degerogard

Senaste inläggen

Av Alexandra Lindström - 22 oktober 2014 11:13

Så är sommarens hattande över och jag har landat på gården, lite pendlande blir det fortfarande både för jobb och privat men det är bara roligt och inte minsta lilla jobbigt! :) Nästa resa uppåt blir nästa helg då jag har lovat Liv att vi ska gå på Kolmården när de har höstlovsöppet (30/10-2/11).  

Nu rullar livet på här hemma och allt är som vanligt. Sånär som mina aspar som jag nämt nån gång tidigare, de som pappa velat såga ner men som jag vaktat med mitt liv... De fick sig en make over av en inkompetent stackare (som det blivit ännu mer synd om om jag fått tag i han) som ansåg sig berättigad till att tukta dem lite när han klippte väggrenarna. Det var iallafall det han var här för att göra, men han lyckades missa en meter närmast vägen på den ena sidan och en ruska sly som växer närmre vägen än mina aspar... Han fimpade dessutom ner vad som var början på vår allé. Röda plastband i små träd har väl alla, inget att bry sig om!
 Bara träd, javisst, men de står på min mark. Min trädgård. Jag kanske skulle ta med mig en häcksax och ge mig på alla häckar som folk inte sköter i korsningar. Det vore bättre nytta. Nu ska jag sluta ;)
Pappa har förbarmat sig över mina aspar så gott det gick, så får vi se hur de tar sig. Så här såg de ut när kantklipparen var klar: 
 

Hästarna har flyttat över till vinterhagarna.

         
Lisa och Johan var hemma en sväng för ett tag sedan, alltid lika mysigt. Fint att vi var ordentligt folkade när fodret kom hem för vintern också!
 
Känns skönt att ha fått hem och in både finfint hö och svingelhalm så vi klarar oss i vinter, och allt under idel glada miner! :)
 
       

Hösten vad hästarna innefattar kommer bli riktigt spännande. Viddi ska påbörja sin resa mot ridhäst och Gerplas utbildning är påbörjad. 
Viddi tycker om tankenötter och för lite sedan höjde vi kavalettin för honom så han fick lyfta lite på hovarna. Han har en sån jäkla teknik med bakbenen alltså, något han ärvt efter mor sin!
 
Stella (Ársól från Degerö) gör likadant som ni ser. 
 
Hon har dock bättre hoppteknik än Viddi, om den genen helt enkelt inte kom med eller om det beror på att Viddi är i växtfas (igen! Vart ska detta sluta?!) återstår att se! :P
 

Förra helgen åkte mamma och pappa till Norrköping för att hälsa på Lisa och Johan och för att tillsammans med dem se James Blunts konsert i Linköping. Roligt för dem att komma iväg själva lite ibland, och då är det fint att kunna dela på ansvaret... Ett sätt för mig att få tacka för att de får bära hela lasset sommartid också. :)
Några av mammas bilder från konserten, vilken de öste lovord över när de kom hem.
     
Jag lämnades alltså med ansvaret för gården men fick till min stora glädje sällskap av Sundsvall! :) (Han som var med oss till Liseberg i juli.)
Jag är galet mörkrädd nämligen, så att slippa vara ensam var guld värt! Sundsvall har dessutom familj i Växjö så flera flugor i en smäll. Vi fördrev dagarna med sightseeing. Vi var i Kosta där vi besökte glasbruket och kikade i hyttan, såg vad som är värt att se i Växjö så som domkyrkan, centrum och Teleborgs slott (Han hittar även till Lantmännen, Byggmax och tippen...;)), bowlade med hans bror och svägerska, kollade in byn och närområdet kring gården, fikade med Jennie och Liv och en eftermiddag lekte vi med Liv på Leos lekland. Plus att han fick hjälpa till i stallet och stå och se på medans jag tränade hästar.  

Nu ska jag ut till stallet och dona för att senare i eftermiddag hämta Liv som ska sova över då hennes mamma jobbar natt. Mys!

/Alexandra

ANNONS
Av Alexandra Lindström - 20 augusti 2014 11:32

Som jag skrev sist så blir jag verkligen helt tidsvill nu sommartid, och att då sitta här och försöka sammanfatta senaste månaden är inte det enklaste. Jag får väl skylla mig själv som inte varken orkat eller hunnit skriva oftare.  

Det absolut största i sommar har ändå varit att se Dolly Parton live. Den 11/7 var The Blue Smoke World Tour i Globen och vi var där!
 
 
 
