till Svenska Mästerskapen 2013 för Islandshästar!
 
Jag köpte min biljett häromdagen, och precis som planerat slog jag till på en Meeting. Dvs fre-sön. Can't wait! :)
 
Bara tre arbetsdagar kvar att ta mig igenom först... Ledig idag och imorgon. (Ännu en tvådagars ledighet i fiskskålen, jippi...)

På tisdag åker Lif och Heiðir till sin nya ägare. Det känns sådär, främst för att jag inte kommer få möjligheten att säga hejdå. Samtidigt är det ganska skönt att slippa det momentet... De kommer få det jättebra, det vet jag ju. Och man kan inte äga alla hästar i världen, det vet jag också.
 
Och på ett sätt känns det bra att jag nu kan lägga all min energi på Stella och Viddi till hösten när jag kommer hem igen. Det känns lite lagom just nu...

Jag hade så behövt en hemresa för mitt välbefinnandes skull... SM helgen är vad som håller mig igång just nu, det är ljuset i min tunnel. Då kommer mamma och Kim upp och jag hoppas att det i kombo med hästar i fyra dagar i rad kommer ge mig lite energi och lyfta mig lite rent emotionellt... Hade hoppats på att Ebba(trion) skulle kommit med upp också, men hon orkar inte... Den 18-21/7 får jag ÄNTLIGEN åka hem en sväng - tack mina underbara kollegor som ställde upp och bytte (BÖT!) dagar hit och dit för att ge mig denna möjlighet! Det betyder allt!

Jag är inte den som brukar tycka synd om mig själv, men just nu är det lite för mycket som inte känns bra... Jag har börjat få förståelse för alla de tråkmånsar som aldrig drar upp persiennerna i städer. Jag är nu en av dem... :P Jag har aldrig riktigt förstått hur det kan vara en plåga att gå till jobbet, jag har alltid trivts på mina. Men i år finns det en plågoande som jagar mig, främst genom att jaga mina älskade kollegor. Och ni som känner mig vet att jag tar hårdare på saker när det rör mina nära och kära än mig själv. Och ett första intryck är förbannat svårt att ändra på.

Det är tuffare än tuffast att leva som en guldfisk i skål utan vatten.

/Alexandra

Lisa och jag fick sällskap här i Norrköping av både Pontus och Andreas under midsommarhelgen. Pontus kom upp med tåget på fredagen och Andreas på lördagen och så åkte de hem båda två på söndagen. Lisa jobbade fredag-lördag och jag lördag, så hade inte tid till några extravaganta utflykter utan fick hålla oss i närområdet. Fredagen åkte Pontus och jag och hämtade Lisa efter jobbet. Medans vi väntade på henne passade vi på att titta på Life, den nya delfinshowen för i år. Den är riktigt bra! Pontus hade ju inte sett den, och jag kan se den hur många gånger som helst! Sedan hann vi köpa oss glass på B&J's innan Lisa anslöt för att avsluta med en tur i Safari (linbanan). Midsommarkvällen spenderades med en promenad i stan för att lämna Lisa hos Amanda, men strax efter att Pontus och jag kommit hem igen kom även Lisa och Amanda hit då Lisa gått under ett träd i vilket det satt en fågel... ;) Lördagen körde Pontus taxi åt mig och Lisa, sen fick han sysselsätta sig själv på Tropicariet innan jag efter mycket om och men kunde gå tidigare för att tillsammans ta en sen lunch på Hajgrillen innan vi åkte hem. 

Söndagen tog vi sovmorgon och åkte efter frukost mot Söderköping och Smultronstället. Vi stannade för lunch (det tog en stund att komma iväg efter frukosten...;)) på Tallbackens café och grill...
Pontus, Andreas och Lisa
 
Lisa och jag
 

När vi sedan anlände i Söderköping så var kön till Smultronstället så lång att vi bestämde oss för att bestiga Ramunderberget först i hopp om att regnet skulle komma och skrämma iväg en del av folket. 90 meter, lite brant på sina ställen...
 
