älskade älskade lillasyster Lisa.

En syster är ett stöd

och en hjälpande hand.

Hon är bunden till dig

med ett kärleksfullt band.

Som lilla... eller stora...

är hon dig ganska lik.

Hon finns i många minnen

och hon gör din levnad rik.

Det känns tryggt att hon vet

varifrån du kom,

att hon ser vad du gör

och att hon bryr sig om.

Med henne kan du dela

både sorger och skratt...

En syster är en gåva

-en ovärderlig skatt.

/Alexandra

Stallet igår då. Började som vanligt med lite sysslor, och jag passade samtidigt på att ta Jenny åt sidan och bad henne berätta sin version av vad som hände i söndags när jag inte var med. Sedan samlades vi i stallgången och jag ifrågasatte varför Jennys och Carmens versioner om olyckan inte stämde överrens. Carmen berättade då sin version igen och Ebba höll med om att det var så det gått till och tog på sig ansvaret för att kommunikationen mellan henne och Jenny inte fungerat. Jag utgår då ifrån att det är versionen som Carmen, Ebba och Jörgen återberättar som stämmer och att Jenny behöver lära sig att andas och ta det lugnt i stressiga situationer så att hon kan ta ansvar för vad hon gör och således kommer ihåg situationen i efterhand.

Jag funderar således på hur man kan uppfatta en situation så olika, och hur jag ska kunna känna mig trygg med att lämna dem själva med hästarna som betyder så mycket för mig när de uppenbart inte är hundraprocentigt uppmärksamma och allerta i alla lägen utan blir en "black om foten" på Carmen som efter två års tid borde kunna förlita sig på att de hjälper till snarare än ställer till olyckor genom en så enkel grej som att inte lyssna på och följa instruktioner. Vi har inte tjatat om saker och ting i över två år för att det inte är viktigt eller för att vi inte har bättre saker för oss, vi fortsätter att tjata om saker som kan kännas som bagateller just för att det är det det inte är. Minsta lilla "bagatell" kan bli livsavgörande, ex som det faktum att man släpper hästarna samtidigt och absolut aldrig släpper den som är högst i rang först! Nu fick de se vad det kunde resultera i och jag är bara evigt tacksam för att de inte på så sätt blev vållande till Harras död. Ebba ska ha credit för att hon höll huvudet kallt, kommunicerade med Carmen och försökte hjälpa till att lugna ner och fånga in Harras när han skenat iväg med grimma och grimskaft på.

Jag ska inte skälla ut dem via bloggen då jag inte skällde ut dem öga mot öga heller, utan jag fortsätter med att bara vara lycklig för det faktum att Harras överlevde och inte trampade på grimskaftet, slog en kullerbytta i farten och bröt nacken, eller fick panik och drog igenom staketet och fick med sig hela flocken ner på storevägen och blev överkörda tillsammans med exempelvis Ebba som eventuellt gett sig på att få bort dem därifrån. Samt för det faktum att mamma inte spräckte skallen i fallet.
Jag har så svårt för att förstå hur man inte kan "think ahead" och försöka förutse händelseförlopp och på så sätt kunna undvika dem, utan istället bara tar det som det kommer och utgå ifrån att "barn som trillar ju oftast trillar emellan de vassa sakerna..." Man ska lära av sina egna misstag, men de som kan bli livsavgörande kanske man kan undvika!

Jenny valde att inte rida igår, så Ebba och Fjarki fick paddocken för sig själva och tränade lite öppna, trav och tölt innan de avslutade med att skritta av runt ovalen.

Ebba och Fjarki i tölt

Det är festligt att se hur det nu är de små detaljerna och den faktiskta förståelsen för gångarterna och hjälperna som är det som Ebba behöver feedback på, och att det kan vara små "bagateller" från lektion nummer 1 som kan bli avgörande för hurvida en övning blir bra eller inte, eller det faktum att något hon kommit undan med eller slarvat med nu kommer och biter henne i baken emellanåt.
På bilderna ser ni också de shortchaps som Ebba köpte för sitt presentkort på Hööks som hon fick utav oss i födelsedagspresent, och nedan ser ni vad jag fick utav dem igår i födelsedagspresent. Doftade gott, tack så mycket! :)
 

/Alexandra

Många av er har säkert inte hört att vår storpudel lämnat oss, ett gemensamt beslut som togs då hon inte riktigt kommit tillbaka efter en hjärnblödning i julas. Hon återfick inte balansen och fick svårt med avståndsbedömning. Därför beslutade vi att hon fick somna in lugnt och tryggt här hemma istället för att det skulle hända en olycka eller under panik en helg när man inte får tag i någon veterinär. Tack till Vet.D som gjorde en sorglig stund till ett fint minne.
Dito blev 14 år gammal.

