1995 - 2012
                 

I 3 år fick vi ha dig hos oss, efter att ha följt dig hela ditt liv. Carmen träffade dig redan när du var föl, för att sedan komma med tips och råd under din uppväxt och träning.

"Du galopperade rakt in i mitt hjärta. 
Tårarna rinner ner för kinden min, 
nu när man skiljts från vännen sin.
Han flyttar bort till ett annat land,
han nu på klöveräng går i Trapaland. 
Jag vet att det var det enda rätta,
fast vägvalet inte var det lätta.

Vid första anblicken stod du där så rar, 
med öronen spetsade ystert. 

Ditt underbara lynne och fantastika arbetsvilja har gett oss många fina stunder, och du kommer vara evigt saknad.

Vila i frid du underbara vän. Vi ses igen.

/Alexandra

1984 - 2012

Som du har ställt upp, för både stora och små. En klippa, en trygghet och en älskad vän.

I 8 år har det varit du och jag mot världen. När du först kom hit till oss valde du mig, bara jag fick hämta dig i hagen... Tillsammans har vi jobbat oss igenom och förbi all din rädsla som andra människor åsamkat dig. Du kom till oss för att du bara skenade med ryttare och på bara några år gick du till att vara en fullt pålitlig barnhäst. Allt du behövde var att någon tog sig tid att fundera över varför du gjorde som du gjorde, och när du äntligen slapp smärta i samband med människor växte ditt förtroende till tvåbentingar igen. Jag hoppas att vi berikade ditt liv i alla fall hälften så mycket som du berikat våra.

Nu galopperar du och Harras omkring på de evigt gröna ängarna i Trapalanda och du är som ung igen, vid full vigör och med synen tillbaka. Där har du allt det bästa, och inget annat är gott nog åt dig.

Vila i frid mitt hjärta. Usch, som jag kommer sakna dig!

/Alexandra

Samtidigt som Lisa och jag var iväg på äventyr med Pontus igår, först julklappsshopping i Växjö och sedan vidare till Alstermo för att titta på bio, Call girl, som vi haft lite för höga förväntningar på, så var mamma iväg och gjorde sig ett riktigt fynd som vi testade idag. Här har ni fyndet: En Hubertus sadel.

Kim fick prova den först när hon red Fjarki för mamma, och hon gav den godkänt. Både mamma och jag provade den en liten stund också, och vi är mycket nöjda. Den är i första hand tänkt till Dís som inte har någon egen sadel, förrens nu då.. :)
 
Dís och jag jobbade lite idag också, först en runda i korallen och sen jobbade vi tygeltagens inverkan. Fastnade i bakrunden på en bild gjorde vi visst också, för ovanlighetens skull. ;)
 

Vi konstaterade även idag att träningen med Kims sits går framåt, jämför bilderna här nedan så ser ni nog själva: 

Nu sitter hon minsann på sittbenen i alla fall, bara tendensen till fotöljsitsen som ska filas bort också... ;)

Nu ger vi oss in till Växjö en snabbis för några småärenden, bland annat julklapp till pappa! :)

/Alexandra

Här är det fullt ös i vanlig ordning, alltid någonting på G, något att göra eller någonstans att vara. Men jag är den typen som tycker om att ha dagarna planerade och ständigt något att göra, så jag stortrivs! Satt igår och planerade ett litet projekt som skulle kosta mig sisådär 100 000kr, och det kan genomföras först efter ett projekt på närmre 400 000kr, så nu väntar jag bara på dagen när jag blir miljonär!

Detta roade vi oss med idag när vi åt frukost efter morgonsyslorna i stallet: räknade på vad för färg fölungarna kan komma att ha, spännande!

