Det blir inte alltid som man tänkt sig och ibland kan folk chockera en med sitt beteende. Jag tänker inte gå in djupare på privatlivet här, men man kan väl säga att det stormar lite just nu. Det var tänkt att jag och Lukas skulle komma ner hit till Degerö igår, men vi kom ner redan i lördags. Ni som känner mig privat kanske har läst den senaste kommentaren jag skrivit på FB, som går in lite mer i detalj fast ändå bara är toppen på isberget.

Lukas fick leka av sig när vi kom fram efter tre timmars bilfärd, vilken han klarade med glans och brydde sig föga om att jag skaffat honom en egen vattenflaska och ett ben för att hålla honom sysselsatt... Han håller sig till mig, och har visat några tendenser mot de andra hundarna som jag inte riktigt uppskattar men som jag hoppas bara beror på hans historia och kommer ge sig med tiden efterhand som han lär sig att matte är högsta hönset och bestämmer i alla lägen.  

Igår var mamma, pappa och jag i Tingsryd och unnade oss skräpmat och traskade i affärerna. Lukas stod i centum för inköpen och fick en aktiveringsboll, en bollslunga, en klövjeväska och ett par antisplash-skålar bl.a Det som stod högst upp på listan var dock ett ordentligt reflextäcke. Jag ville inte ha något fodrat och inte något svart med bara några reflexprickar på, utan ett som faktiskt gör att han syns. Vi invigde det igårkväll när en av grannarna skulle komma med sin maskin för att hjälpa oss att lägg ut en ny halmbale i foderbordet (balarna väger ca 600-700kg/st...).

Så här ser det ut, bilder från morgonpromenaden och fotbollsmatchen.

I söndags var Trion här och jag la all min energi på Ebba och DJ. Hon red honom självständigt och kände på både traven och tölten. Visst är han grann? Ebba, som är minst huvudet längre än mig som är 158cm, ser riktigt liten ut på honom. ;) De gjorde framsteg båda två och Dj kommer bli en prima ridhäst när han är klar. Han visade på hög frambensaktion och rejält undertramp i tölten utan att Ebba pressade honom överhuvudtaget, så vi ser alla fram emot att se vad han kan prestera när han är längre fram i sin träning och utbildning!

Min nya favoritbild på Ebba och DJ, här i trav.

Nu blir här frukost och sedan får vi se vad vi hittar på. Det är så tråkigt väder, mulet och duggregn... Sånt duggregn som nästan upplevs som dimma ni vet. Usch.

Mammas gardiner ska gås igenom och sorteras, och så ska jag ta mig en runda med några av dem och de kläder jag fyndat åt sötnosen Liv till Jennie med familj någongång i veckan, och så blir det barndop för Maddes grabb Jamie på lördag.

/Alexandra 

Ett stort grattis på din födelsedag älskade Guddottern min.

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.
Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.
Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.
Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.

-Siv Andersson

Du lilla pärla, min stora stjärna.

Det kommer ett paket till dig med posten som jag hoppas att du kommer tycka om.

Även om vi träffas så sällan, och med så lång tid mellan varje gång, så håller jag dig kär och tänker på dig varje dag. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och våra minnen kan de aldrig ta ifrån oss. Jag hoppas att du i ditt hjärta vet att du kan komma till mig i glädje eller sorg, sent en natt eller tidigt en morgon. Jag finns här för dig.

Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu.

Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.

Du passar in i själva skapelsen, det finns en uppgift just för dig.

Du är nu fri att göra vad du vill med den, säga ja eller nej.

Det finns allt för många som vill tala om att du bör vara si och så.

Gud fader själv han accepterar dig ändå, och det kan du lita på.

Många kramar och all min kärlek

/Gudmor Alexandra

Idag är jag extra glad över att svärföräldrarna inte är hemma och att hyresgästen inte flyttat in ännu. Idag debuterade jag som traktorförare i östergötland nämligen och hade skämts ihjäl om jag hade haft mer publik än Stellan, som lyckligtvis var upptagen med att köra en egen traktor, för det hade gett de flesta ett gott skratt kan jag tänka. Påpälsad upp över öronen, trots strålande sol och plusgrader, halvstår jag för att nå pedalerna ordentlig och hänger över ratten som en närsynt gammal dam och puttrar således fram i... tja, säg 5 km/h? På ett ungefär...

Hu säger jag bara! Hade bra mycket hellre suttit i pappas gamle åbäke som kräver tvåhandsfattning och styrkeprövning vid växling, akrobatik för att nå pedalerna och har betydligt färre knappar... Stellan vart uppmuntrande iallafall "Lalla kan ju! :)", dum vore han annars eftersom han inte hade kunnat dra loss sig själv där ute i skogen! ;) Jag kommer dock vara svårövertalad nästa gång om det gäller skogen, blir barnsligt nervös när det lutar och har sig... Stubbar är det värsta som finns, gällande traktorkörande i skog alltså.

