Efter att kört snigelslalom, slitit sönder mina leggings, fått "the cabbage treatment", fått punktering och lärt mig att laga punkteringar ;) är nu första veckan på uni snart avklarad. Det har mest varit en introducering med mer eller mindre nödvändig information men det känns roligt att det har kommit igång. Lärarna har hittills visat sig vara säregna karaktärer.
Och för er som undrar om jag fått några nya vänner kan jag glatt meddela att de flesta i min klass verkar mycket trevliga.
Idag blev det en snabbvisit för att fixa studentkortet. Skönt att ha allt med registreringen avklarat även om jag ser lite smått förvånad ut på kortet... ;D

Man blir skitig av att meka med cyklar! ;)

Det känns väldigt overkligt att jag nu bott i England i 3 månader efter att ha drömt om det så länge. Det har varit en mycket stor omställning men nu känner jag mig hemmastadd och rötterna har så smått börjat slå sig. :)
Min sommar har varit underbar med resor, matlagning, cykeltävlingar, utflykter, systerbesök och massa, massa kärlek. Bilder finns att se på min facebook :D

Här har ni vårt hus iallafall :)

Som vissa av er kanske vet så har nu Luke tagit nästa steg i sin karriär och åkt till Belgien för att tävla mot de stora pojkarna. Men efter en konflikt med ägaren av det lag han cyklade i, har han nu lämnat laget och kommit hem igen tillfälligt. Blev lite "ett steg framåt och tre steg tillbaks" men efter ett temporärt mörker på cykelhorisonten för Luke har nu äntligen en ljusglimt visat sig. Vi håller tummarna och hoppas att allt löser sig. Måste också erkänna att det är skönt att ha hans stöd nu under förvirringen som introt till studentlivet innebär..

Luke och jag:

Lukes cykling och mitt intresse för foto har lett till att jag på stappliga ben har gett mig ut i sportfotografivärlden. Mina bilder blir regelbundet  använda av både hemsidor, bloggar och annat. Ska bli mycket spännande att se vart det skulle kunna leda till och ser fram emot Världsmästerskapen i Cyclo-cross i Belgien nästa år :D

Detta är en av mina bilder som bla. lånats av en cycling-blogg och britishcycling.org.uk :

Slutligen vill jag bara tillägga; Tacka vet jag internet! Utan vilket jag inte skulle klarat mig. Det gör saknaden överkomlig och ger mig också en möjlighet att hålla svenskan igång, vilken jag måste medge är lite rostig ;P

Ha det bra allihopa och har ni tur kanske Lalla låter mig gästblogga igen ;) Under tiden så var inte rädda för att kontakta mig med eventuella frågor eller funderingar, eller bara för att prata en stund :D

Nu, baka kladdkaka och mysa framför film.

Nu får ni komma ihåg att stallet fortfarande är i planeringsfas, vi diskuterar fortfarande möjligheter, önskemål och begränsningar. Ingenting är hugget i sten än så länge menar jag, bara själva stallbyggandet i sig. :P

Däremot har vi mer eller mindre bestämt oss för läge, och därmed också vilken byggnad som ska anpassas. Och eftersom vi bestämt oss för detta så kunde jag också få ett förslag på ritning skickat till mig! Saliga glädje! Gladast blev jag för att jag inte behövt be om det, utan en dag bara får jag en ritning skickad till mig på msn... Med måttupplysningar och hela kittet. Aldrig ska han sluta överraska mig... ;)

Så här har vi den då, ritningen: 

Det är väldigt roligt att känna att stenen är i rullning, nu är det på G! Ritningen talar ganska mycket för sig själv tycker jag. Vad som diskuteras mest är utformningen av box 4/uteboxen/ligghallen, och de olikas varande eller icke varande typ, och hur vi ska lösa vatten och sånt. Än så länge är natten ung om vi så säger, men snart är det vår! :)

Men först måste vi igenom en vinter igen. Ser inte fram emot snö, is, kyla, skare och känslan av instängdhet som infinner sig när man inte kan rida någon annanstans än på skottade stigar...

DJ och jag i våras:

Nej, snön kunde jag leva utan. Fast den är väldigt mysig i början... Nåja, lagom är bäst!

En oro ligger och gnager i maggropen, mer information än absolut nödvändigt har jag inte fått. Och det efter att jag själv fått den första informationen över facebook och fått be om mer... Tillsvidare håller jag tummarna och hoppas allt blir bra, så som de längtat förtjänar de det bästa. Nu blev det inte så, men jag hoppas att de med detta har fått sin beskärda del av motgångar.

/Alexandra