Lisa och Andreas
 
Lisas frisyr med blomman Andreas plockat åt henne
 
Pontus, jag och Lisa på utkiksplatsen
 
Jag och Pontus
 
Andreas och Lisa
     
Och som på beställning kom regnet och vi landade vid ett hörnbord på Smultronstället. Tajming!
Efter mycket velande fram och tillbaka så lyckades alla bestämma sig och glassarna gjorde entré:
Andreas och Lisa med sina "Stjärnskott" och "Broadway"
 
Jag med min "Raspberry Rock"
 
och Pontus Grand Prix (gissa varför liksom...)
   
(många av bilderna har jag lånat av Andreas)

Uppdatering från Degerö.

Kim och Fjarki
     
Kim och Dís
 
Kim har presenterat Miska för hennes "farmor och farfar" :)
 
Fjarki ler glatt mot kameran... ;) (gallret här visar på att min händige far och morfar åter har varit i farten)
 
Heiðir kommer med en blomma, "varsågod" :)
 
Himlen var vacker en kväll... Likaså Lif...
 
Den omtalade "supermoon" syntes även hemma...
 
Pappa och Andreas har varit duktiga - ny hage på G.
 
Och summan av kardemumman: vi missade midsommarmaten hos mormor och morfar... Bu :(
 

/Alexandra

Våra medryttare blir alltid så väldokumenterade. Men det är bra, lättare att gå bakåt i träningen då. Det finns de som hänger upp sig på att vår familj alltid fotar så flitigt, finns alltid en kamera till hands, men vi får väl kalla det för en arbetsskada... ;)

Kims och Fjarkis träningsuppdatering. Här är Fjarki bettslad men rids utan inverkan i bettet. Tyglarna är knäppta i tränset som ni ser, den mildaste inverkan du kan ha med Micklem tränsen. Denna fd tävlingshäst med motor och vilja för tre rids från sätet, inte med styrkekraft.
Fjarki har någon gammal skräck i sig som gör att han inte vill att man pillar för nära hans öron. Detta har blivit mycket bättre sedan han först kom till oss (nu möter han träns och grimma istället för att slänga sig i väggen) men det blir lite för mycket för honom med pannband. Därför har detta plockats bort vilket gör att nackstycket kanar bakåt och vi klurar nu på en lämplig lösning till problemet. Någon som har något bra tips? :)

Kim och Dís i rundkorallen
   

Jag tycker hon är så vacker, vår Árdís från Degerö.

Join up

Här rids Fjarki bettlöst med Micklems mildaste alternativ. Kim - YOU ROCK. 

Max utmanar ödet, eller utnyttjar det faktum att jag inte är hemma, och tuggar på mina kära silverbuskar... Kan nästan undra om han försöker trigga mig så pass att jag måste komma hem för att läxa upp honom lite. Man rör inte mina silverbuskar! Inte ens pappa, som till och med kör över syrenerna med gräsklipparen om ingen hindrar honom, rör dem. Och DET vill inte säga lite det... ;)

Uttrycket "som katt och hund", vem kom på det egentligen?

Mio och Ossian

Stadslivet har inte mer att bjuda på än vanligt. Jag har dock betydligt mer tid till att måla naglarna, det kan man väl se som ett plus i kanten. Senast körde jag på en guldig glittermanikyr. Roligt som omväxling mot den vanliga franska manikyren jag kör med som standard. Jag må vara partisk men tyckte det vart ganska bra. :)

Och på jobbet är det som vanligt, för i år. Min gräns är snart nådd. Vore det inte för gästernas tacksamhet och uppskattning så hade jag gått för länge sen. För att inte tala om de underbara kollegorna. Tänk att en människa kan sänka så många andra så snabbt med så lite. En mara är vad hon är. MARA!
Till och med min "välkommen-till-jobbet-choklad" tyckte att Viola och jag behövde muntras upp häromdagen... :P

Idag ska någon visst in i lägenheten vår för att på något sätt visst rensa någon annans avlopp längre ner i huset. Spännande. Så jag ska bege mig ut så snart jag fått i mig lite frukost. Ska (försöka) montera cykelsitsen, som jag köpte igår, på cykeln min och sedan cykla till affären för storhandling. Jag har lite smått tröttnat på att bara få med mig en kasse hem i cykelkorgen nämligen. Är inte så pepp på att cykla med en på var sida styret i stadstrafik, så jag löste problemet. Får väl tillägga att jag fick den till ett förbaskat bra pris, inget att tjura över!

