Igår var Martina och Camilla här och hälsade på, och Martina och jag tog en runda i skogen med Harras och Logi.

Rundan blev inte riktigt som vi tänkt oss då vi mötte Tryggve, Pär och deras stora maskiner vid korsningen mot Aresjö. De höll på med något som hade med fibern att göra, så vi tog närmsta vägen hem därifrån för att inte vara ivägen mer än nödvändigt.

Men vi var glada ändå :)

Martina och Harras

Jenny, Ebba och Kajsa var här idag.

Jenny och Ebba jobbade dressyr med Carmen, och vid lektionens slut red de båda öppna utan problem.

Ebba och Fjarki närmast, Jenny och Logi i bakgrunden.

Då har Pontács 1-årsdag passerat. Tänk vad fort tiden går.

Nu börjar nedräkningen på allvar för Stellas fölning, som räknas bli i slutet av första veckan i juni. Bevakningskameran är på plats och inställd, fölbädden är klar.

Nu är det bara att vänta. Mjölken skiftar i gult och börjar bli klibbig, hon börjar plåna ut bak, banden börjar mjukna, men än är det ett litet tag kvar.
studerar man henne en stund ser man tydliga rörelser ovanför svansroten och när jag var ute i hagen med Ebba, Jenny och Kajsa förra veckan hade fölet en riktig sparkuppvisning.
Hu, vad jag längtar efter den lilla krabaten. Hoppas innerligt på ett stoföl, gärna svartskäck med bläs, sin mors fantastiska gång (blir inte ledsen om den rör sig som sin far heller, han är ju spektakulär han också), och sin pappas luft, dvs inte lika djup bål som Stella har.

Men i slutändan är ju det viktigaste att allt går bra, så får det bli vilket kön eller färg det vill.

Som tidigare sagt är det enda vi vet 100 procentigt är att det blir en liten skäckunge, Vidir är ju homozygot skäck.

Trots att hon är högdräktig och tung kan hon sväva...

/Alexandra  

Grisepass. Taktfel. Det är fel av oss att kalla taktfel i tölten för grisepass, det är så mycket mer än så. Vi har fått en del missförstånd och kommentarer pga det, och vi vill klargöra/rätta till detta. Vårt misstag, ber om ursäkt.

Grisepass är ett tvåtaktigt lateralt rörelsemönster utan sväv, helt oönskat så som "gångart". Vilket många hästar går i pga smärta, fetma, växtvärk (här är det viktigt att poängtera att förekommer det under en längre period bör man låta en veterinär undersöka unghästen/fölet!) eller felaktig ridning eller avel.

Ja, orsakerna till taktfel är många och inte sällan en kombination av problem.

Tölt är en fyrtaktig gångart. Taktfel blir det så fort något bens nedslag närmar sig ett annats nedslag. Lateralt = passtakt och diagonalt = travtakt.

Fjarki är mycket lyhörd och känslig, så många som provat att rida honom får taktfel. Här kommer några tips som man kan tänka på om man vill förhindra taktfel.

 - Många rider helt enkelt sina hästar för länge, över vad hästen har i energi, muskelstyrka eller kondition.

 - Ofta driver ryttaren för lite. Ryttaren kan också "tajma" gas och broms för nära eller rent av samtidigt. Hästen bli då trängd/spänd/förvirrad och kan "låsa sig" och tappa takten.

- För hög hand är en annan tabbe, så att man "tappar bakdelen" och får taktfel. Oerhört många rider sina hästar till underhals, då får man en viktfördelning som inte är optimal för hästen. Hästen belastar då frambenen och tappar ryggmuskelaturen. Hästen får en välmusklad underhals (ej önskvärt) och kortar sin överlinje som blir omusklad (ej önskvärt). Men man får många gånger en spektakulärare aktion, med bl.a kotledsinflamation som slutprodukt. Inte sällan ser man också skador på tänderna i detta skede.