Jag har blivit inlurad i diverse "loppis-grupper" på FB som gör det barnsligt enkelt att fynda och "fönstershoppa" hela dagarna även om man sitter mitt ute i skogen, vilket således har gett mig ett nytt litet intresse... Det har blivit ett par fynd hittills men oftast är det att man hittar åt kompisars småttingar eller till grabbarna här i huset. Idag gjorde jag första fyndet till mig själv: ett par fotbollsskor till gräs, dobbade eller vad det nu heter... Varför jag anser mig behöva ett par sådana kommer ni förstå längre fram i tiden. Blev ett par andra gympadojjor till grabbarna att växa i också hos samma säljare. Hursomhelst, man ska ju då skicka PM (personal message, Mormor) till varandra för att bestämma träff, men på svengelska har det kommit att heta att man ska "inboxa" varandra. Vilket jag tycker låter vansinnigt roligt nu när jag är lite övertrött. Jag menar, i min värld blir "Jag har inboxat dig!" detsamma som "Jag har packeterat in dig/slagit in dig i en låda!" Festligt! 

Nu säger jag god natt. Imorgon blir det en spännande upptäcksfärd i Norrköping då jag ska (försöka) hämta upp dagens FB-loppisfynd, a.k.a skorna.

/Alexandra

Igår spenderade jag mer eller mindre hela dagen i Linköping. Jag hade en relativt lång inköpslista på saker till vovve Lukas som jag kände att jag inte ville klara mig utan längre, och så skulle jag fixa arbetsbyxor åt Anton som växt ur sina, och titta på en ny vattenkran till tvättstugan då jag har tröttnat på att den nuvarande där enbart håller tätt med hjälp av en strumpa... Som för övrigt suttit där lite på gränsen till förlänge... Någon ny vattenkran hittade jag dock inte. Eller jo det gjorde jag men jag vart för snål och kunde inte bestämma mig för vilken jag isåfall skulle ha, och eftersom jag utan både mobil och sällskap inte hade någon att rådfråga så gav jag upp. Velade fram och tillbaka mellan den billigaste som såg ut som alla andra vanliga vattenkranar ni vet och en sån där välvd vattenkran, lite nyare modell ni vet... Problemet med den var att det var tvåhandsfattning som dessutom var lite old-school "snurra och vrida" och då tänker jag att mamma med hennes onda leder inte hade tyckt om den och så kan jag ju inte ha det! Även om hon bor 30 mil bort... Men man vet ju aldrig! :P

Och så var det ju fettisdagen igår också och dagen till ära var det faktiskt Stellan som gjorde semlor. Bullarna hade jag gjort i förväg så dem behövde han bara tina, men han vispade grädde själv och gjorde egen mandelmassa med viss vägledning. Varför låter det i regel som att man pratar om barns framgångar i köket fast man skriver om män..? ;) "Jippi! Han vispade grädde helt själv!" liksom... Nåja...

Imponerat på sambon har jag också lyckats med de senaste två dagarna. Han behövde hjälp med att bända på snökedjorna på traktorn och då ville ha   n att jag skulle stå med ett spett och bända omkring på kedjorna... Det lyckades jag inge vidare med och tyckte att jag kunde få ta hans uppgift: att hålla upp och dra i kroken som skulle runt och igenom för att kunna låsas (förstår om ni inte förstår vad jag menar men det var den bästa förklaringen jag fick ihop). Men icke sa nicke det skulle jag inte orka sa han... Men när han väl tröttnat på att jag och spettet inte kom överrens så fick jag prova varpå jag fick kommentaren: "nämen du är ju stark ju!" Tack för förolämpningen, jag är ju hästtjej! Hästtjejer blir starka och självständiga eftersom det inte är coolt nog för killar att pyssla med hästar så man måste göra allt grovjobbet själv! Nu vet han åtminstonde bättre tills nästa gång ;)

Idag fick jag t.o.m välja arbetsuppgift, i sandspridaren eller under den. Tur för honom att jag valde i den, för han hade då baske mig inte fått plats! Och inte hade han varit vig nog till att åla omkring i den heller...

Idag har jag varit på AF och samtalat med den trevligaste handläggaren jag någonsin haft. Massor med bra jobb finns det att söka också, synd bara att de inte begriper att konkurrensen är gastronomisk... Hann med en sväng i diverse affärer också när man ändå var i staden... Säljaren på jysk lyckades lura på mig stolsdynor, bara för att Stellan tyckt vi skulle skaffa och priset var bra... Dessvärre är det på mitt städschema de faller, får se hur länge de får vara fina!