Här minns vi dig. Pappa har gjort fint och blomsterurnan valde han för att den heter "Hillevi", precis som farmor gjorde.

Jag firade min födelsedag här hemma på gården med mor min. Precis som alltid började dagen i stallet, jag pratade lite extra med Viddi och kollade så allt stod rätt till med honom efter kastreringen. Ingen feber och ingen inflammation, peppar peppar!

Sedan blev det en liten tur till Växjö för att köpa födelsedagsmiddag. Passade på att inviga födelsedagspresenten från Lisa och Luke, min nya favoritscarf! Trollsländor är för mig som fjärilar är för Lisa.

Väl hemma igen blev det hemgjord pizza till lunch: tonfisk, körsbärstomater, rödlök, fefferoni och chilibearnaise.  

Middagen blev panerad torsk, sötpotatispommes, mammas räksås och baby spenat och machesallad.

Till efterrätt blev det tårta med färska jordgubbar...

 
Stackars mamma fick också tårta, i soffan där hon sitter platsad sedan i söndags.
 

och så avslutade vi med lite påsktryffel (som jag hade gjort till födelsedagsfesten på Blåbergsköp men som vi glömde bort att ta fram, typiskt!). Halva följde med mig ner hit och halva lämnade jag kvar åt Stellan.

Idag kommer Duon ca kl 17.15 istället för på söndag då jag vill vara närvarande denna veckan pga uppenbara skäl. På fredag åker jag uppåt igen och jobbar mina första dagar lördag-söndag, ska bli spännande att gå bredvid och se hur saker och ting fungerar där! :)

/Alexandra 

A sister's love is special
in oh, so many ways.

Now miles stretch between us

and minutes turns to days.

We've shared so much as children

the tears, the joys, the pain.
A lifetime spent together

those memories remain.

In times gone by we've pondered

the paths our lives has taken,

knowing in spite of this

our sister love unshaken.

A sister's love is special

in ways that are unspoken.

Still that blinding force exists.

Our sister love unbroken.

Grattis på din 22:a födelsedag
min älskade storasyster.

Skickar dig all vår kärlek (på posten;P)

så ses vi om några månader.

Saknar dig systra mi!

Älskar dig. Hoppas du får en superbra födelsedag

och att all your dreams come true

ingen förtjänar det mer än du.

Puss, kram och kärlek

från

Lisa och Luke

Presentöppning vid datorn, med syster och svåger på Skype
 

Grattis Alex önskar mamma och pappa:

En halv häst i födelsedagspresent! Jo, jag tackar jag! :D

/Alexandra

Stellan fyllde 31 år den 21/4, jag fyller 22 år den 24/4 och nu i april är det ca 6 månader sedan jag flyttade 30 mil ifrån mina hästar och nära och kära för kärlekens skull. Allt detta firades i lördags, och jag var så lycklig som fick ha mina föräldrar och de närmsta vännerna hos mig.
I tisdags åkte jag upp till Söderköping med en lång att-göra-lista och ett välorganiserat schema. I baksätet hade jag Jennie, Sonny och deras lilla Liv, och i bagaget fanns det inte mycket till luftutrymme om vi säger så. Sällskapet i baksätet lämnades av vid bussterminalen i Söderköping och åkte vidare till Nyköping för att spendera lite tid med Sonnys släkt och vänner. På onsdagen städade, städade och städade jag. Torsdagen var handlingsdagen, jag hämtade upp Jennie och Liv i Norrköping och så bakades det rulltårtor på kvällen. På fredagen gjordes den huvudsakliga delen av maten och på kvällen kom grabbarna hem. På lördagen fixades det sista med maten och pyntandet, och så hämtade vi Sonny som kom med bussen till Söderköping.