Ikväll blir det fortsatt Wildfire-maraton. Minskar inte hemlängtan a bit, men de lugnar mig.

/Alexandra

Det är en helt annan livsstil att bo i stan alltså. Jag vet inte riktigt. Jag tycker om den, eller har snarare ingenting emot den, men jag saknar hästarna och gården som jag älskar. När man hålls borta från det livet längre perioder och bara får följa vad som händer över nätet kan jag komma på mig själv med att bli uppriktigt förbannat jälva svartsjuk, rent ut sagt. Men det är väl nyttigt det också, att få inse vad som betyder något för en. Jag har ju varit lite bortskämd så, med att alltid ha hästarna precis utanför dörren, och jag har väl insett att man tagit det lite för givet. Som de säger, man saknar inte kon förren båset är tomt. Det ligger lite i det, faktiskt.

Här i Norrköping sysselsätter vi oss bäst vi kan systra mi och jag efter jobbdagarna, de dagar jag inte somnar så fort jag landar i soffan... Det finns dock inte så fasligt mycket att göra efter kl.19 så vi motionerar, ränner i affärer eller slöglor på filmer för jämnan. Wie.
Igår regnade det på oss när vi powerwalkade fram och tillbaka till Ingelsta, när Lisa kommit hem, för att fråga vart de gjort av ett nagellack jag köpt hos dem tidigare under dagen. Det stod med på kvittot, men fanns inte i påsen. Regnet bekymrade inte oss nåt särskillt dock utan vi hoppade runt i vattenpölarna (vi var ju ändå redan blöta) och flinade åt storstadsfolket som stod och tryckte i busskurerna längst vägen... ;) 
   

Pratade en sväng med mor och far på Skype igår kväll, och stackars Mio sprang runt och gnydde och letade efter oss. Hon hörde oss ju, men fart fanken hade vi gömt oss?! Sötnosan :')

 
"Vad i hela friden gör ni där inne i burken?!" ;)
 

I lördags var vi bjudna på poolparty hos kollegan Petra som fyllde år i söndags. Bjöds på mumsig fruktsallad och annat gotte innan Lisa och jag tog en tidig kväll. Vi har inga badkläder i Norrköping upptäckte vi, vi skulle båda jobba dagen därpå samt att min ena visdomstand jävlas med mig. Trots att jag äter vad värktabletter jag får så känns det ändå som att vänstra halvan av ansiktet vore stort som en basketboll och jag känner mig smått överkörd. Så vi begav oss hemåt redan vid 20snåret, tråkmånsarna Lindström, men det var roligt så länge det varade! :)
 

Nationaldagen firades med buller och brak på Kolmården. Jag gick det korta passet i Gästinfon och hann således gå upp till Marine World lagom tills firandet drog igång. Lyssnade på Amy Diamond som underhöll, vilken liten begåvning hon är alltså, och sjöng nationalsången som sig bör med henne, Kapten Sjösjuk och Bamse.

      
Köpte mig sedan en dyr glass, B&J's Peanut Butter Cup, och satte mig för att vänta på insläppet till Life. Fin avslutning på en arbetsdag må jag säga... ;) 


Jag har även hunnit med att bearbeta mina fobier mellan varven på jobbet genom att besöka Tropicariet. Ska jag erkänna att jag först frös till en staty vid första anblick, sedan halvrusade förbi för att värma upp med några något mindra ormar för att sedan gå tillbaka och tvinga mig till att ta en bild där huvudet faktiskt syntes på denna enorma kanelbulle? Jag har den största respekt för ormar. *ryser bara vid tanken*
 
Hajar är mer okej, de finns bara på film i min värld... Så jag antar att jag inbillade mig själv att det var en bioduk jag tittade på och inte en stor vattentank... ;)
 

Med de här varelserna trivs jag desto bättre!
       
