Ett datum är satt. Datumet för när två änglar ska fara tillbaka till himlen. 

Ler och långhalm får göra den sista resan tillsammans, så som de gör allt annat. 

Harras & jag och Logi & Michelle, sommaren 2010
 

Logi är 28 år, blind, har utläkt spatt och har inte kunnat ridas på bett under alla de år vi haft honom på grund utav nerslitna kindtänder. Han kom till Sverige som 6-åring, importerades som tävlingshäst. Efter flyttar hit och dit hamnade han hos en bekant till oss, och vi blev senare ombedda att köpa honom då han inte längre fungerade i turridning. Vi tog reda på hans problematik, rehabiliterade honom och mycket snart fann vi varandra han och jag. Han var en fröjd att rida, med fyra fina välseparerade gångarter. Nu mera blandar han gärna gångarterna hej viljt för att han vill så mycket och så gärna men inte kan för att kroppen inte längre vill. Då går det dolkar i mattes hjärta.

Harras är 17 år med två förstörda knän och en stor förkärlek till mat. Som ung tränades och tävlades han i western, och placerade sig som bäst 5:a på ungdoms-SM. Med poängavdrag för att han visade tölt istället för trav. Hans knän höll inte och han triangelmärktes och lämnades ut på foder. När han därefter kom till oss var han fetare än någonsin och än värre i sina knän då fodervärden hopptränat honom med all hans övervikt. Hos oss återgick han till sitt forna jag, en smäcker, graciös och vacker häst vilket gjorde att smärtan försvann från hans rörelsemönster och kroppsspråk och hans vilja, arbetsglädje och framåtanda återvände. Det gav oss många fina år med Harras, men nu tar förslitningarna ut sin rätt och han vill inte längre. Vilket har lett till att vi tagit det svåra beslutet att låta dess båda herrar få gå vidare.

Tårarna bara rinner, men ett litet tag till får vi höra deras välkomnande "hummanden" när vi kommer med höt och ett litet tag till kan vi köra näsorna i deras manar och känna deras lukt. Ett litet tag till...

/Alexandra

Så här såg det ut häromkvällen när pappa serverade sina smörgåsar till lördagsmyset. Det är det godaste som finns, och går i regel alltid hem även hos gäster. Söndags morgon hade vi till och med frukostgäst just för att han hört ryktet om att det serverades "Jögges mackor" här på Degerö ;)

Stiliga pappsen 

 
Det fanns en orsak till till att vi fick frukostgäst, och det var att vi skulle åka in till Växjö Lisa och jag med Pontus och bränna lite pengar. Mest hans pengar, då hans vintergarderob behövde ses över.. Så han kom sist i snålhetstävlingen, men så går det när man drar på det så man måste köpa nya skor, ny jacka och nya jeans på samma dag! Jag kvalade in som tvåa, men så går det när man skämmer bort syrran med saker som hon faktiskt behöver när hon själv börjar snåla. Jag ville slippa höra gnäll över kalla händer och öron i vinter, så bjussade på ett par hanskar och en mössa till att ha i stallet. Till och med lunchen blev hon bjuden på ungen... Blev ett gäng nya handskar till mig också och nya stallskor, viktigast av allt! Lisa köpte bara en kofta för 50kr på rean, så hon vann snålhetstävlingen. Precis som vanligt.. ;)

Hon har lyckats vända på dygnet också så hon satt i baksätet och snarkade, både på dit- och hemvägen :P På hemvägen hade hon dock ett gäng frigolitskivor, till värmebaljans trälåda, i knät (läs över sig) så då hördes hon inte lika väl ;)
 

Idag ska vi kurera oss. Både Lisa och jag har åkt dit på nån förkylning, så känner oss som gelé med huvudet fullt med bomull. Alltid lika roligt. 

/Alexandra

Då var halmen hemma för vintern, känns alltid lika skönt.
 

Pappa var maskinförare och Pontus springare, och till en början gick allting bra. Tills ett av de bakre paren balar fick för sig att de skulle vinkla ner mot höt (som står ca 50cm lägre) när vi puttade in dem på logen... Vi ställer in dem så som de står i lastbilen (två på höjden) och sedan puttar vi dem längre in på logen med hjälp av ytterligare två som då hamnar längre fram mot portarna liksom... Svårt att förklara för någon som inte vet hur det brukar se ut. :P Som tur var stod det i alla fall en klen liten stöttepelare ivägen som bromsade dem lite innan vi upptäckte problemet. Det är så irriterande när något oförutsätt drar ut på tiden, nu då genom att vi fick fram med bogserlinor och dra balarna rätt igen. De väger inte så lite de där balarna, som ni kanske förstår av storleken att dömma. Men det löste sig snabbare och enklare än förväntat, som tur var. Som arbetsledare vill man inte ha några större problem att tampas med. ;)

Alla hästarna kom rusande när den bullrande maskinen kom körande med deras första halmbale för året. Här står de allihop, bara Gerpla som inte syns men hon står längst in till vänster bakom Dís. (För er som undrar var Logi och Harras är så går de i en annan hage, varpå de inte syns på bilden.)