Jag kan inte tacka Jennie tillräckligt för hennes engagemang och hjälp, hade inte hon funnits där och hållt styr på grabbarna, städat undan Stellans tilldelade uppgifter och pyntat så hade det inte hunnits med. Det är en lyx att inte vara den enda engagerade vuxna i huset, en lyx som jag inte är bortskämd med. Det är så skönt att kunna lämna grabbarna med en vuxen som tar kontrollen och styr upp istället för att låta helvetet braka lös. Uppskattar att mina vänner säger ifrån och inte låter grabbarna bete sig hursomhelst varken mot dem eller mot varandra så jag kan slappna av och koncentrera mig på mitt istället för att alltid ha ett öra och ett öga på vad grabbarna ställer till med. När de väl fattat att det var dags att uppföra sig och lyssna oavsett vem det var som sa till dem och att de inte kunde tjura eller tjuta sig till enbart de roliga sakerna så hade vi det riktigt mysigt. Så, ett STORT TACK till Jennie helt enkelt.

Runt kl 14 anlände resten av Smålandsgästerna, mor, far och Stina, och därmed började också fotodokumenteringen.

Blåbergsköp
 

Grabbarnas konstverk som de åstadkom med hjälp av Jennie.

"Vänner är den släkt man väljer"
Jennie, Stina, Liv och jag

Gudmor och guddotter  

Tuffing på väg ut med Jennie och Sonny för att göra sig av med lite överskottsenergi...

Uppdukat till fest
med mitt hembakta bröd, ett sesamfrö/vallmofrö och ett parmesanost/flingsalt/timjan,  min hemgjorda hamburgerdressing, min hemgjorda ingefärsdricka och...

 
mina hemgjorda potatissallader, en med chilli och en med gräslök.

Karlarna skötte grillningen. Plus för att de redde sig själva, minus till värden som inte organiserade ordningen beroende på vilket kött som behövde längst tid...

Grabbarna busade med kusin Vilma

Efter maten tog jag igen lite efterrättspoäng med S'mores då tårtan blev ett magplask (hade lite för många järn i elden och läste bara halva gör-så-här på dextrosgelatinet så två dl blev en liter extra vätska.. men ingen sa nåt om varken maten eller tårtan så antingen var allt ok eller så var allt skit.) 
Mysigt, coolt och gott tyckte grabbarna om att göra S'mores i allrummet!

När grabbarna blev upptagna med att äta sina så ryckte Stina in som tillverkare.

Anton 

Emil, mums!

Bäbismys, jag och Liv

Presentöppning. Stellan fick flest. Av mig och grabbarna fick han ett par arbetsbyxor, en finjacka, en tröja, organisering till garderoben och en dragkula. Av mina föräldrar fick han en ny tvättvinda. Jag fick en matpresent av grannarna, en blomma av svärmor och svärfar och del i matpresent från svåger med respektive och ännu en matpresent av mina vänner. Undrar om alla väljer att ge oss matpresenter som en pik till Stellan eller om de tror att han vistas i köket mer än för kaffets skull.. Lisa har skickat en från England som jag väntar med tills imorgon och då får jag även mors och fars. Om sambon anser mig vara värd någon gåva återstår väl att se, men det är väl bara att slösa kan jag tänka mig.

Sen drog vi igång enligt småländska traditioner och roade oss lite, dock bara smålänningarna som bjöd på sig själva och stod för underhållningen.

Emil ville gärna och ofta hålla lite i Liv, bra träning inför det halvsyskon som deras mor väntar. En bäbis i huset var bra tålamodsträning för dem då de förväntar sig att man hoppar på kommando och gärna lite innan.  

Sista gästerna gick hem sent och då hade jag redan kommit in i "andra andningen" och kunde inte somna utan låg fortfarande vaken i soffan när klockan ringde kl 06.00 kl 07.30 bagav jag mig mot första dagen på jobbet och lämnade på vägen av Stellan och grabbarna vid Stockeby. Jag kom hem vid 17.30 och var då inne i "tredje andningen" och körde således direkt ner till småland med sällskap av Jennie, Sonny och Liv då mamma ringt och berättat om en olycka som duon ställt till med i stallet som orsakat mamma ännu en skada. När sällskapet var avlämnat i Rottne var jag dock i tröttaste laget och drog igång full fläkt så kallt det bara gick och gjorde ett försök till att spränga högtalarna med dansbandsmusik. Väl hemma väntade en hemgjord pizza på mig och sedan slocknade jag innan huvudet landat på huvudkudden.

