Kan ni tänka er att den här lilla flicksnärtan efter 2 år nu är...

...nästintill 170cm lång (ja ni ser...) och dessutom mer eller mindre...

UTBILDAR UNGHÄSTEN ÅT MIG?!
Gårdagens bilder:

Bilder på mig, Carmen och DJ. Själva inridningen påbörjades vintern 2010, Ebba blev inkopplad på utbildningen våren 2011:

Fler bilder på Ebba och DJ:
       
          

Ja, jag säger då det... Men har man talang så har man, och det har hon visat prov på!

Något annat som fascinerar mig är att det är Ebba som tar över ansvaret om jag inte känner för att vara "barnvakt" och förutse allt som kan hända, utan bara observerar och finns till hands om det skulle vara något. Det är roligt att se att hon nu ÄNTLIGEN har börjat inse att hon KAN! Förra gången de var här och de skulle ut ur hagen med de hästar de valt att arbeta med för dagen så tog Ebba befälet, hon öppnade grinden och släppte förbi sin häst, sedan började hon: "Kajsa nu kommer du, och nu flyttar DU på DJ så ni kommer förbi alltså inte flytta honom med Harras, och nu kommer du mamma!" och så stängde hon grinden efter dem. ;)

Igår när hon fick instruktioner så frös hon inte till och frågade "hur, var, när?" utan svarade bara kort och koncist "Ja!" med ett tonläge som sa "Jag har koll på läget och fixar det här". Det gillade jag, hon delar ansvaret med en nu. Hon vet, hon kan. Hon gör vad man säger och har kontroll på läget. Ja... Det känns tryggt att veta att hon kommer kunna fortsätta utbilda DJ under sommaren.

Mina hästar kommer tyvärr stå kvar på Degerö även under sommaren då stallbygget har kommit av sig lite i Östergötland. Det har inte blivit särskillt prioriterat och därför blir hästarna kvar här längre än beräknat. Tråkigt för mig, men roligt för Ebba. Roligt för mig också i och för sig, då jag vet att hästarna har det bra här och att DJ kommer få en utmärkt utbildning av Ebba med Carmen som backup och kunskapsbank.

Idag åker jag och Lukas upp till Östergötland igen och imorgon hämtas han av sin ägare och kommer lämnas ut på foder... Jag håller tummarna för att han får det bra hos dem han ska till. Han är helt underbar i de situationer som fungerar, han lyssnar direkt, reagerar direkt och stannar där du platsat honom om inget annat anges (och om inte hästarna börjar busa i hagen...). Han viker inte från min sida och är väldigt tjålig och tillgiven. Men det faktum att han går lite åt det aggressiva hållet om man överraskar honom och har för mycket motor (både i kropp och huvud) för att barnen ska kunna hantera honom på egen hand, gör att jag väljer att ge upp Border Collie-drömmen för denna gång och förlikar mig med att det kanske får bli en något lugnare hundras någongång i framtiden.

Nu ska jag ut till stallet, hästarna undrar nog vart jag blivit av.

/Alexandra