 
Så värt varenda krona! Denna extremt musikaliska kvinna (spelade hela 9 instrument under kvällen) på snart 70 bast levererade en upplevelse i världsklass med otrolig glöd och värme. Hon bjöd på sig själv och delade med sig av sitt liv och sina upplevelser på ett väldigt personligt plan. Det var stort, som sagt. 
Tyvärr kom denna otroliga upplevelse lite i skymundan då vi på hemvägen var en hårsmån ifrån att hamna i en bilolycka och jag kunde där och då ha kört ihjäl hela min älskade familj inklusive svåger. Nu blev det lyckligtvis inte så och som alla säger så hade det inte varit mitt fel bara för att det var jag som satt bakom ratten i vår bil, men nog hade jag skyllt mig själv om så blivit fallet. Det som hände var att vi på en trefilig väg, körandes i 90km/h på farthållaren i mittenfilen, planerar köra om/passera en lastbil som kör i filen till höger om oss. Det är mycket trafik, vi är ju påväg ut ur Sthlm på E4an en fredagskväll... Nästan alla kör för fort, men de visste väl vart de skulle och det visste inte jag. Så ur ingenstans har jag plötsligt två motorhuvar på var sida om bilen och på en microsekund har de svischat förbi, bilen som körde till vänster om mig är redan borta men bilen till höger har ju nu en lastbil mitt framför sig och jag hade bilar både bakom och framför mig i mittenfilen. Föraren satsar då på att få plats mellan lastbilen och ytterräcket, på väggrenen, utan att en enda gång trampa till på bromsen. Tror ni att det gick? Nej, just det. 
När bilarna svischar om mig börjar jag bromsa, och mamma säger i passagerarsätet "Nu bromsar du, det där kommer inte gå vägen". På en millisekund har bilen som svischade om till höger om mig varit i ytterräcket, varit in under lastbilen så pass att den punkterat lastbilens högra bakre hjul och studsar nu rakt över den trefiliga vägen mitt framför näsan på oss och in i mitträcket. Jag hinner inte stanna, så fort gick det, och hade jag hunnit hade väl jag haft extra bilar i bagagen och hela familjen i vindrutan. Jag fick istället fokusera på att parera bilen över glassplitter och mellan bildelar medans mina passagerare börjar ringa SOS. De som svarade på deras samtal den kvällen borde förövrigt gå Gästen i fokus, en serviceutbildning som vi går varje år som anställda. SOS avslutade samtalet innan de ens frågat om vi i vår bil var okej. De avslutade samtalet. Det är inte okej.
Mamma pratade mig igenom att parkera bilen framför lastbilen som stannat då han kännt smällen och trott han fått en vanlig hederlig punka. Det fick han ju dock upptäcka, att värst vanlig var den inte.
Jag gick i chock. Mamma och pappa samtalade med lastbilschauffören, Lisa och Johan ringde diverse instanser(i brist på bättre ord?) med upplysningar, och den speedande och nu totalkvaddade bilen blev på nolltid omringad av en herrans massa folk. Det tog sin lilla tid innan polisen hade tid att prata med oss och tills dess hade jag iallafall slutat frossa och ambulanshelikoptern hade hunnit både dit och lämna... Resten av vägen hem fick pappa köra, och vi stannade på både McD och Max och hävde i oss kolhydrater. Jag tyckte mig ha förtjänat att tröstäta.
Anton, som ni som hängt med ett par år säkert kommer ihåg, som för många år sen nu var en av mina bonusgrabbar frågade mig en gång om det var svårt att köra bil och hur svårt det isåfall var. Det besvarade jag med att det egentligen inte är så svårt att just köra bilen från A till B, utan det svåra är ansvaret som kommer med det. Och det var just det ansvaret som vägde så tungt och som fortfarande gör att det knyter sig i magen på mig när jag ska köra om lastbilar på tvåfiliga vägar. Jag väntar liksom bara på suset och smällen. Jag mäter min bil med blicken när jag passerar lastbilar för att se hur långt in under lastbilen vi hade hamnat om det varit vi som kört in i den och hur stora skadorna då troligen blivit. Vanliga 90- och 70-vägar går bra, men flerfiligt är jobbigt även om jag varje dag får jobba med det när jag kör till och från jobbet... Ett slag i ansiktet, som jag så väl behövde. Uppskatta livet medans du har det.

Det har blivit en del musik i sommar, då det är ett intresse som både Lisa, Johan och jag delar.
Årligen har Peter Johansson och Matilda Hansson konstert i S:t Annas kyrka, och i år hade vi möjlighet att se den. Stor eloge och hatten av, så begåvade och ödmjuka båda två. Musiken tycks flöda i den släktens ådror, här nedan (på den extremt gryniga bilden, I know!) står de med de som körat (och spelat massa instrument om vartannat) under kvällen, och alla är de släkt med varandra. Finast på hela kvällen, tyckte jag, var när Peter bad publiken blunda och uppmanade oss att föreställa oss en 10-årig Peter springa omkring på gårdsplanen utanför skolan vi alla kört förbi på väg till kyrkan. Så började en pojke sjunga Astrid Lindgrens "Fattig bonddräng", sedan anslöt Peter och sedan också en äldre man med dragspel. Grabben presenterades efter låten som Peters systerson och den äldre mannen som Peters far. Sådant rör vid mitt hjärta då vi aldrig haft den värmen i vår släkt. Tack för en fin kväll!
   

Härom dagen var vi och lyssnade på Norrköpings symfoniorkester när de spelade tillsammans med Janne Schaffer, lite extra kul då de bland annat spelade musiken från Kolmårdens delfinshow LIFE, men också för att Lisa och jag körade bakom Schaffer med kontraktskören Crystal Light 2013. :)
   

I övrigt har sommaren rullat på som en sommar ska. Massa bad, sena kvällar i goda vänners lag, en eftermiddag med en av våra fastrar och hennes familj som brukar komma upp till Kolmården och Vildmarkshotellet en gång per sommar, ett besök på Harry Potter the exhibition (som ju Lisa jobbar på också, utöver Kolmården och hotellet), säsongsavslutningsfest med jobbet och en massa annat. Jag har märkligt nog blivit dålig på att dra fram kameran/mobilen så så mycket bilder finns inte från sommarens alla hittepån, men det överlever vi nog.
            
Lär dyka upp fler bilder vartefter, Johan och Lisa är ibland flitigare än jag med kameran...