Undra jag hur många som orkar läsa sig hela vägen igenom ett sådant här lite torrt inlägg. Trevlig kväll på er hursomhelst. Nu ska jag gå och ta tag i middagsmaten inna jag svälter ihjäl, orkar inte vänta på Stellan längre.

För ett år sedan, Carmen och Stella barbacka.

/Alexandra

Carmen och Harras, löslongering

https://www.facebook.com/#!/photo.php?v=10150113654624440&set=t.773514439&type=2&theater

Naturligtvis dog batteriet även i Stellans mobil när vi var och åkte skridskor med grabbarna förra helgen, så blev bara en bild tagen och den på Anton.  Tyvärr har jag inte hunnit ha tassarna på Stellans mobil länge nog för att se om jag kan få över bilder från den till datorn på något sätt, men ska försöka lösa det. Min mobil är död, har varit död hela veckan och kommer fortsätta vara det tills jag kommer ner till småland v.9 då laddaren här uppe har kommit bort. Så ni vet varför jag inte svarar om någon försökt få kontakt med mig via den...

Skridskor var en hit hos båda grabbarna och roligt nog lyckades även jag få ner fötterna i dem så de fick se hur det ska gå till! ;) De går att ställa om från 32-35 nämligen, så vi räknar med att åtminstonde Emil ska kunna ha dem även nästa säsong. Jag kände mig inte riktigt hemma i deras "kill-skridskor" dock, saknade taggarna samtidigt som jag fick en uppfattning om hur "ringrostig" jag är :P Man måste åka oftare, om inte annat så för att behålla sitt självförtroende och våga lita på att man kan!

1999: Lisa, Jörgen och jag

Vovven Lukas är fortfarande hos oss och vi hoppas på att han "hittat hem" här hos oss efter alldeles för många flyttningar under hans 3 år i livet. Vi presenterade honom för barnen som en hund som vi skulle passa över helgen för att de med öppet sinne skulle kunna ta honom till sig men ändå inte bli besvikna ifall vi hade kännt att Lukas inte fungerat hos oss. När de skulle åka till skolan i måndags sa dock Emil hur mycket han tyckte om Lukas och då passade jag på att fråga om han tyckte så mycket om honom att de skulle vilja att Lukas fanns kvar här hos oss när de kommer tillbaka, och det ville både Anton och Emil bestämt. Anton tyckte att det bästa med Lukas är att han håller honom sällskap när han mockar kattlådan, charmigt ;)
Barnens välbefinnande finns det många olika synsättsvarianter på och jag har mycket att säga om saken, men tänker inte så göra offentligt än. Den enda meningen jag tänker bjuda på är: Ibland undrar jag om jag står där och slår pannan blodig mot en vägg som vägrar rubba sig helt i onödan.

Nu över lovet är grabbarna med sina farföräldrar i Norrland, och hu som de har längtat! Både Stellan och jag känner oss dock lite sorgsna över att vi inte kommer ha yrvädren här mer än en kväll på tre veckor, och det är inte säkert det heller. Vi avslutade sista veckan de var hos oss med en bio då Anton uttryckt en önskan över att få se Mästerkatten. Godis fick de också, fast det var söndag vilket Emil tyckte var hur toppen som helst... Vi kallade det dock Alla hjärtans dag-mys, och då får man ju självklart äta lite godis. :) Utflykten var tänkt som en överraskning, vilket dock gick om intet men jag ska inte gå in närmare på det...

Igår var Stellan och jag inne och handlade lite innan mello, han hade tröttnat på att jag "kokade soppa på en spik" varje dag för att jag är för snål för att köra in till Söderköping så fort det är något. Så vi slog på stort och åkte in till Norrköping och handlade då jag fått hem ett kort om en gratis prinsesstårta som inflyttningspresent från ica. Trevligt att affärerna noterar inflyttningen och bjuder på fika, vi får dock försöka ragga upp fikagäster för jag låter inte Stellan smälla i sig en hel 8bitars ensam även om han hävdar att han fixar det själv ;)

I övrigt jobbar jag på att få gubben att inse att han måste ha lite tid till att vara hemma och dona med sånt som jag och ungarna tycker är roligt att få gjort också, och inte bara vara iväg och jobba 24/7 7 dagar i veckan. Vet inte om det tagit skruv, men ingår kom vi ett steg längre i stallarbetet och idag pratar han om att fortsätta med röjningen runt huset. Vid morgonkaffet pratade han även om planering av det trädgårdsarbetet jag vill ha gjort istället för det sedvanliga kossesnacket! Undrar om det är mitt tjat eller om han gått och blivit sjuk... Jag smider på så fort som bara möjligt medans järnet är varmt iallafall! ;)

/Alexandra

Stellan har efterlyst kaffebröd ett tag nu. Det är inget som jag är van vid, mer än från väldigt tidig ålder när vår bio.farmor trökade i oss sådant, så det är inget som jag prioriterat om vi så säger. I torsdags bestämde jag mig dock för att det var dags då jag fått låna mammas monstermaskin så jag skulle slippa knåda eländet för hand. Mamma föreslog att jag skulle lämna locket på under jäsningstiden, bra eller dåligt tvistar de lärde om... :P

På det här viset stannade ju degen i bunken, hade jag haft en bakduk över så hade jag väl haft deg över både bänk, maskin och golv...