/Alexandra

Veckan som gått har varit ganska lugn, man kommer in i stallrutinerna ganska snabbt när man har levt med dem hela sitt liv. Mammas axel är lite bättre, men inte så mycket bättre att hon kan skära ner på värktabletterna fick hon klart för sig igår... På så sätt är hon hopplös, hon ska alltid vara så "duktig" och väntar inte ut skador och sjukdommar innan hon kör på som vanligt igen. Det är väl det som fått henne så sjuk från första början kan jag tro.
Nåväl, vi har mest bara varit hemma men i fredags gjorde vi en utflykt till Växjö för att se om Hööks fått in det tränset som jag spanat in åt Ganti. Det hade de inte utan vi fick köpa ett annat, men det gör ju inte så mycket då vi ändå behöver två träns/häst. Åt lunch på stan och köpte lite blommor och annat skoj, och avslutade dagen med en fika på Markan med pappa när han slutat jobbet. Ska bli spännande att se om jag får in allt i bilen på tisdag när jag kör upp till Söderköping, till min stora glädje ska jag få plats med en barnvagn, en jennie, en bäbis och en Sonny också men det tänkte jag nog inte på när jag fyndade en grill... Men det ska nog gå! :)

Igår var mommo och moffa här på födelsedagsfika. Morfar fyllde 75 år i förra veckan och jag fyller 22 år nästnästa vecka, så vi slog ihop det nu när jag ändå var nere. Här har ni LCHF-tårtan:

När de åkt hem kom Duon som bytt dag denna veckan. Vi började med lite stallarbete och sedan red Jenny självständigt på Harras och Ebba jobbade DJ. Vi började med löslongering, sedan satt Ebba upp och tränade med kavaletti och så avslutade vi med en runda i skogen.
Ebba och DJ

Fv: Ebba och DJ, Jenny och Harras

Efter skogsturen jobbade jag Ganti som fick inviga sitt nya träns och fick sadel på sig för första gången hos oss.

Och så satt jag på honom för första gången. Innan jag börjar rida honom vill jag dock att han ska bli mer bekväm med utrustningen. Så själva sittandet var mest av egoistiska skäl igår, men jag ville så gärna!

Idag ska nog Logi få gå på skogstur med matte i det fina vädret. Imorgon åker vi tidigt till Kalmar med Viddi som ska kastreras, han ska var på plats kl 08.00 och om allt går jättebra så får vi hämta honom kl 14.00 De timmarna ska vi fördriva med att provsitta soffor på IKEA (att titta kostar ju inget) och se om tränset till Ganti finns att köpa på Hööks där istället. På tisdag blir det också en tidig start då jag förhoppningsvis kan få komma till gummiverksta'n i Åseda och lägga på nya sommardäck, *ARGH*, innan morgonsysslora i stallet och direkt efter dusch och frukost beger vi oss uppåt. På lördag fyller Stellan 31 år som vi firar med en sammanslagen födelsedags/inflyttingsfest för både honom och mig. Hur många av hans gäster som kommer vet jag inte, men till min stora glädje kommer alla mina närmsta vänner! Och på söndagen är det introduktion på jobbet! Späckat schema, men det trivs jag med!

/Alexandra

Som vår vana trogen spenderade vi söndagsförmiddagen i stallet med Duon (Kajsa har som sagt dragit ner på ridningen, så Trion har återgått till att heta Duon).

Ganti fick också jobba lite idag, och det föll sig som så att det blev jag som jobbade honom i rundkorallen. Framstegen från förra gången var markanta och han har fått ett mycket friare och finare steg. Han tar liksom ut hela steget nu istället för att kännas stel och han har blivit mycket friare i bogarna. Allt bus med Viddi har nog gjort honom gott.  

Idag var Gantis andra gång i rundkorallen hos oss,  och tänk att han skrev under kontraktet! Lycklig Alex! Han följde mig ut i paddocken, över mattan, slalom runt konerna, över kavaletti och mellan tunnorna... Känslan går inte att beskriva när detta stora, graciösa, självständiga djur väljer att följa dig utan grimskaft eller något som helst tvång.