Det har inte blivit lika mycket tid till att åka hem emellan varven i sommar dock, vilket på ett sätt bara är kul då det betyder mer jobb men också har varit väldigt jobbigt stundtals då jag behöver komma bort från stadslivet ibland. Det är ju folk precis överallt!! Vissa dagar vill man inte ens ha radion på i bilen påväg hem från jobbet utan vill bara njuta av tysnaden, och vissa dagar (främst lediga sådana har jag märkt) måste man ha musik, radio eller tv igång HELA TIDEN för att tystnaden gör en nervös. I-landsproblem 2.0 Det fina med pendlandet är att tiden hemma blir så intensiv och att man därmed gör mesta möjliga av den.

En kväll drog vi fram grillen och dukade upp vad som fick mig att tänka på en fransk bistro, och njöt av att sitta ute ända fram till kl 21.30 Innan vi hade vår älskade Mosquito magnet kunde vi knappt visa oss utomhus efter kl 18 utan att bli totalt överfallna. Nu går alla hästarna, inklusive känsliga Fjarki, ute dygnet runt utan problem! :D
     
Vi passade på att fira pappas födelsedag lite i förskott för att få det riktiga överraskningsmomentet. Mamma och jag var inne i stan och "köpte foder" och när vi kommer hem kör vi upp till pappsen som i vanlig ordning är i full gång med ett av sina projekt och beordrar honom att tömma bilen.
Det gjorde han med den glädjen! :D
 
Det togs en paus i snickrandet...
   
...men sedan kom presenterna genast till pass! :)
 

Mamma och jag tog en en sväng på Tingsryd marknad, åt Langos marknadstraditionerna trogna, och stockade upp på torv och foder på Börjes när vi ändå var där.
 
En tur till Vetlanda och Ponny SM blev det sist jag var hemma en sväng, tillsammans med Liv och "granntösen" Alde.
 
Men självklart blir det också tid för att bara andas och umgås när jag väl är ledig, mycket med fokus på Mio-dio-bappe-liten som alltid vill vara med. Här kikas det i nya Hööks katalogen... ;)
 

Nu går det dock ner på lågsäsong vilket innebär mer hemmatid för mig. Bitterljuvt som alltid, men ser fram emot att komma igång med höstens projekt här hemma! :) Just nu är jag nere och blir här i 8 dagar till, himla skönt. Hoppas inte det blir mer regn än redan utlovat bara. Hösten är redan här! :(

/Alexandra

ANNONS
Av Alexandra Lindström - 5 juli 2014 11:58

Det är något fruktansvärt vad jag blir tidsvill nu när jag är tillbaka i sommarkaoset. Jag håller inte reda på vilken veckodag det är, bara vilka pass man jobbar och hur många dagar till ledighet, hur många dagar man då är ledig och huruvida man då ska hem till gården eller inte. I bästa fall har man koll på vilket datum det är. Redogöra för senaste veckorna i korrekt tidsföljd går inte utan att titta på en almanacka och då använda uteslutningsmetoden, "jag vet att jag jobbade ett långpass och sen var ledig en dag när vi gjorde det där, då måste det ha varit då. Eller var det veckan därpå?". Snurrigt, men egentligen trivs jag. Även om jag även i år blir fylld med dåligt samvete. Jag som LOVADE mig själv att så inte skulle bli fallet. Det är väl självaste *** också.

Hur som helst, jag har både hunnit vara hemma en vända, åka upp igen och komma tillbaka sedan sist jag skrev. Vi har även hunnit med en tur till Göteborg och Liseberg på en av mina endagarsledigheter. Till min stora glädje kom en vän från Sundsvall ner och spenderade en av sina semesterveckor i sydligare breddgrader! :D Jag hade då ingen semester dock, så när jag jobbade roade han sig med egna utflykter och påhälsande av släkt. Flera flugor i en smäll, I like it.
 
Stefan (som här nere av gammal vana stundtals tilltalas Sundsvall, sorry!;)), jag, Lisa och Johan vid Lisebergshjulet.

 
Vi hade en toppendag men enades nog ganska snabbt om att de där monsterkarusellerna inte var för oss. Vi gjorde misstaget att börja alltihop med att åka Balder. Bilderna man kan köpa som tagits under åket gick vi väldigt snabbt förbi. Johan kände väl nån skräckblandad förtjusning, Lisa dolde paniken med ett leende och bakom dom sitter jag och Sundsvall och blundar så hårt vi bara kan. Vi bjuder på den! ;) Flumride vart favoriten för dagen, lagom på alla sätt och vis.... :P

På hemvägen stannade vi till vid Gränna och köpte på oss godis. Turisten var ensam om att köpa äkta Gränna polkagrisar dock :P
 
Dagen därpå jobbade jag 8-13 och när jag slutat mötte Sundsvall upp vid parken där vi började upplevelsen med att se delfinshowen på första parkett. Sedan fick vi vädret emot oss så i regn och vind powerwalkade vi sedan mer eller mindre igenom parken och "genomled" Safari-linbanan i rusket. Men nu har han sett det också :P
En annan eftermiddag efter jobbet tog vi oss en tur till Smultronstället i Sörping och åt glass. Också en sån där sak en turist måste göra.
Sunrise och Fenix, mums! :)
 
Därefter körde vi ut till parken och hämtade upp Lisa, hem och mötte upp Johan för att slänga i oss lite varma mackor och sedan vidare iväg till Himmelstalundsfältet och spelade aquagolf. Första gången för oss alla, och det var mycket roligare än förväntat! Lisa gav det en 6:a, Johan och jag en 8:a och Sundsvall en 9:a. :)
Så här såg det ut:
      
