Grisepass. Taktfel. Det är fel av oss att kalla taktfel i tölten för grisepass, det är så mycket mer än så. Vi har fått en del missförstånd och kommentarer pga det, och vi vill klargöra/rätta till detta. Vårt misstag, ber om ursäkt.

Grisepass är ett tvåtaktigt lateralt rörelsemönster utan sväv, helt oönskat så som "gångart". Vilket många hästar går i pga smärta, fetma, växtvärk (här är det viktigt att poängtera att förekommer det under en längre period bör man låta en veterinär undersöka unghästen/fölet!) eller felaktig ridning eller avel.

Ja, orsakerna till taktfel är många och inte sällan en kombination av problem.

Tölt är en fyrtaktig gångart. Taktfel blir det så fort något bens nedslag närmar sig ett annats nedslag. Lateralt = passtakt och diagonalt = travtakt.

Fjarki är mycket lyhörd och känslig, så många som provat att rida honom får taktfel. Här kommer några tips som man kan tänka på om man vill förhindra taktfel.

 - Många rider helt enkelt sina hästar för länge, över vad hästen har i energi, muskelstyrka eller kondition.

 - Ofta driver ryttaren för lite. Ryttaren kan också "tajma" gas och broms för nära eller rent av samtidigt. Hästen bli då trängd/spänd/förvirrad och kan "låsa sig" och tappa takten.

- För hög hand är en annan tabbe, så att man "tappar bakdelen" och får taktfel. Oerhört många rider sina hästar till underhals, då får man en viktfördelning som inte är optimal för hästen. Hästen belastar då frambenen och tappar ryggmuskelaturen. Hästen får en välmusklad underhals (ej önskvärt) och kortar sin överlinje som blir omusklad (ej önskvärt). Men man får många gånger en spektakulärare aktion, med bl.a kotledsinflamation som slutprodukt. Inte sällan ser man också skador på tänderna i detta skede.

Hästen bär av naturen en större del av sin vikt på frambenen. 60% fram, 40% bak.
En god ryttare ser till att utbilda sin ridhäst till att bära mer med bakdelen, för att fördela ryttarens vikt, så att hästen inte ska gå sönder. Man ska rida hästen "bakifrån och fram".

- För grov hand eller ingen eftergift är andra problem som kan leda till taktfel. Hästen blir då också spänd och en spänd häst kan inte hålla takten, då den styvnar i sidorna.

Man kan studera svansen på en töltande häst, får svanstaglet en tydlig böljande sidledes rörelse uppifrån svansroten och ner hela tiden, så kan man vara mycket säker på att det är en ren taktmässig tölt.

Taktfel. Det är ganska intressant att studera tävlingsbilder och -filmer och se hur oerhört vanligt det är med taktfel högt upp i klasserna! När mamma gick sportdommare utbildningen så satt de och tittade på islandshäst film i slowmotion, det är skrämmande att se hur många som har taktfel. Kolla får ni se, ni har säkert någon film från en tävling eller avelsvisningar där hemma.

Men det är ju så att aktionen går fortfarande före, på bekostnad av takten i dessa samanhang. Eller?

För er som hört av er och trott att Fjarki mår dåligt, vill jag bara meddela att han, enligt expertisen, mår prima. Vi har t.o.m blivit rådda att röntga honom, för att få honom friröntgad. Men det kostar och vi har ingen önskan att tävla, utan vi rider för att få en optimal samhörighet med hästen.  Rosettjakt, nej, inte med Fjarki iaf.
Rehabilitering har blivit lite av vår specialitet. Det är en utmaning av dina kunskaper, att ta reda på vad som är fel och rätta till det. Är det inte allt för långt gånget så går det att läka det både fysiskt och psykiskt.

Därmed inte sagt att dessa blir lika hållbara i framtiden.

Men vi har räddat ganska många hästar från slakt och även triangelmärkning genom åren.

En välmående häst och en god ryttarkunskap, är det som är viktigast för oss.

Rid med hjärta och hjärna, och var rädd om formen och takten.

Fjarki i hagen.

/Alexandra