Spenderade en hel eftermiddag efter jobbet i lagunen, medans jag väntade på Lisa som slutade senare än jag.
Det är häftigt hur mycket glädje djuren skänker. En grupp unga tjejer stod och försökte få fina bilder genom glaset och en av delfinerna börjar visa intresse för dem. Lekte nästan vad vi skulle kalla "tittut" med dom, för att sedan överraska dem med att skvätta vatten på dem över kanten. Skratten är ovärderliga. 
En kvinna med en väldigt liten bäbis i famnen traskade fram och tillbaka längst med glasrutorna, när rätt som det är en av fjolårskalvarna börjar simma jämte dem. Fram och tillbaka. Kvinnan kunde inte sluta le.
Mycket får man se på en vandring i parken. Kolmården kommer nog alltid ha en speciell plats i mitt och många andras hjärtan. Det är nästan så jag skulle vilja påstå att det borde vara en männsklig rättighet att få sommarjobba i denna fantastiska park som brinner så för sina djur. Men det vore förstås en liten omöjlighet, så jag skattar mig evigt tacksam att jag är en av dem som får denna ynnest. Och jag är så otroligt glad över att jag får dela upplevelsen med Lisa i år. Man förstår inte känslan man känner för parken innan man själv jobbat där. Alla dessa fantastiskt engagerade och passionerade människor man möter, i deras kamp för djuren. Jag skulle kunna skriva om det här hela dagen. Kolmården är så mycket mer än bara en djurpark i högen av djurparker. Läs här: http://www.stiftelsenkolmarden.se/

Förra helgen var jag hemma en sväng för att fira två av mina svågrar. Pontus hämtade mig på fredagen och körde mig raka vägen till Degerö. Vi stannade till ett par minuter på ett stället där utsikten är så vacker, på en genväg mellan byarna hemmavid, och solnedgången var bara helt fantastisk den kvällen. Det är vid sånna tillfällen man svär över sin urusla mobilkamera.
  
Så fick jag njuta av hästarna och fölen hela morgonen på lördagen :)

   
   
Och hann med ett jobbpass med Stella på förmiddagen...
 
...samtidigt som Kim jobbade Dís. :)
 
Har jag berättat för er här ute att Kim köpt Miska förresten? :)
 
När Kim åkt för dagen kom Jennie och Liv förbi...
 
...med en tös som jag lovat leda runt lite på Fjarki.
     
Hon visade sig vara en liten naturbegåvning min namne :) Och så avslutade vi med fika och bus. Så mycket kärlek <3
 
Därefter bar det av till Kalmar med Pontus för en snabbrunda på IKEA, sedan handlade vi i Nybro på vägen hem för att ställa oss och baka en tårta innan läggdax. Söndagen firade vi Patrik och Erik som sagt, med frågesport, smörgåstårta och tårtor. Och på kvällskvisten undersökte vi ett eventuellt framtida äventyr med hela svärfamiljen i släp. Ni kan ju hålla tummarna i förebyggande syfte... ;)

Och vitt jag förstått har livet gått sin gilla gång även den senaste veckan, precis som vanligt.
Viddi visar upp sig...
   
...och har blivit bästis med Miska som bara växer och växer...
         

Det vilas i solen... Dessa båda åker troligen till nytt hem i början av juli...
 
Kim ränner i stallet och tränar flitigt på med Fjark....
   
...medans pappa fixar och donar i vanlig ordning.
 
Inga konstigheter. 
Skönt det i och för sig. Så slipper vi sitta här upp och oroa oss över något. Lite surt känns det dock varje gång det slår mig att jag inte kommer komma hem något mer i juni. Nästa gång jag träffar mamma är när mamma och Kim kommer upp för att gå på SM med mig 6-7 juli. När jag träffar far min näst är upp till chefen och julischemat. Och sambon träffar jag först på söndag nästa vecka när han och svärmor med respektive kommer upp för att gå i parken med mig och ta med sig bilen hem. Hej muntergök.

Och så avslutar vi det här inlägget med en varning till alla killar där ute som dejtar hästtjejer. Tänk er noga för med ordvalen. Så här ser hästtjejens svar till killens "vill gå ut och äta skräpmat med dig"-önskning ut när hon har föl att vaka över... ;) Skräpmat utomhus - wish granted! ;)
 

/Alexandra