Och som ni ser fick vi t.o.m sällskap av solen till vår stora glädje! 
Lisa blev en baddare på att fiska bollar hon puttat över kanten.. ;)

Men övning ger färdighet :D
       
Sista dagen Sundsvall var i Norrköping blev helt impulsiv, han skulle egentligen ha åkt hem tidigare men olika omständigheter gjorde att han kunde vara kvar längre än först planerat. Jag var ledig medans Lisa och Johan jobbade, så mitt spontana sällskap och jag tog dagen lite som den kom. Tog en promenad längst strömmen och kikade på gamla industrilandskapet. Påväg hem igen gick vi genom Folkparken och snubblade över en trevlig minigolfbana. Så vi tog oss en runda! :)
 
   
Sundsvall vann, trots att jag fått fuska vid hela tre tillfällen... 
På promenaden hem sen igen fick vi syn på hästar som klippte gräset på kyrkogården, och jag fick lov att kika på dom en stund :P
  

När vi sedan väl kom hem organiserade Sundsvall kanalerna på TVn så de nu heter vad de ska och ligger i rätt ordning, underbart! Vardagslycka! :P

I förrgår körde jag hem till gården direkt ifrån jobbet. Nattade hästarna och åt middag hos föräldrarna med Conny. Åkte sedan till hans för att sedan åka tillbaka till hästarnas utsläpp morgonen därpå. Efter stallsysslor och frukost åkte vi till Smålands bil- musik- och leksaksmuseum utanför Rydaholm. Påväg därifrån lunchade vi på en thai-restaurang som inte visste hur man bemöter kunder. Trots deras protester fick vi maten snabbare än vad vi hade kunnat få en pizza serverad så vad de hojtatde varg om vet vi inte... Inte kommer jag gå dit igen i vilket fall, även om maten var helt okej.


Om ett par timmar kör jag upp igen efter en kvalitetsförmiddag med hästarna och föräldrarna på gården. Känns lite som att ingenting varken blir hackat eller malet nu sommartid. Tur att jag i år i alla fall får trivas på jobbet igen, för det gör jag verkligen nu!

Blandade bilder på livet jag älskar utan inbördes ordning... 
                           
Ibland har jag svårt att inse att den här charmören redan fyller fyra i år. 
Viddi från Degerö och jag, sommaren 2010. När livet var något mer bekymmerslöst än nu. 
 


I tisdags kunde livet förändrats radikalt dock. Det åskade här hemma, och när mamma står i stallet för att lugna hästarna slår det ner så det tar eld i huset. Tack och lov så hade pappa precis gått in och lyckas släcka branden. Brandmännen ska ha sagt att om elden fått två minuter till på sig så hade huset inte gått att rädda. Är visst byggt med nån skiva som bara säger "slurp"... Vi hyllar vår far och gläds åt att huset står kvar och att alla våra sentimeltalt laddade ägodelar är oskadade. Olyckligtvis stod datorn och annat dumt till och vart fuktskadat av brandsläckaren, men det kan vi leva med i utbyte mot vårt hem.
   

Som grädden på moset har jag nu också dragit på mig en sjudundrande förkylning och mår som jag hade förtjänat efter en lyckad kväll på krogen. Men men, bara att le och se glad ut och ta med nässpray, halstabletter och värktabletter på roadtripen...

/Alexandra

Av Alexandra Lindström - 19 juni 2014 10:38

Ingen har väl missat att det vimlat av studenter sedan ett tag tillbaka. Studenten betyder många gånger även bal, och i år var det dags för yngsta systern i grannfamiljen att ta studenten och gå på sin studentbal. Som traditionen kräver gjorde mamma hennes balfrisyr liksom mamma även gjort Tillis systrars balfrisyrer. 

Så här fin blev hon:

   

Och i vanlig ordning var frisyren lika fin dagen efter, trots en hel natts dansande och några timmars sömn på det ;)
Här nedan har ni bildbevis.
Tilli och Mio dagen efter balen när mamma och Jörgen var över hos dem för att hjälpa till att sätta upp partytältet de lånat för studentfirandet.
 

Bara för att det är roligt:

Tillis storasyster Sarahs baluppsättning -08.
   
Och deras storasyster Sofies baluppsättning -03.
   

Min baluppsättning -09.
 
 

Vår kusin Moas uppsättning inför skolavslutning -10.
   

Ett och annat bröllop har det också blivit. Här har ni en vän från grannbyn inför deras bröllop -04.
   

När frisyren var klar lastade vi upp brud och hela följet på vagnen och så körde mamma, jag och Donna bort dem till deras där de gifte sig i trädgården.
 

Lisa fick sitta modell när mamma värmde upp och testade om fingrarna ville vara med inför Tillis studentfrisyr. 
 

Hur veckan har varit kommer senare, snart blir det en tur över till Jennie och Liv för en fika och mys innan jag kör upp till Norrköping igen...
 
