Då var halmen hemma för vintern, känns alltid lika skönt.
 

Pappa var maskinförare och Pontus springare, och till en början gick allting bra. Tills ett av de bakre paren balar fick för sig att de skulle vinkla ner mot höt (som står ca 50cm lägre) när vi puttade in dem på logen... Vi ställer in dem så som de står i lastbilen (två på höjden) och sedan puttar vi dem längre in på logen med hjälp av ytterligare två som då hamnar längre fram mot portarna liksom... Svårt att förklara för någon som inte vet hur det brukar se ut. :P Som tur var stod det i alla fall en klen liten stöttepelare ivägen som bromsade dem lite innan vi upptäckte problemet. Det är så irriterande när något oförutsätt drar ut på tiden, nu då genom att vi fick fram med bogserlinor och dra balarna rätt igen. De väger inte så lite de där balarna, som ni kanske förstår av storleken att dömma. Men det löste sig snabbare och enklare än förväntat, som tur var. Som arbetsledare vill man inte ha några större problem att tampas med. ;)

Alla hästarna kom rusande när den bullrande maskinen kom körande med deras första halmbale för året. Här står de allihop, bara Gerpla som inte syns men hon står längst in till vänster bakom Dís. (För er som undrar var Logi och Harras är så går de i en annan hage, varpå de inte syns på bilden.)

När vi städade ur lastbilen ställde pappa till med konsert. "Ser du stjärnan i det blå" fick jag lyssna till, eller i alla fall den meningen ett par gånger om... ;)

Nu är mamma och pappa iväg för att lämna tillbaka lastbilen och när de kommer hem vankas finmiddag. Pappa ska servera sina smörgåsar, mums! 

/Alexandra