Hästen bär av naturen en större del av sin vikt på frambenen. 60% fram, 40% bak.
En god ryttare ser till att utbilda sin ridhäst till att bära mer med bakdelen, för att fördela ryttarens vikt, så att hästen inte ska gå sönder. Man ska rida hästen "bakifrån och fram".

- För grov hand eller ingen eftergift är andra problem som kan leda till taktfel. Hästen blir då också spänd och en spänd häst kan inte hålla takten, då den styvnar i sidorna.

Man kan studera svansen på en töltande häst, får svanstaglet en tydlig böljande sidledes rörelse uppifrån svansroten och ner hela tiden, så kan man vara mycket säker på att det är en ren taktmässig tölt.

Taktfel. Det är ganska intressant att studera tävlingsbilder och -filmer och se hur oerhört vanligt det är med taktfel högt upp i klasserna! När mamma gick sportdommare utbildningen så satt de och tittade på islandshäst film i slowmotion, det är skrämmande att se hur många som har taktfel. Kolla får ni se, ni har säkert någon film från en tävling eller avelsvisningar där hemma.

Men det är ju så att aktionen går fortfarande före, på bekostnad av takten i dessa samanhang. Eller?

För er som hört av er och trott att Fjarki mår dåligt, vill jag bara meddela att han, enligt expertisen, mår prima. Vi har t.o.m blivit rådda att röntga honom, för att få honom friröntgad. Men det kostar och vi har ingen önskan att tävla, utan vi rider för att få en optimal samhörighet med hästen.  Rosettjakt, nej, inte med Fjarki iaf.
Rehabilitering har blivit lite av vår specialitet. Det är en utmaning av dina kunskaper, att ta reda på vad som är fel och rätta till det. Är det inte allt för långt gånget så går det att läka det både fysiskt och psykiskt.

Därmed inte sagt att dessa blir lika hållbara i framtiden.

Men vi har räddat ganska många hästar från slakt och även triangelmärkning genom åren.

En välmående häst och en god ryttarkunskap, är det som är viktigast för oss.

Rid med hjärta och hjärna, och var rädd om formen och takten.

Fjarki i hagen.

/Alexandra  

Idag har mamma och jag slitit för att få i ordning klubbrummet efter att vi kunnat flytta upp allt hö och halm på logen. Tanken var även att vi skulle haft MHV-möte och köpa-byta-sälja dag där idag men det blev lite utav ett fiasko då det bara var vår trogne sekreterare Anna som kom… Varför vet jag inte.

Ebba, Jenny och Kajsa var här och red idag. Ebba och Jenny har varit här ett tag nu, och idag började även lillasystern Kajsa. Ebba fick byta medryttarhäst till Fjarki för att Kajsa skulle få Harras. Vi var lite spända inför hur Ebba och Fjarki skulle fungera ihop, då Fjarki är Harras totala motsats.

Vi fick dock idag se hur otroligt långt Ebba har kommit med sin ridning och förståelse för hästen och sina hjälper sedan hon började här och vi blev så stolta över henne!
Jag hoppas du förstod det Ebba, du var jätteduktig idag och både Carmen och jag bubblade av stolthet över dig. Fjarki är ingen lätt häst om man inte vet vad man gör men du klarade honom med glans!

Fjarki som gärna överilar, grisepassar, har jättesvårt för att lita på sin ryttare och slappna av, länga överlinjen och gå i avslappnad fin skritt gick som en klocka för Ebba som både skrittade på lång tygel och gick i klockren tölt.

  
Ebba och Fjarki

Så avslutar vi dagen med en underbar bild som Lisa tagit på Árdís från Degerö.

/Alexandra  

  
Igår var Moa här och red sin merdryttarhäst Harras. Han är svart konstantskimmel, en arabkorsning som gärna showar och har varit tävlad i western. Som bäst tog han hem en 5:e placering i ungdoms-SM.

Fler bilder finns i hans pixbox, www.degerogard.pixbox.se.  

Det gick jättebra för Moa och Harras igår, och när hon ridit klart fick småsyskonen Melina och Meja skritta runt lite. Melina red till och med helt själv bitvis, inte illa för en 7-åring. :)

Marcus, näst yngst i skaran, höll sig sysselsatt med att mocka runt foderbordet och i Logis spilta medans systrarna red. En arbetsam liten gosse, och bra blev det.

