Ett datum är satt. Datumet för när två änglar ska fara tillbaka till himlen. 

Ler och långhalm får göra den sista resan tillsammans, så som de gör allt annat. 

Harras & jag och Logi & Michelle, sommaren 2010
 

Logi är 28 år, blind, har utläkt spatt och har inte kunnat ridas på bett under alla de år vi haft honom på grund utav nerslitna kindtänder. Han kom till Sverige som 6-åring, importerades som tävlingshäst. Efter flyttar hit och dit hamnade han hos en bekant till oss, och vi blev senare ombedda att köpa honom då han inte längre fungerade i turridning. Vi tog reda på hans problematik, rehabiliterade honom och mycket snart fann vi varandra han och jag. Han var en fröjd att rida, med fyra fina välseparerade gångarter. Nu mera blandar han gärna gångarterna hej viljt för att han vill så mycket och så gärna men inte kan för att kroppen inte längre vill. Då går det dolkar i mattes hjärta.

Harras är 17 år med två förstörda knän och en stor förkärlek till mat. Som ung tränades och tävlades han i western, och placerade sig som bäst 5:a på ungdoms-SM. Med poängavdrag för att han visade tölt istället för trav. Hans knän höll inte och han triangelmärktes och lämnades ut på foder. När han därefter kom till oss var han fetare än någonsin och än värre i sina knän då fodervärden hopptränat honom med all hans övervikt. Hos oss återgick han till sitt forna jag, en smäcker, graciös och vacker häst vilket gjorde att smärtan försvann från hans rörelsemönster och kroppsspråk och hans vilja, arbetsglädje och framåtanda återvände. Det gav oss många fina år med Harras, men nu tar förslitningarna ut sin rätt och han vill inte längre. Vilket har lett till att vi tagit det svåra beslutet att låta dess båda herrar få gå vidare.

Tårarna bara rinner, men ett litet tag till får vi höra deras välkomnande "hummanden" när vi kommer med höt och ett litet tag till kan vi köra näsorna i deras manar och känna deras lukt. Ett litet tag till...

/Alexandra