När vi städade ur lastbilen ställde pappa till med konsert. "Ser du stjärnan i det blå" fick jag lyssna till, eller i alla fall den meningen ett par gånger om... ;)

Nu är mamma och pappa iväg för att lämna tillbaka lastbilen och när de kommer hem vankas finmiddag. Pappa ska servera sina smörgåsar, mums! 

/Alexandra

Såhär såg det ut när vi gick ut till stallet i morse. Tvi.

Mirabelle var inte heller så förtjust i snön. Hon satt hellre precis vid dörren i stallgången och solade sig.
 

Idag har vi varit en sväng i Växjö. Lisa skulle skriva in sig på arbetsförmedlingen, vi skulle handla lite mat, shoppa lite nödvändigheter nu när det blir kallt och så skulle vi växla tillbaka lite pund och sådära. Fick sitta 90 minuter på AF i väntan på att vi skulle få prata med någon. Jag fick höra att om jag skrev in mig igen så skulle jag få åka in till stan 5 dagar i veckan i 6 veckor för att söka jobb (som jag kan söka hemifrån) i nån viss lokal på heltid och sedan skulle det gå ner på halvtid... Hur ska jag kunna söka jobb i 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan? Det finns ju inte jobb så det räcker! Fast jag skulle ju få en coach och föreläsningar då ju också, som grädde på moset liksom. Jo men tjena, skulle inte tro det. Då klarar jag mig nog bättre själv och jobbar hästarna på heltid istället tills jag hittat mig något jobb. Eller tills det är dags för Kolmården igen. Tycker det där systemet är... nej jag ska nog inte säga det offentligt.

Och så sitter Lisas arbetsförmedlare och säger till henne att det inte är över nätet eller via AF man får jobb, utan genom att gå ut och lämna CV:n och presentera sig själv eller genom kontakter och familjemedlemmar. Hur katten ska jag hinna med det också då tänker dom sig, när jag skulle få en restid på 2-3timmar/dag också? Jag var 7 dagar i England och fick på den tiden 4 jobb. 4! (Genom att lämna ut CV:n och presentera mig... Där fanns ju dock inga lägenheter) Då är det väl för sjuttongubbar inte att skyffla ihop oss i ett offentligt rum och bänka oss vid datorer de borde göra..? Jag börjar förstå varför arbetsförmedlingen kallas arbetsförnedringen i folkmun, jag hade visst glömt riktigt hur... Ja, hur helt enkelt.

Så våra ärenden hann vi inte med då vi fick bråttom hem till valpen som inte kan vara ensam så många timmar i sträck än. Vi fick dock äta lunch ute, jag blir så väldigt lättretlig när jag är hungrig... Mamma var för trött för att köra hem, och då var det tydligen ett måste att jag åt innan jag fick köra pappas bil hem på det humöret jag var på... Jag vet inte vad hon pratar om... ;)

/Alexandra

Idag har jag gjort mitt bästa inköp under hela år 2012! Så länge den funkar det vill säga, men det utgår jag ifrån att den kommer göra. Jag köpte oss en värmebalja på lantmännen idag (En vattentunna till hästarna alltså, som håller värmen vilket gör att vattnet inte kommer frysa). Inget mer springade med vattenkokare flera gånger/dag hela vintrar här inte! Hör ni lovsången? :D Nu återstår bara stackars pappas del av arbetet, att installera den på sin plats, dvs i en frigolitisolerad trälåda (som inte är byggd än..). Men det kommer bli himla bra när det blir klart! :)

Här har ni min nya kärlek:
 

Investeringen ovan gjordes inte en minut förtidigt, för här kom snöblandat regn i morse och när vi satte oss i bilen för att åka till Lenhovda och köpa min älskling här ovan började det snöa på riktigt. Det låg till och med kvar när vi kom hem.
Vet inte riktigt om jag tycker om det här men förhoppningsvis dröjer det innan vintern kommer på allvar...

Men när den kommer är vi redo! Stalloverall (min näst bästa investering någonsin, hästarna borträknat) och värmebalja, I'm in love!  

/Alexandra

Efter morgonens stallsysslor satte vi, jag, mamma, Lisa och Kim, oss vid köksbordet med lite fika och tre papperskassar fulla med hästtidningar daterade ända tillbaka till 1990. Vi hittade en text i "Islandshästen" från 2004 (tror jag det var) som handlade om hästhanteringen och tillvägagångssättet vid inridning på Hólar, och jag blev helt salig! Det kunde lika gärna varit vi som skrivit texten.  Den tidningen är från och med idag helig.

Så här såg det ut på köksbordet i förmiddags:

Det är himla nyttigt att läsa diverse artiklar osv, tänka igenom det man läst och sedan bolla det med någon annan. Kim fick med sig en näpen liten hög som hon ska läsa tills nästa gång. Även om varken hon eller vi räknar med att hon ska hinna med hela den högen på den vecka som det är tills näst vi ses. ;)

Sedan gick vi vår vardagliga långtur med hundarna och hästarna stod så fint uppställda på kullen nere vid skogen, mot stigen till gamla elljusspåret, och väntade på oss när vi kom hem. Min mobil ville dock inte ladda upp den bilden till datorn av okänd anledning, så den får ni se en annan gång.

