Såhär såg det ut när vi gick ut till stallet i morse. Tvi.

Mirabelle var inte heller så förtjust i snön. Hon satt hellre precis vid dörren i stallgången och solade sig.
 

Idag har vi varit en sväng i Växjö. Lisa skulle skriva in sig på arbetsförmedlingen, vi skulle handla lite mat, shoppa lite nödvändigheter nu när det blir kallt och så skulle vi växla tillbaka lite pund och sådära. Fick sitta 90 minuter på AF i väntan på att vi skulle få prata med någon. Jag fick höra att om jag skrev in mig igen så skulle jag få åka in till stan 5 dagar i veckan i 6 veckor för att söka jobb (som jag kan söka hemifrån) i nån viss lokal på heltid och sedan skulle det gå ner på halvtid... Hur ska jag kunna söka jobb i 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan? Det finns ju inte jobb så det räcker! Fast jag skulle ju få en coach och föreläsningar då ju också, som grädde på moset liksom. Jo men tjena, skulle inte tro det. Då klarar jag mig nog bättre själv och jobbar hästarna på heltid istället tills jag hittat mig något jobb. Eller tills det är dags för Kolmården igen. Tycker det där systemet är... nej jag ska nog inte säga det offentligt.

Och så sitter Lisas arbetsförmedlare och säger till henne att det inte är över nätet eller via AF man får jobb, utan genom att gå ut och lämna CV:n och presentera sig själv eller genom kontakter och familjemedlemmar. Hur katten ska jag hinna med det också då tänker dom sig, när jag skulle få en restid på 2-3timmar/dag också? Jag var 7 dagar i England och fick på den tiden 4 jobb. 4! (Genom att lämna ut CV:n och presentera mig... Där fanns ju dock inga lägenheter) Då är det väl för sjuttongubbar inte att skyffla ihop oss i ett offentligt rum och bänka oss vid datorer de borde göra..? Jag börjar förstå varför arbetsförmedlingen kallas arbetsförnedringen i folkmun, jag hade visst glömt riktigt hur... Ja, hur helt enkelt.

Så våra ärenden hann vi inte med då vi fick bråttom hem till valpen som inte kan vara ensam så många timmar i sträck än. Vi fick dock äta lunch ute, jag blir så väldigt lättretlig när jag är hungrig... Mamma var för trött för att köra hem, och då var det tydligen ett måste att jag åt innan jag fick köra pappas bil hem på det humöret jag var på... Jag vet inte vad hon pratar om... ;)

/Alexandra