Melina sopade stallgången som blev så fin, så fin. Inget slarv där inte, och så mockade hon Fjarkis box. Det är ett gäng duktiga kusiner jag har minsann! :)

/Alexandra

Igår var det dags för den årliga körresan till Liseberg för mina kusiner, Moa och Michelle. Jag hade blivit ombedd att följa med som ansvarig för Michelle och hennes kompis Anna-Lena, och jag kan inte påstå att jag tvekade särskilt länge. Detta blev min första resa till Liseberg .

Vi började bussresan från bygdegårdens parkeringsplats kl 07.00, vi plockade upp övriga körmedlemmar i intilliggande byar och sedan sattes kurs mot Göteborg. Vi stannade vid en rastplats som lämpligt nog hette ”Rasta” för att äta våra medhavda massäckar, vi hade dubbla mackor med stekt ägg. Sedan köpte vi på oss lite godis för den fortsatta resan. Under denna rast hade busschauffören (som förövrigt förtjänar en stor eloge för sättet han hanterade alla dessa barn och ungdomar som ständigt behövde pausa då nöden inte har någon lag, allt godis och annat kladdigt som skulle ätas i bussen och läskeflaskor som rullade omkring i mittgången, samt den emellanåt höga ljudnivån…) lyckats laga dvd-spelaren och filmen ”Hundpensionatet” stod för underhållningen resten utav resan.

Väl framme insåg många av oss att vi underutrustat oss med regnkläder då vi möttes av ösregn. Efter kön till entrén och införskaffandet av åkband stormade hela bussgänget mot flumride för att inskaffa blå regnponchos med Lisebergskaninen på.

Sedan blev det åka av…

 
Ser ni oss? Jag sitter nummer 5 från vänster, Michelle nummer 6 i svart/vit jacka med håret i ansiktet. :P 

Jag uppe i pariserhjulet.

Moa avslutade vistelsen på Liseberg med en väldigt imponerande spontan tanke, ”Egentligen är det väldigt konstigt att man kan tycka att det är kul att testa sina gränser för hur mycket man vågar..”

Resan hem blev mindre händelserik, filmen ”Alvin och gänget 2” stod för underhållningen, på rastplatsen köptes mer godis och muffins som Anna-Lenas mamma hade bakat till hela gänget delades ut. Jättegoda chokladmuffins med chokladbitar i. Närmre kl 22.30 var vi hemma igen.
Jag tackade så mycket för mig, satte mig i bilen och körde hem. Bromsade vid två tillfällen för harar som satt på vägen och kom i säng närmre 24.00

Med mig hem hade jag en födelsedagspresent från kusinerna till Lisa som hon öppnade vid frukost bordet idag med kommentaren” oh, me like!”

/Alexandra

Idag har jag ridit Dís(!). Hon var jätteduktig. Vi började med att mamma löslongerade henne, sedan sadlade vi och jag satt upp. Blev till och med lite tölt. Stolt som en tupp över den hästen, Árdís från Degerö.

Pappa Jörgen och jag har lagt presenningstak inne i ladugården idag för att skydda klubbrummet från oönskat smuts, då svalorna så gärna vill bo i takåsen därinne..

Imorgon eftermiddag/kväll bär det av till kusinerna för att sedan följa med dem till Liseberg på lördag. har aldrig varit där tidigare, får väl se vad man tycker om det.

/Alexandra

Igår flyttade Pontíac från Degerö hem till matte, Eva. När han skulle lastas var här väl folkat, helt i onödad egentligen. Eva tog grimskaftet och mamma gick bakom honom. Hela lastningen tog ca 5 sekunder.

Han är lite överbygd bak, plus att han står i nedförsbacke här. Framför honom står Eva och Silfri, han är förövrigt Pontíacs morbror.

Pontíac från Degerö med hans uppfödare Carmen.

Vi är glada över att han bor hos dig Eva.

/Alexandra