Förövrigt har dagen gått till diskussioner, diskussioner och diskussioner.. Tänk om man kunde få tjuvkika på hur livet kommer se ut om, säg, 5-10 år framåt, vad mycket enklare alla beslut skulle bli i dagsläget!

I helgen kommer i alla fall halmen för vintern hem, vilket känns jättebra. Sedan är det bara alla andra vinterförberedelser som ska hinnas med innan snön också. Ska komma snö/snöblandat ett par nätter i nästa vecka, men än är det väl förhoppningsvis för varmt i marken för att det ska lägga sig... Hoppas vi!

/Alexandra

Imorgon har vi varit hemma en vecka. Känns inte som vi gjort så mycket, men det kanske är för att det mesta går på rutin...

I lördags hade vi en riktigt produktiv dag här på gården. Pappa hade hemma en hjullastare för att ösa in ny sand i ligghallen och mocka runt foderbordet nu när det går mot vinter igen, och jag och Kim gick över sommarhagarnas staket så allt är helt inför vintern och sedan fick vi oss ett riktigt styrkepass när vi fick ösa in och fördela den sista sanden med handkraft.
   
      

När det var färdigjobbat för dagen körde pappa och jag tillbaka med maskinen och åkte sedan via Växjö för att handla och uträtta lite ärenden innan vi åkte hem igen. Mysigt med lite kvalitétstid med bara pappsen!

Igår donade pappa och Pontus med carporten som förhoppningsvis ska stå klar innan vintern anländer. Ett gäng hästtanter (jag får säga tanter eftersom jag själv blivit klassad som tant hela sommaren) var här igår och fikade våfflor. Lilltösen Alde hade uttryckt en önskan om att få testa islandshäst så hon fick provrida Fjarki. Lisa underhöll de yngre hästtanterna med piano-, gitarr- och sångstund när vi andra jagade på hästarna medans Virre fotade.

Efter morgonpasset i stallet roade jag mig med att göra lite höstfint i alla utekrukor. Blev mycket tjusigare än med de vissna sommarblommor som hängt med sedan i maj någon gång.
   

Imorgon ska jag till Malmö en sväng. Stackars Pontus har brutit båtbenet i handen (motocross, och folk säger att ridning är farligt..) och ska imorgon ner för att plocka stygnen efter operationen och få ett nytt förband (eller vad det nu heter, är inget gips utan nån specialskena och bomull och sånt). Så en mini-roadtrip står på agendan helt enkelt. :)

/Alexandra

Jaha, det gick inte riktigt så som vi hoppats med vårt äventyr till England kan man väl säga... 
I en vecka bodde vi hos Phillipa och hennes familj. Jake, sonen i huset, var en ängel och lånade ut sitt rum till oss. Varje vaken timme den veckan letade vi lägenhet i Bournemouth, Poole och Broadstone med omnejd, men ingen lycka. Alla lägenheter mindre än 4 r.o.k gick åt som smör i solsken och de visningar vi lyckades boka in bokades alltid av då de alltid blev uthyrda innan vi ens hann få titta på dem. De rum vi tittade på att hyra luktade antingen mögel eller också var det redan 8 inneboende och ett badrum... Känns som att vi spenderade veckan till fots eller på bussar hit och dit. 

Jobb var lättare. På två dagar hade jag fått ett jobb och ytterligare två arbetsintervjuer, Lisa hade ju redan jobb på en pub i Broadstone sedan tidigare, men det hjälpte inte särskillt med en lön på 55sek/timmen (före skatt!) när den billigaste lägenheten vi fick vantarna på skulle kosta 13000sek/månad. Exklusive vatten, värme, och alla andra räkningar och avgifter. Så vi la ner det projektet och reste hem i tisdags. Lisa har tagit ett sabbatsår och hoppas kunna återuppta sina studier nästa år när hon har lite mer tid på sig att hitta boende. Denna gången räckte inte tiden till då hon blev utkastad från det rum hon hyrde, av sin föredettas föräldrar, 4 veckor innan skolan skulle dra igång.

Vår enda fasta punkt. 
 

Då vi fick tömma Lisas rum så hastigt och lustigt (med ett väldigt otrevligt och förnedrande bemötande..) så står det kvar ett par packade väskor hos Phillipa som vi får åka över och hämta någongång inom den närmsta framtiden, och till sommaren får vi möjlighet att gengälda gästfriheten som Phillipa med familj visade oss när de kommer över för att hälsa på oss. Phillipa som redan var en god vän till Lisa har nu blivit en nära vän till hela familjen. Vi vann något utav en storasyster på vårt lilla äventyr.

Så nu drar livet igång som vanligt här på gården istället. Egentligen gör det mig ingenting, har saknat gården och hästarna hela sommaren. Det blir liksom varken hackat eller malet när man bara pendlar hela tiden. Någon globetrotter är jag alltså inte. Det visste vi kanske redan, men nu kan vi vara säkra på det! ;)

/Alexandra