Goda blev de iallafall, "luftiga" som Stellan sa. Den traditionella kanelbullen vann över mina experiment äppelmosbullar, men det blev väldigt gott det också. Måste lära mig att sluta experimetera när jag fått en specifik önskan, då hamnar experimenten automatiskt i underläge. :P

Igår kom hunden Lukas hit på besök för helgen. En trevlig vovve som hållt mig sällskap på promenader och som vi busat med i snön. Emil har testat att gå med honom i koppel och busat med en av leksakerna Lukas hade med sig. Skönt att se att han funkar (nästan) lika bra med barn, kommandot "loss" funkar lika bra för Emil som för mig vilket känns väldigt bra.

Igår kväll var Lukas trötter och låg mellan grabbarnas fotöljer under myskvällen. Imorse hittade jag Lukas i kojan under Emils säng, även om vi sagt att barnens dörrar ska vara stängda så inte leksakerna får fötter... Emil var dock strålande glad och klagade inte alls på att vovven var i hans rum. :P  Allt som allt fungerar allt bra, Lukas är nyfiken på barna och grabbarna är tillfreds med att ha honom i huset. Emil dock mer exalterad än Anton.
 

Nu har vi precis ätit varma mackor med tacofärsen som blev över efter tacosen igår.

"Sånna här mackor vill jag ha varje dag!" Vart betyget.

Nu ska vi "bylta på oss" och åka till Antons skola för att åka skridskor, Emil återigen väldigt exalterad då han för första gången ska få testa på att åka skridskor. :)

Ikväll blir det "bladetorer"(Gladiatorerna) med melodifestivalen i pauserna och chips med dipp. Ser fram emot myskväll.

/Alexandra

Veckan på hemmaplan har varit härlig, trots kolikpromenader och mängder av hinkar med vatten som jag burit i alla dess minusgrader som varit. Samlade energi med bästa vännerna Stina och Jennie, samt Jennies lilla familj. :) Vi gjorde sallad med en massa goda plocksaker och turades om att gosa med Liv. Jag hoppas på att Stina lägger ut de få bilder som togs under kvällen på facebook snart.
Veckan avslutades med att Trion var i stallet. Ebba och jag jobbade med DJ, som gör framsteg. :)

Ebba och DJ:
 

Igår hämtade vi upp grabbarna när Anton slutat skolan, vi skulle in och handla, Stellan hade ett ärende till banken och så skulle vi hämta upp någon reservdel till traktorn. Det slutade med att vi fick åka in till Norrköping och jaga skridskor och lämplig hjälm för att det visade sig att Anton skulle ha skridskor med sig till en utedag... Stellan vart lite sur och tycker det är märkligt att man nu förtiden bara utgår ifrån att alla barn har sådant som skridskor, och jag kan förstå hans irritation. Något som irriterar mig är att information från frita/dagis inte kommer hem hit som den ska/borde. Idag skulle tydligen Emil haft massäck med sig för en utedag på dagis, men det hade inte Stellan en aning om och därmed inte jag heller. Dessutom kan jag tycka att det är lite märkligt att de ibland ska ha med sig egen massäck och ibland fixar frita/dagis med det, det blir lite förvirrande.

Emil blev målad till pirat av gymnasieelever som stod i Hageby och gjorde ansiktsmålningar. Mitt i skridsko-shoppingen tog vi oss en välförtjänt fikapaus. Stellan, jag och Anton åt varsin semla och Emil åt en chokladboll, pirater äter visst bara chokladbollar förstår ni...
Så här såg han ut piraten Emil:
  

Skridskorna blev en hit. Emil åkte med Stellan till kossorna och Anton slog sig ner i allrummet med tv-spelet, med skridskor och hjälm på. ;) De åkte inte av innan det var dags för bad och nattningsrutinen, även om han för en stund insisterade på att få sova med dem på sig... :P
 
(ursäkta röran, men det tar ett tag att komma ikapp när mössen dansat på bordet en hel vecka;) ) 

Det ska bli intressant att se ikväll om skridskorna fortfarande är omtyckta eller om han tappat tycke för dem.. Jag hoppas dock att han lär sig snabbt (han har aldrig åkt skridskor förr!) och tycker det är roligt, med tanke på hur ivrig han var igår.

Idag ska Anton till tandläkaren efter skolan och sedan får vi se vad som händer.

/Alexandra