I början av februari skrev jag om en myskväll med bästa vännerna Stina och Jennie, och Jennies lilla familj. Jag lånade några bilder av Stina från den kvällen och från Jamies dop.

Som jag skrev då så gjorde vi sallad, med plocksaker som gick åt det grekiska hållet. Mums. Så enkelt och kravlöst men ändå så gott. Det fina med det här upplägget är att alla kan äta vad de känner för, ex så kunde Stina och Sonny äta sina oliver utan att Jennie och jag behövde plågas. ;)

Vi avslutade kvällen med att titta på film. Stina mös ner sig i soffan med guddottern sin, du har tur som troligen alltid kommer få ha henne nära. Charmtrollet, de kommer få vara på sin vakt när hon kommer upp i tonåren! ;) Jag älskar kemin mellan dem på den här bilden (som jag kan ta åt mig äran för), ögonkontakten ger en så djup härlig kontakt på något sätt.

Stinas så kallade New York bild har ni här nedan. Jag tycker dock att jag mest ser stressad ut. :P Och så sitter lille Lukas i bilen, mitt hjärta sörjer. Hursomhelst, det är den enda bilden som visar hur jag såg ut på Jamies dop, så den fick vara med. Här är vi dock påväg in till Jennie och familjen med gardiner och bäbiskläder innan vi körde vidare till dopet. (Jag vet att bilen är skitig, men så var jag den som kört längst också...)

Och så har vi en bild från Jamies dop. Det var så underbart att få vara med. Det känns som om det var igår vi gick på högstadiet ihop Madde, Stina och jag. Lite visste vi då hur livet skulle se ut idag, även om vi hade våra planer. Stina och jag började med att "göra bort oss" det första vi gjorde under cermonin. Det skulle sjungas psalm, Måne och sol, och då ska man stå upp, det står ju tydligt en stjärna i boken. Så vi flög upp och stämde in, ensamma. Men vi kunde ju inte gärna sätta oss ner igen och hålla tyst så där stod vi och såg dumma ut. Prästen måste väl åtminstonde gett oss en stjärna i kanten... Men så går det när man vuxit upp med att sjunga i kör, man kan sina kyrkregler. :P

Mysigt att Maddes alla tre syskon var faddrar (man ser inte lilla Nadia på bilden), det kändes så fint och kärleksfullt på något sätt.

Dopföljet vid välsignelsen

På mottagningen efter dopet golvade Madde både mig och Stina med sin omtanke. Hon hade inte bara gjort en egen smörgåstårta till oss (vi är båda vegetarianer, jag har så varit sedan år2000) som är fantastiskt i sig, utan hon hade dessutom tagit med te, grönt te dessutom, bara till oss då vi är de enda som inte är kaffedrickare. Gullungen! Då blir man så glad och älskar sina bästa vänner lite extra mycket. Det är en så enkel sak som så få bryr sig om att göra, så när någon väl visar den omtanken så blir man helt tårögd. Tack för en underbar tillställning Madde!

Japp, smålandsabstinens var det här ja.

/Alexandra