte har något gott med sig, inte sant? :P Fick också god flytthjälp av min älskade barndomsvän Jennie, tack! Och mamma fick samtidigt kvalitétstid med Liv hemma på Degerö. Vad vore livet utan vänner?

Mamma, jag och Maddi unnade oss en kväll i Dädesjö gamla kyrka, där de höll musikvecka förra veckan med inbjudna musikanter. Mamma och Maddi hade hunnit med en innan jag kom hem också, och vi missade alla nyckelharpan som spelats på måndagen... :(
Vi fick lyssna till Lena Müller på cello och Carina (vår körledare) på piano. Det gick ingen nöd på oss!
 
Jag saknar musiken... Jag saknar hästarna... Jag saknar vännerna... Jag saknar struktur och stabilitet i vardagslivet... Jag saknar att bara bo på ett ställe... Jag saknar att inte behöva ha dåligt samvete för att man borde vara mer på ett annat ställe, eller helst på flera ställen samtidigt... Jag saknar att ha tid och ork till sånt jag mår bra av...
27 arbetsdagar kvar!

I höst ska jag inte ha något dåligt samvete alls! Och så var det med den saken! :P

/Alexandra