Förra veckan var Stella och Dís ute på en skogstur med mig och Kim. Roligt tyckte hästarna, mysigt tyckte jag, att få komma ut i skogen lite. Dís kändes lugn och trygg och pulsade på, medans Stella var mer tittig och exalterad trots att de båda fått gå ett litet pass i rundkorallen innan vi begav oss ut. 
Tillbaka efter uteritt
     
Gången därpå när Kim var i stallet tömkörde hon för första gången. Först visade mamma hur hon skulle göra och vad hon skulle tänka på, sedan fick Kim försöka och hon fattade snabbt galoppen. Kim alltså, inte Dís. De höll sig till skritt. Det hela avslutades med ett litet ridpass.
       

Viddi gick i rundkorallen för första gången igår. Min lille skrutt, 3 år i juni! Han har visat sån nyfikenhet för vad som händer när man blir hämtad i hagen och kör självmant huvudet i grimman om han får chansen för att ledas runt en liten stund. Så igår bestämde vi oss för att han skulle få ut på upptäcksfärd och få känna på löslongering lite. Först fick han gå och undersöka rundkorallen en stund, den lilla tallen och de två blå tunnorna som står under den var lite otäcka till en början. Sedan fick han gå runt spåret i valfritt tempo utan att gena över mitt område och så övade vi stanna, vända utåt, gå från skritt till trav och från trav till skritt på kommando, flyttade bakdelen åt båda hållen bara genom att peka på skänkelläget och gjorde en join up. Duktig kille! Lyhörd och smart. Och hans gångarter sen... Han vet hur man rör sig den grabben! Matte blir knäsvag   
Varje gång man tar in en häst i rundkorallen och börjar jobba med löslongering för första gången så fascineras man över att de redan vet vad man vill utan att man behöver lära dem någonting. Enbart med kroppsspårket kan man få denna magnifika varelse på flera hundra kilo att stanna, vända och växla mellan gångarterna. För att efter en join up få uppleva hur hästen följer dig och lyder din minsta vink utan varken tvång eller linor. Det är svårt att kortfattat förklara löslongeringen i text, kom gärna med frågor! Observera bara att det inte är någonting man bör testa på i all nyfikenhet hemma, ta kontakt med någon som kan lära dig om du vill uppleva denna underbara känsla.
         

Undertiden som Viddi och jag jobbade i korallen red Kim Fjarki i paddocken. De har lärt känna varandra nu, och Kim börjar lita på honom och känna sig stadigare i sadeln. Men vår lilla arbetsmyra lär sig snabbt, roligt med en engagerad medryttare så angelägen om att lära!
     

Och så har vi ett Mumintroll i hagen, det charmigaste mumintroll jag sett. :)

Idag är det bara en vecka tills jag åker upp och leker rumskompis med Yvonne och jobbar sportlovsöppet på Kolmården. Håll tummar och tår för att jag får fatt i en lägenhet i Norrköping snart, innan jag får magsår av denna stress! Ingen lägenhet - inget jobb, och JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL! Så, fingers crossed som sagt...

/Alexandra