/Alexandra

Av Alexandra Lindström - 11 juni 2014 09:35

Så åkte jag alltså hem den 1 juni, direkt efter ett 8-13 pass på jobbet. Mamma och pappa var nere på F17 i Ronneby på flygdag så jag kom hem till ett tomt hus och jag ska erkänna att jag började lipa när jag körde in på gården. Framförallt nu sommartid förändras ju årstiden så fort och jag känner nästan att jag missar sommaren när man inte får följa den i naturen. Låter säkert helknäppt och jag framstår väl som världens lantis, men så är det bara. Aspen hade inte ens satt knoppar när jag var hemma sist (det står två aspar precis vid vägen som pappa vill fälla men som jag vaktar med mitt liv) och nu stod de där i full prakt. Pionen och rhododendronen blommade, syrenen inte långt efter och lupinen började samma dag som jag åkte uppåt igen. Det är väl mammas "fel" att man förknippar olika blommor med barndomsminnen, men troligen också det faktum att gården och dess trädgård blev vår trygga fasta punkt i tillvaron när vi var små och därför är oss så kär. Många är de stunder som Lisa och jag lekt bland buskar och rabatter som små. I år är det 17 år (!) sedan vi flyttade dit, tänk vad tiden flyger!

På tal om flyger. Pappa vart som ett barn på julafton berättade mamma när han fick spatsera omkring bland minnen från ungdomen. Han gjorde lumpen min gamle far som så många andra och berättade friskt om de olika planen och hit och dit.

 
En sån här körde han när det begav sig! :)
 

Lägg märke till flinet! ;)


Detta   hade jag saknat nåt väldigt, och fick nog känslan av att det inte bara var jag som saknat honom denna gång. Han har personlighet för två min prins, och jag har ju berättat för er hur han i protest brukar ignorera mig när han tycker jag varit borta för länge. Han tycks nu ha insett att man får ta vara på stunderna som ges bäst man kan under sommaren dock! :)
 

Gamle Vincent hade nog också saknat mig, han är pappas katt egentligen men tyr sig mer till mig. Följde mig som en skugga i huset (han går bara ut om det är riktigt fint väder) och satt jag still skulle han helst vara i knät, alternativt sitta nära, nära. Charmiga gamla man som fick ta del av go' frukosten både en och annan dag. Nej, jag matar inte katten vid bordet! ;)
 

När man väl är hemma får man passa på att dra sitt strå till stacken också. Som en lite försenad födelsedagspresent fick jag en batteridriven grästrimmer. En stor lycka då pappas röjsåg är alldeles för tung, trots sele, för att jag ska orka släpa omkring med den över hela markerna!
Himla bra grej, nu går inte gräset i trådarna mera :)
 

Pappsen och jag fick oss lite egentid med en dag på stan. Hade lite ärenden att fixa, som bla. nya hjulsidor till hästtransporten (då starke far haft sönder två av dom vid bytet till sommardäck) och blommor till krukorna på stallet. Resterande inköp fick vi vänta med då de inte fått hem det på lager ännu. Får snällt vänta till v 35 uppskattningsvis. Trist, då är ju semestern redan över...
Farsgubben visar upp vad vi hittade för alternativ i denna butik, blev dock inte dessa då vi hittade bättre och billigare annorstädes.
 
Vi köpte med oss, för oss, årets första svenska jordgubbar, som traditionsenligt avnjöts med kall mjölk till kvällsgodis den kvällen. Kan det bli mer sommar än så?
 

Viddi fick ta semester från semestern och jobbades lite när jag ändå var hemma. Vilan hade gjort honom gott och han går fortfarande från klarhet till klarhet.
Multitasking, hästträning och kattlek (Ossian jagar spöt).
 
Min vackra:
     
Han bara växer och växer, och är himla nyfiken på livet. Pappa med gräsklipparen och hund och katt som publik är ingenting, även om gräsklipparen var bra intressant!
 
Tömkörningsgjorden jag fick i födelsedagspresent används flitigt. Jag har dock bytt så vi anväder Viddis vanliga sadelgjord med bättre tryckfördelning istället för den som följde med, och kompletterat med ett selunderlägg i svart teddy som skyddar hela tömkörningsgjorden och Viddis rygg. :)
 
När ridlusten föll på fick Dis stiga in, och mamma och jag slog fast att hon får ridas helt och hållet utan bett i framtiden. Hon tycker helt enkelt inte om det, och då ser jag ingen orsak att tvinga henne. Att de trivs med oss, sin utrustning och sitt arbete är ju ändå det viktigaste i ekvationen.
Ville inte gå på för hårt när hon trots allt stått på vila, men kunde inte låta bli att öka lite. Här känner vi på tölten: 
 
Hon är bra vacker vår Árdís från Degerö!
 

Hennes halvsyster Ársól "Stella" från Degerö är inte mycket sämre hon, även om hon brås mer på sin far.

Fjarkis rygg närmast kameran, Stella och så Viddi längst bort.

 
Fjarki är bra vacker nu när han fällt vinterpälsen så hans härliga mörkare isabellfärg kommer fram!
 
