Det känns i kroppen att jag inte är riktigt van vid gårdslivet längre kan jag säga... Både på ont och gott. 
I söndags var jag, Kim och mamma på föreläsning som hölls av Eva Andersson, läs mer om henne här. Just denna handlade om hästens hållbarhet, hur man på ett tidigt stadie kan upptäcka små tecken på en kommande skada och hur man kan gå till väga för att kunna förebygga i tid. Till stor del handlar det bara om sunt förnuft.
Vi hade bokat massage både till Fjarki och mig också nu när Eva ändå var i krokarna, så efter föreläsning och mat fick vi med oss henne hem.
Fjarki uppskattade sin massage väldigt mycket, vi stod och log som fån både Kim och jag. Mamma och Eva turades om med att hålla låda. Under Fjarkis massagetimme lärde vi oss massor och fick "kvitto" på att vi gör och har gjort rätt med honom under hans rehabilitering här hos oss. 
 
Efter min timme på mangelbordet fick jag mig en ordentlig åthutning, vår kära massör hittade bra mycket nytt i min lilla kropp... Den här sommaren har inte gjort mig gott, varken stressen den ingjutit eller det faktum att jag stått på tå och sträckt mig över disken mer eller mindre 200 timmar/månad... I mitt undermedvetna har jag reflekterat över att jag inte kännt igen min hållning och det fick sin förklaring i att jag gett mig själv en mindre puckelrygg och skickat ner spänningar i korsryggen. Nu är jag mig själv igen hur som haver, med ett gäng tjusiga blåmärken lite här och där efter att Eva plågat mig på sin massagebänk. Fin avslutning på helgen... ;)
I måndags var jag helt enkelt ur funktion...

I tisdags hade vi en ny hovslagare på besök. Fick fakturan igår. Jag fick hicka. Vi letar vidare.

I onsdags blev Miska chippad och fick sin andra vacc.spruta Stora tjejen.
Här nedan ritas konturdiagram, det blev dock inte roligare än en virvel i pannan på den gulsvarta tösen som uppförde sig exemplariskt.
 

I torsdags hämtade jag hit Jennie och Liv för att umgås lite och så bjöd mamma oss allihop på lunch. Jag tjatar om lyckan över att ha vännerna på nära håll igen, men det är guld värt. Det värmer hjärtat att att se lilltjejen växa upp. Nu när hon börjat prata blir det så mycket lättare att kommunicera med henne och man börjar bygga en relation med henne som person. Denna bestämda unga dam med glimten i ögat hade sin första ridlektion i torsdags, på gamle Brunte. 
 
Jag hittade min gamla vapendragare för ett tag sedan när jag röjde runt i flyttkaoset (som minskar dag för dag då pappa har målat mitt tak och jag börjat kunna flytta in på rikitgt!) så nu har Liv en alldeles egen häst här på gården. En stabil läromästre som får duga tillsvidare... ;)

Här har vi en bild på min prins från dagens promenad:
   

Igår rapporterade Katrin, ägare till Viddis pappa Viðir frá Sæfelli, att Eragon från W-Gård, ett halvsyskon till Viddi, fått bäst poäng på en unghästmönstring han varit på. Eragon från W-Gård, född samma år som Viddi (2010), fick följande poäng: 
Rörelser, 8,10 
Spirit, 7,9 
Exteriör, 7,9

Grattis säger vi, och jag sitter här och sörjer att jag fått jobba bort somrarna i Norrköping/Kolmården istället för att fara runt och visa upp MIN snygga kille...

/Alexandra