Igår hade Anton en kompis med sig hem efter skolan. Jag hade varit en snabbis i Norrköping för att fixa med en överraskning till grabbarna som de kommer få idag, istället för igår, då det inte gick att få plats med både den och tre ungar i bilen. De stora delarna av överraskningen fick därför spendera natten i Stockeby... 

Hela playdate historien gick ganska bra, förutom att ungarna självklart passade på att bända lite på gränserna när det fanns en gäst i huset. Inomhus gick det bra, men när de skulle ut och leka i sanden så fick de väldigt enkla förhållningsregler (inte gå in i bodarna eller utanför trädgården) som de bröt tillräckligt många gånger för att Stellan skulle skicka in dem igen.

Den här statusjakten som barn håller på med, kommer den någonsin att försvinna tror ni? Det var både intressant och tråkigt att se Anton vända ut-och-in på sig själv för att det skulle vara så tufft som möjligt att vara hos honom. Så jag hjälpte honom så gott det gick, bland annat genom att låta dem spela TV-spel mitt på ljusa dagen trots att solen sken. Han hade fått välja vad de skulle äta till mellis, och när varm choklad plötsligt stod på önskelistan så fixade låtsasmorsan till det... Frukostglass efterfrågades också och då ställde sig låtsasmorsan och slängde ihop en sådan (uppskattades dock inte av gästen vilket dämpade Anton lite, tills han insåg att han då kunde tömma skålen själv). Inte ens kakorna gick hem hos gästen... Rostat bröd gick dock bra.

Nästa gång ska jag ta tiden på hur lång tid det tar för barnens gäst att bli varm i kläderna, igår tog det ca 2 timmar utav de 4,5 timmarna han skulle vara här.

När kompisen åkt hem satte sig Stellan ner och hade ett allvarligt samtal med sin äldsta son och de kom fram till att det finns orsaker till varför de får vissa regler när det är kompisar hemma hos oss. Anton höll med om att det ju inte vore så bra om kompisen exempelvis gjorde sig illa på något verktyg i någon utav bodarna så han inte får komma hit och leka mer och lovade att lyssna bättre och ta ansvar för att kompisen inte hittade på rackartyg nästa gång han har med sig kompis hem. Det blev ursäkten nämligen, att kompisen var svår. Ungarna får inte vara i bodarna utan kompisar heller och jag tror att det blev tydligt för Anton att samma regler gäller oavsett om de är själva eller har kompis med sig.

Anton och Stellan, på 70-tals fest dec 2011

Jag tror att det var nyttigt för gubben också att ha några andras barn här hemma ett tag, då sådant som jag tjatat om borde åtgärdas men som han tycker att vi kan leva med/utan blev ett tydligare "måste" för honom när han skulle behöva stå till svars inför någon annan om det skulle hända något. Så jag hoppas på att denna playdate rört om i grytan lite.

Emil, på 70-tals fest  dec 2011

Emil höll på att kväva både mig och Stellan av skratt igår när Stellan och han spelade TV-spel innan läggdags. Jag förstod inte varför Emils gubbe bara stod still mot en vägg och lät Stellan vinna. Men när Stellans gubbe vann så skrek Emil "Jippi jag vann!" och ansiktsutrycket på grabben när Stellan förklarade att han måste ha tittat på fel gubbe var obetalbart. Först funderade han på att börja grina, men insåg sedan det komiska i situationen. :P

Idag ska Stellan till tandläkaren, kors i taket. Han hade under hemlig regi åkt till tandläkaren för en undersökning då han inte varit där sedan det var gratis för honom, dvs ca 10 år sedan... Och det insåg han nu inte var något bra då räkningen på allt som behöver göras går på 9300kr. 9300KR!!! USCH. Han var inte så glad i att visa mig listan, men han har gått med på att gå på regelbunda undersökningar och att traska dit direkt om han får tandvärk hädanefter. Det är två ignorerade tandvärkstillfällen för ca 7 år sedan som ställt till de största bekymmren. Med start idag så ska det väl bli bättre iallafall.

Stormen har inte blåst över ännu, men inför barnen håller vi masken. De ska inte behöva varken se eller höra något, och jag hoppas och tror att han är inställd på att lösa det här. Bla så har diskmaskinen har fyllt sig själv, fiskpinnarna stekt sig själva, bordet dukat sig självt, det tackas för maten, ungarnas tandborstning avklarats med övervakning utan mig, veden anländet till spisarna, mått tagits på ytterdörren (som MÅSTE bytas om jag ska leva med ved-eldning en hel vinter till, all värmen går rakt ut genom den just nu trots att jag spikat upp ett täcke framför den) och det filas på ett tidsschema för det pågående året.

Stellan insåg nog hur jobbigt jag tycker det är att vara utan hästarna så mycket som jag är när en annan hästtjej här uppe vart fullkommligt chockad över att de inte kommer upp nu till sommarbetet och därför erbjöd mig att gratis komma och rida och pyssla med hennes hästar om abstinensen blir för svår. Om inte annat insåg han väl fördelarna med att ha mig här på gården med hästarna än några mil iväg. Några mil iväg kan jag ju inte ha maten på bordet inom 15 minuter eller ha ansvaret för ungarna...

Tomrummet efter Lukas är lite svårt att vänja sig vid. Ingen fotvärmare, inget sällskap och ingen obegränsad kärlek här i huset längre...

Börjar bli dags att fixa lite brunch åt gubben, bäst att han får äta ordentligt nu när han inte kommer få äta på ett bra tag efter tandläkarbesöket.

/Alexandra