Bus i hagen
 

Jag berättade om vår underbara mosquito magnet sist och vet ni, den lockar inte bara till sig mygg som man kanske tror av namnet, den lockar även till sig knott! WIIIE! :D
 
Innan jag åkte uppåt igen hjälpte pappa mig att få ordning på en av cyklarna hemma så Lisa skulle få sig en egen här uppe. Underbart! När hon kommer hem från jobbet idag ska vi ta oss en premiärtur bort till Ingelsta! Hittills har vi fått gå och bara leda min cykel för att sedan ha något att lasta på... Om jag sagt att Johans cykel blev stulen för lite sedan kan jag nu glatt meddela att den är återfunnen och får komma hem när polisen är klara med sitt pappersarbete! :)
 

Så kom då dagen när jag fick byta denna sovrumsutsikten...
 
mot denna... *suck*
 
Utsikten på jobbet har höjts några snäpp dock! Ni kanske kommer ihåg den här bilden:
 
Numera är detta vad jag ser ut över de lugna stunderna! :D
 
Rasterna har också blivit bättre. Vissa pass går vi så länge att vi får stämpla ut två timmar mitt på dagen för att det ska gå ihop sig, och då kan man ta hotellets entré in i parken och hamna direkt i Marine World. Där kan man hälsa på Lisa i Seaside Store om hon jobbar, eller kika på en Sälshow som jag gjorde sist:
 

Jag börjar äntligen bli någorlunda bekväm i mitt eget skinn igen, här har ni en bild jag tog på mig själv för ovanlighetens skull innan jag begav mig till Trädgår'n för att fira kära kollegan Petra på födelsedagen. :)
 
Annars är det mesta som vanligt här i Norrköping... Balkongen, vår gröna oas, har kommit mer eller mindre i ordning till vår stora glädje. Ni kanske minns att jag berättat om bänken och blomsterlådan Johan byggt och Lisa målat.
Här har ni resultatet:
 
(Det är panoramainställningen som gör att balkongen upplevs svängd, det är den inte! ;))

Jordgubbsplantorna har fått vindsnurror för att hålla fåglarna på avstånd, funkar finfint. 
 
Och ärtorna har fått en spalje att klättra i :)
 
De stora gröna blasterna i hinkarna är midsommarpärorna (Potäter, Potater, Potatisar), och ovanför spaljen skymtar ni örterna. :)

Igår var vi alla tre iväg på massage och idag har jag träningsvärk i främst överkropp och nacke. Det var alltså inte någon sån skön massage som ni kanske tänkte först, utan en sån där nyttig en. Hon är den första som behandlat min nacke som talat om för mig hur det egentligen står till med muskelfästet jag mer eller mindre slet av för en massa år sedan när jag tog mig vatten över huvudet och gick för fort fram med en rehabiliteringshäst (Vår älskade Logi "Lolle" ni vet) och därmed landande på huvudet. Hon verkade inte värst oroad dock, så jag lever väl på som vanligt trots hennes upplysningar. Jag önskar dock att läkarvården tagit mig mer på allvar när det begav sig så det kanske hade kunnat bli bättre än det nu är. Men, men. :)
Lisa som är så överrörlig att denna massör skrattar åt henne, fick sig en välbehövlig genomgång. Lilla Lisa är det fart på just nu förstås ni, envis som hon är den ungen jonglerar hon nu tre jobb. Djurparken, hotellet och Harry Potter-utställningen. Så här såg hon ut nu i morse innan hon gav sig iväg. 
 
Det är bra tur att vi införskaffat en almanacka så man har en chans att hålla koll på vart hon befinner sig under dagen och mellan vilka tider, men hon trivs med alla dessa bollar i luften och det är ju ändå huvudsaken.

Hon och jag var iväg på en annan liten utflykt innan massagen igår, men jag får inte berätta vad vi gjorde. Kul var det iallafall och jag misstänker att det dyker upp något här om det framöver. Tillsvidare har jag sått ett frö och låter det förbli en hemlighet... ;)

Nu ska jag fortsätta njuta av min lediga dag i det härliga vädret, tors-lör blir det jobb för min del. Imorgon kommer C hem till Sverige från denna vända, och då han kommer vara på Mantorp även denna helg kommer jag åka med honom hem på söndag för att få ännu några dagar hemma! Nedräkningen har börjat.

/Alexandra

Av Alexandra Lindström - 26 maj 2014 09:18

Dags för en uppdatering, eller vad säger ni?

3-8 maj var Lisa och jag hemma på gården igen för att fira Lisa som fyllde år den 5/5 och mamma som fyllde den 6/5. Både Lisa och jag jobbade den 3:e, så vi kom iväg ganska sent. Lisa slutade först 16.30 och därefter skulle vi powerwalka genom hela parken (Lisa jobbar i Marine World som ligger längst bort i parken från entrén sett), sedan skulle vi inom lägenheten och hämta packningen som vi inte ville ha i bilen hela dagen då den hade smällt bort i värmen. När det var avklarat skulle vi till Mantorp för att hämta upp C och hans "racerbil" då hans bruksbil gått lite sönder på väg upp. Därifrån fick således han ta över körningen då hela ekipaget blev för tungt för mitt B-kort. Min älskade C5:a klarade uppgiften galant dock och fick Connys sign of approvement tror jag bestämt... ;) Sent om sider anlände vi till gården och stöp i säng.
 Johan jobbade också sent på lördagen men satte sig direkt i bilen och anlände strax efter oss för att fira Lisa lör-sön innan han fick åka uppåt igen för ännu mer jobb.

Johan, Lisa och en av helgens alla födelsedagstårtor
 
Mamma firades med middagsbjudning på sin dag. Mormor, morfar och vår bonusmoster Carola gjorde oss sällskap.
   