Idag fyller Ebba 15 år, och hon började sin födelsedag med en ridtur på Fjarki. Hon har fått sin födelsedagspresent från Degerö i förskott, får se vad hon köper för fint för sitt presentkort på Hööks. :)

Ett stort grattis till dig Ebba!

/Alexandra

Här är solstrålen Liv som stått för allt bäbisgos förra veckan. Hoppas på mer under veckan som kommer, och förhoppningsvis kanske Jamie och hans mamma också har lite tid över.   

Det är härligt med vänner som hjälper och stöttar, och som vågar stå för deras åsikter om än det ena än det andra oavsett om det är vad jag vill höra eller inte. Ärlighet varar längst, och jag är så tacksam för att jag har så underbara vänner även om jag just nu känner mig som en blodigel som bara tar och tar energi utan att direkt orka ge någon tillbaka.

Det här med att planera i förväg tycks vara något nytt för somliga i Östergötland som nu har planerat om och därmed kört min planering, som utgått ifrån deras, i stöpet. Jag är därför redan tillbaka i Småland efter att varit i Söderköping mån-tors. Jag kan inte planera om i mitt schema, när det exempelvis handlar om inplanerade veterinärsresor med hästarna, bara för att Stellan nu plötsligt skulle ha barnen på påsklovet (istället för denna veckan som jag var uppe) och därför hade behövt ha en barnvakt då barnens farmor och farfar inte är hemma. Jag erbjöd mig att underlätta för honom genom att ta med mig barnen hit, men han insåg kanske att de likagärna kunde vara med honom i ladugården som med mig i stallet. Vilket jag tackar för då de inte fått lära sig att visa respekt för djuren utan blir farliga att ha med sig då de inte heller ämnar lyssna när man ber dem att inte springa eller skrika... Dessutom känner jag att jag vill få så mycket tid som bara möjligt med familjen, vännerna och hästarna nu innan jag ska börja jobba den 28 april och inte vet hur mina möjligheter till att åka ner och träna hästarna kommer se ut. Så nu har jag en vecka att bara umgås så mycket som möjligt innan jag åker upp igen för att städa huset innan det blir födelsedags/inflyttningsfest för mig och Stellan den 21 april.

Då tvättmaskinen var trasig (den uppskattade inte Stellans tvångsmatning med pennor, skruvar och muttrar mm) och jag försöker lära man och barn att saker inte städar undan sig själva, så fick jag lite tid över till att göra roliga saker dessa tre dagarna innan jag körde ner igen för att underlätta för mamma som dragit på sig en skada i axeln som kan bli kronisk om hon inte slutar överbelasta den. Jag hann få med mig en ny förkylning från Östergötland efter att ha fått va frisk i 2 dagar, men det börjar kännas som en vana att vara sjuk. Jag nöjer mig med att locket för vänsterörat efter öroninflammationen är mer eller mindre borta, även om jag fortfarande hör min egen röst väldigt väl när jag skrålar med till radion...

En av de roliga saker jag gjort var att olja utemöblerna. Att ta hand om saker man har så att de håller längre verkar också vara något som kommer med att vara snållänning. Smålänning menar jag ju förstås, förlåt mig. ;) 
 

Dynboxen som ses på bilden ovan har också kommit till nu senaste veckan. Där ska barnens sandlådeleksaker bo är tanken, men först ska den agera påskägg. Jag förberedde en skattjakt åt barnen, som jag hoppas Stellan inte glömmer, som kommer sluta med att de hittar sina påskägg, ett krocketspel, en fotboll och varsin ny spade+hink i dynboxen.

Dukat påskfint gjorde jag också, och för att skydda mina tygdukar och sånt så köpte jag en genomskinlig vaxduk. Bästa investeringen hittills! Karln fick ha det praktiskt och jag fick ha det fint, en bra kompromiss?
 

Stellan hävdar att barnen inte bryr sig värst om att få göra fint och pynta så då gjorde jag det själv istället för att lämna det till dem när de kommer hem på måndag. (Misstänker att det handlar om att Stellan vill slippa engagera sig och dem i det, men det har ni inte hört från mig...) Så här fint blev det ute, glömde ta någon bild på riset inne...

Ikväll vankas "pappas smörgåsar" till kvällsmat, han vet hur han kan bidra till guldkant på tillvaron minsann!

/Alexandra