Det är så roligt att se när kugghjulen snurrar i Kims huvud! :P Hon måste bara lära sig att inte göra det svårare för sig än vad det är och tro lite på att det kan vara rätt också.. ;) Efter lite teori och frukost fick Kim sig ett riktigt träningspass på Fjarki, med fullt fokus på balans och sits, och när vi sedan släppt ut Fjarki i hagen och visiterade de dräktiga stona så såg vi den första tydliga rörelsen i Gerpla! Och bäbisen kickade lite på både mamma och Kim som var snabba med att sätta dit händerna! ;)

Fredagen den 16 november 2012 skålade pappa och jag i Twix efter ett glädjande besked som gjorde livet lite lättare att leva! Vad det gällde får ni veta förr eller senare... :) 

Inget direkt speciellt utöver det vanliga som händer här just nu, som är värt att rapportera om i alla fall...

Pappa bygger på sin carport,

julpyntet dyker upp lite här och lite där... ;)

och vi gnäller över att det blir mörkt allt fortare, så pass att man behöver ficklampa för att knyta skosnörena på kvällspromenaderna...

Måndagskvällarna är återigen vigda åt övningarna med kören (SOM jag har saknat det!) och i måndags firade vi vår fantastiska körledare Carina som fyllde år. Teamwork ledde till att Carro hade med sig kladdkaka och grädde och Lisa och jag hade fixat ett personligt Grattis-kort. Lite mysigt måste man ha det också! :)

Och i övrigt ser det ut ungefär så här här hemma:

Mamma och Mio tar igen sig

Nu är lunchen klar, LCHF lax och sparris-paj står det på menyn. Mums!

/Alexandra

Det är inte så himla konstigt att folk blir deprimerade så här års, det blir ju mörkt redan innan kl 17.. Då är man väldigt tacksam över att det går att tända upp så mycket som det går här hemma, framförallt på foderbordet och i ligghallen. Lyset runt motionsslingan är inte heller helt fel :P

Stona får sitt kraftfoder. Fv: Dís, Stella, Gerpla och Lif.

Vi försöker njuta så mycket som möjligt av vår sista tid med de gamla gubbarna. Häromdagen red Kim och jag ut med dem, och mamma följde med till fots. Ordentligt med reflexer utifall vi skulle komma i kontakt med jaktlaget, men i regel ringer vi runt för att få reda på i vilket område de kommer befinna sig innan vi ger oss ut. Det uppskattade de gubbarna, att få komma ut och se sig om lite, men det är inte samma framåtanda och tåga i dem längre.. Men så är det ju bara, tyvärr..

Lilla Mio växer så det knakar, tomtedräkten som Lisa och jag köpte till henne i England har hon redan vuxit ur. Blir nog att jag får ta fram symaskinen och trixa lite med den för att den ska passa till jul.

Mio myser med oss i soffan

Hon är med allt mer ute också för att socialanpassa sig. Ett par gånger nu har hon sprungit med när vi ridit för att hon ska lära sig att hänga med och hålla avstånd och så där, det gör vi dock bara hemma på motionsslingan än så länge.

Ser ni den gula pricken en bit efter mamma och Fjarki? Mio har alltid reflextäcke på sig när hon är lös ute.

Puss på dig Fjarki!

Annars händer inte så mycket mer än det vanliga här på gården just nu. Kim är här och pysslar och donar, hästarna rids, tränas och vidareutbildas, och en planering inför nästa sommars projekt börjar ta form. Den planeringen är ganska lik årets, men vi prioriterar iaf om lite.. ;) Efter en liten läcka i stalltaket har vi börjat inse att vi nästa år MÅSTE ta tag i projektet "byta färdigt stalltaket", vilket jag jublar över. Tänk va fint det kommer bli med nytt tak, nya vindskivor och hängrännor. Ja tack, det vill vi ha!

Man skulle vart miljonär bara, så hade allt gått betydligt fortare och enklare. Frågan är väl om man hade varit så mycket lyckligare dock. "Lyckan är inte att vara framme, lyckan är att vara på väg." sägs det ju, och jag tror allt att det ligger lite i det.

/Alexandra