Senare i veckan bjöds några väninnor på LCHF-smörgåstårta, vilken enligt utsägo ska ha varit RASANDES god! :)
 

Sedan den helgen har vi inte varit hemma, men om en vecka kommer jag gå omkring och borsta hästar i hagen vid den här tiden! :D Kommer köra ner direkt efter jobbet den 1/6 och stanna till och med den 5:e.  Sen blir det Norrköping en vecka till innan jag återvänder hem redan den 15:e igen för att stanna till den 19:e. Efter det sen vette gudarna när jag kommer kunna åka hem igen. 2 lediga dagar nästkommande 14 dagarna. Och detta som inte ens är "ett riktigt jobb" enligt vissa. Ni kanske skulle testa innan ni uttalar er. Men jag klagar inte, tycker om att jobba och vet ni vad? Jag har bytt upp mig en smula... Från biljettluckan (som ju var det närmsta jag kunde komma till min älskade gästinfo som de i år beslutat att skrota och fördela över andra enheter) där jag kände att jag inte utvecklades alls, till den tjänst jag en gång för länge sedan först sökte till på destinationen - Receptionist på Vildmarkshotellet. Trivs kalasbra, känner mig som en idiot precis som en nybörjare ska och lär mig nya saker varje dag! Hjärnan fröjdas och fötterna gråter, men vad gör man?! ;) 

Hemlängtan har jag så det räcker och blir över dock. Räcker med en bild hemifrån så kommer den som ett brev på posten!
Saknar Mio-dio-bappe-liten.
Hon älskar morötter, bästa godiset i hennes värld.
 
"Too cute!" är hennes favoritprogram på TV.
 
Och i helgen hade hon övernattningskompisar på besök. Kajsa och Tino sov över då deras familj var iväg.
   
Deras uppfödning Alfas da Vinci startade i Harper Hanovers lopp, och det måste varit riktigt roligt för dom att vara där då det senare publicerades "Det blev världsrekord i Harper Hanovers idag. Vinnaren Mellby Viking samt trean Alfas da Vinci slog båda det gamla världsrekordet på distansen 3100m. Det gamla rekordet var 13,4. Mellby Viking gick gick 12,5 och Alfas da Vinci gick 12,8. Alfas da Vinci är därmed näst snabbast i världen på stayerdistans!"
Grattis säger vi!

I övrigt är det förstås min prins (och alla de andra hästarna förstås) som jag saknar.
 
Stona har brunstat och då hade vi plötsligt två "hingstar" i hagen, som slogs om vem som skulle få ha flickorna för sig själv. Galenpannorna, dom är ju liksom nöjda bara dom får stå närmst. Nåt annat bryr dom sig inte om som tur är, hade varit jobbigt med klättrande vallacker.
   
Till mattes stora förbittring vann Viddi. Han är hög i rang och jag räknar lite med att Fjarki ska hjälpa mig att hålla honom på plats så han inte får några ideér lillpojken. Inte så att han är svår på något sätt, men han ställer krav på att man är alert min skatt. Han är lite för smart för sitt eget bästa och otroligt vaken och uppmärksam. Det är i och för sig det som gör det så vansinnigt roligt att jobba med honom. Han är som en tvättsvamp när det kommer till att ta in ny information och han gör det gärna lite svårare för sig själv än vad det kanske egentligen var tänkt att det skulle vara. Så 100% fokus var det ja.
 
Denna målade mamma till mig häromdagen när det åskade hemma. Den har jag för avsikt att plocka med mig upp nästa gång och hänga vid sängen! Det är ju lite för hans skull som jag gör det här med jobb iväg, det kostar att ha häst och vi behöver (läs vill ha) en ny sadel! :D
 

Några av er kanske kommer ihåg att jag för ett tag sedan frågade om tips på hur man på bästa sätt hänger upp himayalasaltstenarna? Viddi bara lekte med sin och slängde över den till grannen hela tiden ju. Efter noga eftertanke löste vi det på detta vis:
 
Nu kan jag alltså till och med knyta fast den för honom! Dom är ju inte direkt billiga de där stenarna, men endast det bästa är gott nog åt min skatt! :) Samma lösning finns nu i allas boxar och vid foderbordet. Min smarta mor kläckte idén.

En annan väldigt rolig grej är att vi blivit utvalda att genom Hästmagazinet få prova en Mosquito Magnet Patriot! Mamma skickar bilder mer eller mindre varje dag och myggen blir bara fler och fler där inne. I nr 2 (2014) av Hästmagazinet kan ni på sida 68 läsa om hur Mosquito Magnet räddade Sveipurs liv. Vi hoppas på ett gott reslutat! :)
 

Idag är jag ledig, och likaså imorgon och på onsdag. Kändes inte riktigt lönt att åka hem dessa dagar så får fördriva tiden här i stan. Gymmet ska bland annat få sig ett och annat besök och så blir det väl ett antal timmars skypesamtal också. C installerade The sims 3 åt mig innan han gav sig iväg för denna gång, och man kan ha hästar där! Förstå min glädje! Det dämpar abstinensen lite i alla fall och ni kan tro jag sitter med näsan i skärmen i timtal lediga stadsdagar... Norrköpingsvanan trogen ser jag på "Wildfire"-avsnitt var eviga dag också, och en och annan hästfilm. Plöjer igenom "Rida islandshäst - Reynirs ridskola" och "Hestene fra Sagaøen - Islandshesten før og nu" om kvällarna just nu och snubblade över en bok från Pollux (hästbokklubben för barn ni vet) om Islandshästen, tryckt 1996, som jag läser igenom och stryker under (och över...) saker i för att sedan ge till Liv. Hon lär väl uppskatta bilderna i alla fall! :)

6 dagar till hemfärd!
/Alexandra

Av Alexandra Lindström - 29 april 2014 10:39

Firandet av födelsedagen började redan samma kväll som Lisa och jag kom hem från första jobbhelgen i Norrköping. Körde hem till gården direkt efter sista arbetspasset den 21:a, lämnade av Lisa och hämtade upp C och så åkte vi vidare till byn där vi hoppade över till Stinas bil och så åkte vi hem till Jennie för kaffe/te och såg på Bonde söker fru där en klasskamrat från högstadiet deltar i år. Alltid lika mysigt när vi alla kan samlas på ett ställe!
Själva födelsedagen firades hemma på gården med de närmaste.
Lisa bakade en mumsig morotstårta

 
Viddi och jag invigde en av födelsedagspresenterna från mamma och pappa, en ny tömkörningsgjord och nya tömmar.
 
Den bästa belöningen efter ett arbetspass, enligt Viddi, är att få rulla sig i paddocken <3
 
Såhär såg det ut igår, de har fått komma ut i sommarhagen om dagarna :)
 
På jobbet ser det ut så här om eftermiddagarna...
 
men man kan inte låta bli att bli inspirerad av det där stället! Fick stor respons på dessa naglar :)
 
Skrev redan förra året om att en av fördelarna med stadslivet är att man får mer tid över till att måla naglarna... I övrigt blir sysselsättningen i staden i första hand motion för min del. Skönt att ha nära till gymmet i år igen och roligare blir det när man inser att man nästan är tillbaka till sitt forna jag. För ett antal år sedan, när jag först flyttade upp till området och snart insåg mitt enorma misstag, genomgick jag något av en depp som angav sig i form av några extra kilon... Där fick ni veta nåt nytt...
Här ser ni också två av mina andra presenter, nya skor och (inte en dag för sent) en ny mobil! :)
 
Lisa sysselsätter sig med diverse projekt i lägenheten, främst är det balkongen som är i fokus just nu. Här har Johan byggt en blomlåda som Lisa målat lila.
   
Och här byggs måttanpassad sittbänk som ska målas i samma fina färg :)
 
Vi invigde bänken igår, Lisa och jag, med varsin hallon/blåbärssmoothie till lunch. Påskriset sitter fortfarande uppe och kommer så få göra tills blommorna tar över färgprakten.
 
Påsken firade vi med påskbrunch en dag när vi alla tre var lediga...
 
...och självklart serverades även mormors "svampar på grön äng". Den enda egentliga påsktraditionen vi har i familjen.
 

Igår var vi iväg på bio och solnedgången fångade min uppmärksamhet när vi hämtade bilen i P-huset...
 
Norrköping är inte så tokigt alla gånger.

/Alexandra

Av Alexandra Lindström - 15 april 2014 08:25

I fredags åkte Lisa och jag upp till Norrköping med bilden lastad till bredden. Nu drar säsongen igång så smått och inleddes med en introdag i lördags, vilken tyvärr inte gjorde mig värst mycket klokare. Även denna sommar kommer bli väldigt spännande ur ett antal aspekter, jag ska dock göra mitt bästa för att hålla mig utanför i år. Förra sommaren satte rejäla spår i mig, somliga lever jag med än, och inte får man mycket för det inte. I år tänker jag sitta på bänken och låta andra sköta matchen. 

När Lisa kom hem från jobbet i söndags åkte vi direkt för att se Dolphins mot Borås i fjärde semifinalen. Vinst med 86-78. Stadsunderhållning...
 

Nu bor jag då således på en madrass i Lisas och Johans vardagsrum. Sa upp min (och Lisas) lägenhet när jag förra året bestämde mig för att inte återvända hit. Att dela lägenhet är inte så hemskt som det kanske låter, Lisa och Johan bodde ju i "mitt" kök i somras så vi är vana. :) Mitt största bekymmer just nu är deras urmysiga öppna spis. Jag sover jämte den och det DRAR NÅGOT FRUKTANSVÄRT. Förkylningen som jag brottats med i en dryg vecka ger sig inte och höger axel och min onda nacke klagar. Får klura ut nån fiffig lösning på detta bekymmer.

Första arbetsdagarna blir fre-mån och jag hoppas den här veckan och de dagarna går rikitigt fort! Direkt efter jobbet på måndag drar jag ner till gården för ett par dagar. Jag har redan tröttat på lägenhetslivet och så fyller jag ju år den 24 vilket ska firas med de allra bästa. Det får bli ett lugnt firande dock för jag jobbar fredagen och måste alltså köra upp igen redan på födelsedagskvällen... 

Innan vi åkte iväg hann vi med att fira morfar på hans födelsedag den 7/4. Mormor hade dukat påskfint och Lisa och mamma hade med sig LCHF-bakverk i form av dammsugare och biskvier.
   

Lite sentimentalt att traska omkring hemma hos mormor och morfar. Många minnen både på gott och ont. Nu är det sig inte helt likt heller då de så sakteliga skalar ner sitt boende för att så småningom få plats i något mindre än huset de själva byggt... Åren de går.
Även Lisa och jag blev firade denna dag, man får vara lite effektiva när man väl ses. Tack så mycket för fina presenter, badrumsmattan har flyttat in och ungsformen invigdes till middagen igår. :)

Just nu känns det ganska motigt med ännu en säsong i parken och en sommar i Norrköping, men jag sätter mitt hopp till att det vänder när vi kommit igång och mina bästa kollegor och Norrköpingsvänner åter infinner sig i stan. 

/Alexandra

Presentation

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Fråga mig

6 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ degerogard med Blogkeen
Följ degerogard med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se